United var piskade att göra minst två mål i kvällens möte med den ljusblå grannen för att ta sig vidare i ligacupen. Det såg tämligen bra ut efter första halvlek, men i andra kom man aldrig riktigt nära. Vi kan i alla fall glädjas åt att det blev en derbyseger.
Tuff uppgift
Att åka till Etihad och vinna, det har Manchester United gjort förr, men att göra det med minst två mål har inte skett alltför ofta. Detta var man tvungna att göra ikväll för att ta sig vidare till semifinal i ligacupen. På tisdagens presskonferens menade Ole Gunnar Solskjaer att man behövde göra en liknande insats som den mot Paris Saint-Germain i Champions League förra säsongen, vilket kan tyckas lite naivt.
Hursomhelst, United fick, som väntat, stå emot anfall efter anfall redan från början, och gjorde så mycket tack vare David De Gea i målet och en Harry Maguire som som knappt satte en fot fel i matchen (förutom när han höll på att ge bort ett mål). Engelsmannen såg ut ha ha fått nyvunnet självförtroende efter söndagens asfaltering av Tranmere i FA-cupen. Ikväll såg han dessutom ut mer som den ledare man har väntat på att få se.
Som det brukar kunna bli på Etihad fick ett mål näsan från ingenstans. Den här gången var det en pånyttfödd (nåja) Nemanja Matic som snärtade in ledningsmålet med en distinkt vänster. Trots dennes, aning idiotiska utvisning, ska han ändå ha beröm, dels på sättet han har hittat tillbaka, dels för vilken skicklig fotbollsspelare han faktiskt är när han spelar som ikväll.
Att hemmalaget lyckades med bedriften att lämna sin egen arena mållösa ska givetvis uppmärksammas också, eller snarare att United går därifrån med utan att släppa in mål. Visst, nu gjorde man det två gånger om, men bägge dömdes bort för offside, men utöver det var det inte riktigt den anstormning City burkar kunna stå för. Kanske berodde det på att man redan hade räknat in sig i semifinalen, eller att man inte tog det hela på fullt allvar, fråga bara Raheem Sterling varför han inte bara lägger in bollen när han har lurat den röda backlinjen, inklusive De Gea. Samtidigt, vissa spelare är inte menade att göra mål på United.
Dessa ständiga byten
Solskjaer formerade en sorts tre/fem-backlinje, vilket vi har sett förr mot topplag, medan det inte bjöds på några större överraskningar på mitten och längre fram. Man håller trots allt nollan, även om det svajar stundtals, men hur mycket mer kan man begära? En spelare som Brandon Williams skötte sig exemplariskt och hade betydligt bättre koll på Riyad Mahrez i kvällens match än i första mötet. På andra sidan hade Aaron Wan-Bissaka det dock lite svettigare, men skötte sig över lag bra, bara för att nämna några individuella prestationer.
Den ständiga frågan man dock tvingas ställa sig är hur Solskjaer tänker med bytena. Det är i skrivande stund oklart vad status var på Mason Greenwood, men varför hela fridens namn plockas han ut till förmån för en iskall Daniel James? Walesaren erbjuder såklart fina egenskaper i kontringar, men utöver det egentligen ingenting.
Om det fanns frågetecken där, blev man inte klokare när Jesse Lingard bytte av Andreas Pereira. Det blir liksom plus minus noll av det hela då det inte blir någon skillnad med vem som helst. Tidigare kritiserades Solskjaer för att han gjorde för sena byten. Ikväll var det snarare tvärtom.
Väl där framme var det inte heller mycket som sprudlade. Anthony Martial försökte men såg mest uppgiven ut. Lingard lyckades med två tunnlar irad, men gjorde utöver det inget större väsen av sig, och Greenwood fick ingen tid på sig.
Det märktes att nÃ¥gonting fattades där framme. NÃ¥gon med kreativitet, nÃ¥gon med initiativförmÃ¥ga, nÃ¥gon som kan blixtra till. Troligtvis anländer denna ”nÃ¥gon” med dessa kvaliteter under morgondagen.