Embed from Getty Images I maj 2003 bärgade Manchester United sin 15:e ligatitel – men vägen dit var allt annat än rak. Efter att säsongen innan ha stÃ¥tt för klubbens sämsta ligaplacering nÃ¥gonsin i Premier League, som trea, hade Sir Alex Ferguson endast ett mÃ¥l i sikte. Han skulle sätta Manchester United högst upp pÃ¥ prispallen ännu en gÃ¥ng. Uniteds manager, dÃ¥ 61 Ã¥r gammal, kritade pÃ¥ ett nytt avtal vilket skulle betyda minst tre ytterligare Ã¥r vid rodret. Han sÃ¥g även till att klubben slog den engelska fotbollens transferrekord när Leeds stjärnskott till mittback, Rio Ferdinand, värvades in. Priset pÃ¥ 29,1 miljoner pund blev sÃ¥ledes ocksÃ¥ en ny världsrekordsumma för en försvarare. I övrigt tog United det tämligen lugnt pÃ¥ transfermarknaden inför den här säsongen. Dwight Yorke sÃ¥ldes under sommaren till Blackburn Rovers för tvÃ¥ miljoner pund, medan mÃ¥lvakten Nick Culkin släpptes gratis. Utöver Ferdinand värvades endast en spelare in, och det en reservmÃ¥lvakt vid namn Ricardo frÃ¥n Real Valladolid. Bland utlÃ¥ningarna finner vi en viss Bojan Djordjic, som skulle fÃ¥ tillbringa den här säsongen pÃ¥ lÃ¥n i AGF Ã…rhus. Trots ett rekordtillskott i truppen skulle inte resan till den Ã¥trÃ¥värda ligapokalen visa sig bli särskilt enkel. Efter jul lÃ¥g United hela sju poäng bakom förra säsongens vinnare i form av Arsene Wengers Arsenal. När februari blev till mars, och säsongen stod i sin linda, befann sig Manchester United fortfarande fem poäng bakom förstaplatsen. Vad som skedde härnäst, när laget reste sig pÃ¥ alla fyra, var inget annat än imponerande. Men mer om det senare – vi tar det frÃ¥n början. Den trubbiga starten Efter en resultatmässigt snudd pÃ¥ perfekt försäsong, med endast en uddamÃ¥lsförlust mot Ajax som plump, inleddes Premier Leagues första omgÃ¥ng med en krampaktig seger mot West Bromwich pÃ¥ Old Trafford. Ole Gunnar Solskjaer – som sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger förr – sÃ¥g till att frälsa laget frÃ¥n bänken genom sitt 1–0-mÃ¥l i minut 78. De nästkommande fem matcherna var raka motsatsen till en dans pÃ¥ rosor (dans pÃ¥ legoklossar?). Endast en seger pÃ¥ de drabbningarna innebar en tiondeplats i ligan och lÃ¥ngtifrÃ¥n muntra miner. Särskilt dÃ¥ den sista matchen, en 1–0-förlust mot Leeds pÃ¥ bortaplan, sved extra hÃ¥rt. Klubbens där och dÃ¥ sämsta start under Premier League-eran var ett faktum. Embed from Getty Images Men sÃ¥, till sist, började maskineriet ticka i gÃ¥ng sÃ¥ sakteliga. United lyckades vinna sin tredje match för säsongen när resultatet skrevs till 1–0 (det hade samtliga segrar gjort vid det här laget) mot Tottenham pÃ¥ hemmaplan. Precis som vid hemmavinsten mot Middlesbrough var det Ruud Van Nistelrooy som förvaltade en straff pÃ¥ bästa sätt. Följaktligen blev det segrar mot bÃ¥de Charlton och Everton med resultaten 3–1 och 3–0. Nu var väl ändÃ¥ laget igÃ¥ng pÃ¥ riktigt? Icke. Ytterligare en period pÃ¥ fem matcher lämnade United segerlösa i fyra av försöken. Den enda segern kom mot Southampton pÃ¥ hemmaplan, där Diego Forlán ordnade trepoängaren i den 85:e minuten. Derbyförlusten mot Manchester City en vecka senare satte ytterligare käppar i hjulet och United var inte bättre än femma vid det här skedet. Att Liverpool parkerade överst i tabellen gjorde inte saken bättre direkt. När tomten sedermera hoppat mellan skorstenarna och julmaten var uppäten skulle United möta Middlesbrough pÃ¥ Boxing Day (annandagen). Ännu en förlust inkasserades, säsongens femte för att vara precis, vilket betydde att gapet upp till nu serieledande Arsenal skrevs till hela sju poäng. Men, den krokiga starten skulle snart vara till ända. Vändningen Faktum är att 3–1-förlusten mot just Middlesbrough skulle visa sig bli den sista för ligasäsongen. Med 18 matcher kvar skulle inte en enda komma att betyda en nolla i protokollet – och jakten pÃ¥ ligatitel nummer 15 var sannerligen igÃ¥ng. I mars var avstÃ¥ndet fortsatt tufft, om än inte omöjligt. Fem poäng skulle fortfarande jagas ikapp. När Arsenal endast lyckades vinna tvÃ¥ av sju matcher, mellan mitten av mars och början av maj, sÃ¥g United sin chans och lyckades kliva förbi upp i tabelltoppen. Nyckelmatcherna är inte svÃ¥ra att peka ut. Den 5 april skulle United ta sig an Liverpool i ett tufft rivalmöte pÃ¥ Old Trafford. Efter Diego Forláns numera klassiska tvÃ¥ mÃ¥l i vinsten pÃ¥ Anfield i säsongens tidigare möte, fanns det givetvis fog för optimism. Med all rätt. När den blivande skyttekungen, Ruud Van Nistelrooy, sedan gav United ledningen redan efter tvÃ¥ minuter var det bara vinst som gällde. Segersiffrorna skrevs till hela 4–0, och nu skulle en vinst mot ligatrean Newcastle pÃ¥ bortaplan betyda serieledning. Embed from Getty Images När United reste till norra England var det uppenbart att detta skulle bli en extremt viktig match i kampen om titeln. Men trots att Jermaine Jenas gett Newcastle ledningen fanns det ingenting som skulle kunna stoppa United den här dagen heller. De rödklädda hann med att göra hela fyra mÃ¥l innan paus, där Paul Scholes stod för tvÃ¥ av dem, innan segerresultatet skrevs till imponerande 6–2. Nu Ã¥terstod endast fem gastkramande omgÃ¥ngar av ligasäsongen – och en av dem skulle spelas mot Arsenal pÃ¥ Highbury. Här snackar vi titelmatch. United kom till spel med tre poängs försprÃ¥ng ner till London-klubben, som dock hade en match tillgodo. Allt utom förlust fick, trots allt, ses som godtagbart i detta skede. Ruud Van Nistelrooy sÃ¥g än en gÃ¥ng till att ge United ledningen i den första halvleken, och det en välförtjänt sÃ¥dan. Efter paus vände däremot Thierry Henry pÃ¥ steken för Arsenal och Arsene Wengers mannar var nu uppe pÃ¥ samma poäng som United. Men bara minuten därpÃ¥ kunde Ryan Giggs omarkerat nicka in kvitteringen pÃ¥ Solskjaers precisa inlägg. Ett resultat som stod sig matchen ut. Embed from Getty Images United ledde nu ligan, men med en match mer spelad. MÃ¥lskillnaden talade samtidigt i Arsenals favör vilket betydde att United fick vända sina förhoppningar till Bolton Wanderers. Arsenal tog ledningen planenligt i hängmatchen med bÃ¥de ett och tvÃ¥ mÃ¥l. Men, förvÃ¥nansvärt nog (eller?), lyckades de tappa greppet under den sista kvarten och fick nöja sig med ett kryss – till Uniteds glädje. När United väl hade ena handen pÃ¥ pokalen var det ingen som skulle kunna ta den ifrÃ¥n dem. Idel vinster i de fyra sista matcherna gav inte Arsenal en minsta liten möjlighet till att komma ikapp. När David Beckham sedermera nätade i säsongens sista match, en 2–1-seger mot Everton pÃ¥ bortaplan, skulle detta visa sig bli hans sista i United-tröjan. Den Ã¥ttonde titeln pÃ¥ elva säsonger var nu ett faktum. Sir Alex Ferguson hade lyckats, Manchester United var bäst – igen. Cupspelet För att avrunda gÃ¥r vi givetvis igenom säsongens cupspel. FA-cupäventyret blev ingen lyckad historia där United Ã¥kte ut redan i den femte rundan efter en förlust mot Arsenal pÃ¥ hemmaplan. Ligacupspelet var desto roligare – Ã¥tminstone tills det vankades final. Efter att ha besegrat Blackburn Rovers över tvÃ¥ möten i semifnalen väntade nu Liverpool pÃ¥ Millennium Stadium i Cardiff. Finalen innebar en 2–0-förlust efter att Jerzy Dudek i Liverpool-kassen stÃ¥tt för en monstermatch. Embed from Getty Images Manchester United fick den här säsongen kvala för att ta sig in i Champions Leagues gruppspel. PÃ¥ den här tiden var det endast ettan och tvÃ¥an i Premier League som fick en direktplats. DÃ¥ United slutat trea säsongen innan fanns nu ett dubbelmöte som hinder för att ta sig in i turneringen. Där väntade ungerska Zalaegerszeg. Efter förlust i bortamötet, med 1–0, var United piskade att vinna pÃ¥ Old Trafford. Detta gjordes med bravur. Hela 5–0 innebar ett gruppspel där Bayer Leverkusen, Maccabi Haifa och Olympiacos väntade. Den gruppen vanns tämligen enkelt och resultatraden skrevs till fem vinster och en förlust. Nu väntade ytterligare ett gruppspel innehavande Juventus, Basel och Deportivo La Coruña. Embed from Getty Images United lyckades även vinna detta gruppspel och skulle nu ställas mot Real Madrid – med spelare som Ronaldo, Luis Figo, Roberto Carlos och Zinedine Zidane – i kvartsfinalen. Här tog det till sist stopp efter att ”Los Blancos” lyckats gÃ¥ vidare pÃ¥ mÃ¥lskillnad. En 3–1-förlust pÃ¥ bortaplan följt av en 4–3-vinst pÃ¥ Old Trafford räckte inte, och United fick dessvärre vänta ytterligare pÃ¥ sin tredje stora europeiska titel. Men vad gjorde det när allt kommer omkring? Sir Alex Ferguson hade Ã¥terigen lyckats förnya sig, anpassa sig och kliva förbi sina konkurrenter. Han, och United, befann sig Ã¥ter överst i den engelska fotbollens finrum. Säsongen i siffror Manchester United ligatitel 2007: Tillbaka pÃ¥ tronen – för att stanna Manchester United ligatitel 2007: Tillbaka pÃ¥ tronen – för att stanna Förra titeln Manchester United ligatitel 2007: Tillbaka pÃ¥ tronen – för att stanna Nästa titel Manchester United ligatitel 2007: Tillbaka pÃ¥ tronen – för att stanna