Manchester United tog sin an ett rejält nedflyttningshotat Aston Villa på bortaplan under torsdagskvällen. Siffrorna skrevs till en betryggande 3–0-seger efter att Ole Gunnar Solskjaers mannar lyckats roffa åt sig en tvåmålsledning redan till halvtidsvilan. En spelare vi snart saknar superlativ för? Mason Greenwood. Jösses vilken talang.
Trots en direkt svag inledning av matchen skulle det visa sig bli en sån där bekväm seger i slutändan, trots allt. Efter en minst sagt tveksam straff (ja, det måste vi erkänna) slog Bruno Fernandes in 1–0 och United fick det där extra energipåslaget som uppenbarligen saknades.
Mason Greenwood, som först hade stått för ett briljant förarbete till straffen, sköt sedan in tvåan utanför straffområdet. Det ser så enkelt och naturligt ut när 18-åringen avlossar bössan – oavsett om det gäller vänster eller höger fot. En fröjd för ögat.
I den andra halvleken fanns det skäl till viss oro för en liknande inledning efter paus som mot Bournemouth. Men United hade gjort läxan och såg istället till att ösa på fram till dess att 3–0 skjutits in bakom Pepe Reina. Där placerade Paul Pogba vackert in spiken i den berömda kistan via en behärskad bredsida utanför straffområdet. Därefter var det betydligt närmre både ett fjärde och femte mål snarare än ett i egen kasse.
Oförändrad elva – bra eller riskabelt?
Ole Gunnar Solskjaer valde, för fjärde ligamatchen i rad, att ställa ut exakt samma startelva. Och det har onekligen visat sig vara vägvinnande. Men, finns risken att detta sakta men säkert kör slut på flera spelare vilket dessutom kan leda till skadeproblem med det täta matchandet? Personligen tycker jag att Solskjaer gör rätt här, men det är inte helt riskfritt.
Tur, och skickligt, nog har vi lyckats ”säkra” segrarna runt timmen spelad den senaste tiden. Något som gjort att norrmannen fått möjlighet att plocka av de spelare som anses vara i farozonen. Dessutom är det inte jättemånga matcher kvar allt som allt. Vi har så mycket att spela för – då är det troligen bäst att köra på den elva som fungerar och sedan byta ut potentiellt tröttkörda pusselbitar allt eftersom.
Tröga starter…
Den inledande 20-minutaren av matchen visade de farhågor som ändå finns just nu. Varje match är som en final och vi har inte råd att komma ofokuserade och sedan ”jobba oss in” i matcherna. Det kan gå vägen i en match som mot Villa, och Bournemouth senast, men inte när vi möter snäppet bättre motstånd. En liknande start mot ett formtoppat Southampton i nästa match skulle potentiellt sett kunna bli förödande.
Det som inte riktigt klaffar där i början av matcherna är presspelet, i min mening. Vi springer bort oss och är osynkade konstant, vilket resulterar i luriga ytor bakåt. Detta gör att vi sedan får press på oss. Då energinivån inte är helt där den ska inledningsvis löser vi sedan inte passningsspelet till den grad vi normalt sett gör. Sätt presspelet direkt och det andra kommer naturligt. Fokus är a och o.
United är bra på fotboll
Känn på de orden. Det är faktiskt sant – United är bra på fotboll. Vem hade kunnat tro detta i oktober? Än så länge har vi en bit kvar till toppen, men givetvis bör man se till att njuta när spelet ser ut som det gör.
När Paul Pogba piskar ut ännu en crossboll med yttersidan, när Bruno Fernandes klackskarvar fram en glödande Anthony Martial eller när Marcus Rashford känner lite på bollen innan han smeker fram en bredsida till valfri spelare i full galopp. Eller… när Mason Greenwood tar fart och avlossar den där silkeslena bössan.
Ja, jag ser åtminstone till att njuta! Gör det ni också, så gör vi vad vi kan för att jobba in den där så viktiga Champions League-platsen tillsammans.
Res med oss till Manchester!