Vi ångar på, gode värld vad härligt! Matchen idag var bra, inte perfekt men bra, och helt ärligt räcker det för mig. För nu i alla fall. Kom på mig själv under matchen med att sitta och tänka att jag hade velat se oss i Champions League nästan enbart för att få en värdemätare på hur detta United skulle stå sig i Europa. Vet inte hur det är med er, men jag tror nästan jag har blivit lite fartblind av United post Covid-19. Bruno är såå bra. Martial är såå bra. Greenwood är SÅÅ BRA. Men hur bra, egentligen? Jag vill veta, och jag vill veta nu. Antar att det är ett gott tecken att Oles United får oss att bli förväntansfulla och ivriga inför framtiden, snarare än trötta och uppgivna, vilket är den exakta definitionen av hur jag har känt för United hela året fram tills typ nu.
Det började inte speciellt bra idag. Det var väl egentligen inte förrän efter första halvlekens vattenbreak som vi tog tag i matchen och återgick till något som kunde likna det United vi sett de sista veckorna. Ja, jag var väl inte heller den enda som blev lite småtrött av att upptäcka att matchen skulle dömas av Jon Moss. Igen. Men knappt hann jag tänka tanken förrän straffsituationen dök upp och då kom en ny tanke; han kommer aldrig ge oss en sådan straff. Men hör och häpna, Moss hjärta United och en iskall doja signerad Bruno senare stod det 1-0. Man kan väl tycka vad man vill om VAR (jag är generellt positiv, för att göra en lång historia kort) och även känna att det var en hårt (om inte felaktigt) dömd straff, men vi har alla sett domare blåsa straff för mindre, både till oss och mot oss. Så jag klagar inte i alla fall. Fiat quicquid accidet och så vidare.
Wowfaktorn:
- Som en person som tycker att juniorfotboll är sanslöst tråkigt så känns det gott att kunna smickra sig själv med att vara en (av många, säkert) som följt Greenwood sedan ganska långt tillbaka. Jag har inte riktigt tålamodet att följa ett gäng fjunisar där man vet att bara någon enstaka kommer ta sig upp och bli en Unitedspelare av rang. (The Class of 92 är och förblir ett ganska sällsynt fenomen). MEN i Greenwoods fall har det alltid funnits en speciell vibe. Han har utvecklats något enormt, men enkelheten och den där svårdefinierade elegansen har han alltid haft. Han får allting att se så lätt ut, och jag kan verkligen relatera till de fans som i två säsonger högljutt krävt att han ska starta varenda match. Är dock glad att tålamodet funnits så att han fått slussas in successivt, och att vi nu är framme vid tiden då vi inte längre behöver vänta. Han är här nu, Mason. Och han är här för att stanna.
Inte så wow:
- Om man ska få deppa en liten aning över något så är det väl mest att det är synd att inte Rashford känns riktigt i fas. Givetvis inser vi alla att formkurvor både toppas och bottnar. Sådan är fotbollen, och man kan med fördel istället tänka att det är väldigt positivt att vi nu har så många spelare som tar det offensiva ansvaret när den som varit vår mest pålitliga målskytt för tillfället inte gör det. Mest tråkigt för Rashford bara, jag hade unnat honom så himla mycket att få njuta av flowet med övriga gänget. För även om Rashford har det lite trögt på poängfronten så frodas United just nu.
Framåt då?
- NÃ¥got som slagit mig flera gÃ¥nger den sista veckan eller sÃ¥. I Muss lokalförening Red Army Göteborg tippar vi tillsammans inför varje match, och pÃ¥ punkten “första mÃ¥lskytt” har det blivit väldigt svÃ¥rt helt plötsligt. Tidigare printade jag dit Rashford pÃ¥ ren reflex, vem annars hade vi liksom, men nu är det plötsligt betydligt svÃ¥rare. Vi har alternativ. För första gÃ¥ngen pÃ¥ jag vet inte hur länge sÃ¥ känner jag tillförsikt i att vi kommer göra mÃ¥l (plural) och att sÃ¥väl mÃ¥lskyttet som assisten sprids hejvilt i truppen. Och ta Martials reaktion när han blev utbytt idag! Trodde han skulle sänka Ole. Han var hungrig, han ville inte gÃ¥ av planen. Minns man ens trötta, Berbatov-pÃ¥ettdÃ¥ligtsätt-liknande Tony M frÃ¥n Mourinhos tid? Icke! Att Martial har en mÃ¥lskytt av rang i sig har vi alltid vetat, nu vet han det själv ocksÃ¥. Jag menar, karln gÃ¥r runt och ler! The revival of Martial händer, och jävlar vad glad det gör mig.
Omladdning och uppladdning, på måndag tar vi Southampton i ett anfall av hybris och kör utav helvete mot tredje(JA TREDJE!)platsen! UTFR.