Embed from Getty Images Manchester United tog till slut en övertygande seger uppe i nordost när Newcastle besegrades med 4-1. En pÃ¥ förhand svajig startelva och uppförsbacke efter tvÃ¥ minuter fick nog de flesta att börja tvivla. Men reaktionen kom och med det följde sÃ¥ smÃ¥ningom en rejäl islossning. Harry Maguire Resultatet och mÃ¥lkavalkaden till trots tycker jag ändÃ¥ det är motiverat att ta avstamp kring Harry Maguire. Kaptenen har minsann inte haft nÃ¥gra lätta veckor bakom sig, för att inte säga mÃ¥nader. Det har varit allt frÃ¥n att ha hamnat i kläm med den grekiska rättvisan till undermÃ¥liga insatser som toppats med röda kort. Engelsmannens inledning pÃ¥ säsongen har varit allt annat än enkel. När kvällens elva presenterades var det första jag fäste blicken vid vilka som spelade i backlinjen och närmare bestämt mittlÃ¥set. Jag ska inte säga att jag blev förvÃ¥nad över Solskjaers beslut att spela honom, snarare fundersam. Det kan inte vara hälsosamt att gÃ¥ ut och spela boll med den yttre press som tillkommer när man representerar Manchester United, inte minst som kapten och nÃ¥gon som ska beskrivas som en ledare. Det här baseras i första hand inte pÃ¥ det fotbollsmässiga utan istället 27-Ã¥ringens mentala hälsa. Oavsett om han själv sagt att han är okej med att spela tycker jag ändÃ¥ Solskjaer borde tagit sitt ansvar och lämnat honom utanför. Det kunde gÃ¥tt ännu mer Ã¥t helvete, men uppsidan fanns ju ocksÃ¥. Tack och lov var den vi fick se ikväll. Vi sÃ¥g hur det började. Vi kände vartÃ¥t det barkade. Men vi fick en reaktion. Hela laget lyfte sig och Maguire lyfte i minut 23 sÃ¥ högt att han knoppade in kvitteringen och upplevde där och dÃ¥ kanske sitt viktigaste ögonblick hittills i karriären. Därefter började United verkligen hitta rätt… Det positiva spelet Embed from Getty Images Ja, vi var nog mÃ¥nga som kliade oss i ögonen en extra gÃ¥ng eller satte kvällskaffet i halsen när Uniteds startelva presenterades för kvällen. Ole Gunnar Solskjaer ställde ut ett manskap som lika gärna skulle kunna ha tävlat i ligacupen. Spelare som Fred, Scott McTominay, Juan Mata, och Daniel James tog bland annat plats, vilket sÃ¥klart inte var vad man hade räknat med. Men för första gÃ¥ngen den här säsongen sÃ¥g det ut som att det fanns en tanke med spelet som bedrevs av United. Reaktionen efter baklängesmÃ¥let kom omgÃ¥ende, och det var en bra sÃ¥dan. Man kombinerade sig fram gÃ¥ng efter annan och fick ett flöde i spelet, som i alla fall jag hade svÃ¥rt att se framför mig med tanke pÃ¥ det lag United hade pÃ¥ banan. Rashford rev och slet längst fram och skapade en hel del oreda i hemmaförsvaret, McTominay och Fred höll ställningarna pÃ¥ mitten, Mata lirkade sig fram tillsammans med Bruno, och James… ja, för en gÃ¥ngs skull sÃ¥g han inte helt vilse ut. Det fanns ett helt annat driv hos walesaren idag och besluten han tog var allt som oftast kloka och genomtänkta. PÃ¥ tal om klokhet. Juan Mata var en av de bättre pÃ¥ planen ikväll och har verkligen förtjänat sin chans i ligaspelet. Idag tog han den genom att vara inblandad i tvÃ¥ av mÃ¥len, där framför allt passningen till Rashford pÃ¥ 2-1-mÃ¥let sticker ut lite extra. Bruno, Bruno, Bruno Mata fÃ¥r dock ursäkta, för utan Bruno Fernandes hade United inte stÃ¥tt som vinnare i den här bataljen. Det mesta gick genom portugisens fötter men vi ska ocksÃ¥ vara transparanta och säga att han inte var felfri, lÃ¥ngt ifrÃ¥n. Det blandades enkla misstag med nÃ¥got sÃ¥ ovanligt som en straffmiss. NÃ¥gon gÃ¥ng skulle ju bli den första och för varje han sätter kommer missen närmre. Den korta ansatsen pÃ¥ dagens straff var nästan provocerande. Nu talar jag för mig själv, men jag avskyr när avstÃ¥ndet mellan spelaren och bollen är en dryg meter. Det känns sÃ¥ nonchalant pÃ¥ nÃ¥got sätt. Tidigare i matchen hade han dessutom fÃ¥tt ett skott i krysset avblÃ¥st pÃ¥ grund av att Mata befann sig i offsideposition när han väggade med spanjoren. Men ju längre match led visade evighetsmaskinen varför han är lagets bäste och viktigaste spelare. Han är tungan pÃ¥ vÃ¥gen, vilket inte minst uppenbaras vid 2-1-mÃ¥let när han Ã¥terigen trycker upp bollen i krysset efter en smart överlappslöpning, den här gÃ¥ngen serverad av Rashford. Efter detta dunkar Aaron Wan-Bissaka, av alla människor, upp bollen i nättaket efter förarbete med nyss nämnde Rashford och United sÃ¥g för stunden ostoppbara ut (att Newcastle hade slutat spela kan sÃ¥klart ocksÃ¥ ha bidragit). Som ett brev pÃ¥ posten kom ocksÃ¥ fyran efter att Bruno snabbt uppfattat Rashfords löpning mot Emil Krafth i djupet och satt engelsmannen i ett friläge, som ocksÃ¥ utnyttjades pÃ¥ bästa vis. Den här insatsen var oväntad, faktiskt. Men den var sannerligen välkommen.