Matchen med två ansikten. Är det vad vi skulle kall den här matchen, om vi namngav fotbollsmatcher på det sättet? I 60 minuter är Manchester United klappkalasusla, för att under den sista halvtimmen helt byta skepnad och prestera på en nivå som vi inte kan kalla något annat än högsta Premier League-nivå. Paul Pogba, Mason Greenwood och Marcus Rashford gjorde målen för United, men vi kommer inte heller undan attt nämna Bruno Fernandes vars inhopp är katalysatorn till vändningen.
Vad hände?Â
Nej, den här punkten handlar inte om vändningen, det tar vi senare. Rubriken handlar istället om vad fasen som hände i den första halvleken, när United knappt spelade fotboll. Vems fel det är återkommer vi till längst ner i artikeln, men United skapade absolut ingenting framåt, och bakåt var det så virrigt att det kunde blivit både två och tre West Ham-mål om det inte vore för oskärpa från hemmaspelarna.
Scott McTominay hade det oerhört tufft centralt, med en komplett ointresserad Paul Pogba bredvid sig. Framåt sprang Edinson Cavani och letade efter något att göra, med Mason Greenwood till höger och i synnerhet Anthony Martial till vänster som inte verkade veta vilken idrott de höll på med. Födelsedagsbarnet Martial gick ut skadad i den andra halvleken, men oavsett hur lång tid han blir borta på grund av skadan måste han stå till sidan ett bra tag nu. Hans form är helt enkelt för dålig.
West Hams ledningsmål, vad kunde vi gjort åt det? Tjae, det var ju resultatet av uselt försvar på hörna, där Alex Telles måste lära sig att bli mindre bolltittande. Något jag hoppas Solskjaer och gänget snabbt lär honom.
Rätt in, fel ut
Ole Gunnar Solskjaer kunde inte inte agera redan i halvtid. Bruno Fernandes och Marcus Rashford behövde vila, och fick därför stå vid sidan av när startelvan kom. Men att inte ta in dem i halvtid hade varit tjänstefel, något Solskjaer uppenbarligen kände då han bytte in dem båda två, något märkligt till förmån för Donny van de Beek och Edinson Cavani. Van de Beek hade visserligen ingen bra första halvlek, men Pogba var än sämre. Att Pogba blev kvar får vi dock se som positivt, men att Cavani togs ut istället för Martial, det var bara märkligt.
Början av den andra halvleken gav oss inte direkt några förhoppningar om att det skulle bli en rolig halvlek. Rashford som tog vänsterkanten hade visserligen ett par fina aktioner tidigt, men ingenting tydde på ytterligare en supervändning. Men så fel vi skulle ha, när Rashford fortsatte vara bra och Fernandes klev in i handlingen på riktigt.
Vändningen
Kvarten in i halvleken skadade sig Martial, och Juan Mata fick komma in, och utan Martial såg det helt plötsligt ut som att United kunde anfalla. En lång rensning från Dean Henderson några minuter efter bytet nådde Bruno Fernandes på högerkanten. Portugisen vandrade framåt och inåt, och släppte i precis rätt tid bollen till Pogba som kom älgandes med sina jättekliv. Fransmannen hade knappt gjort ett rätt tidigare i matchen, men nu satte han bollen perfekt med ett jätteskott som Fabianski var chanslös på, och vipps så var det utjämnat. Pogbas första ligamål för säsongen.
Två minuter senare befann sig Mason Greenwood centralt för en gångs skull, i den position som egentligen är hans mest naturliga. Han fick ett inspel från Alex Telles, vände snabbt upp och sköt in bollen i det bortre hörnet, och vi hade 2-1. Greenwoods första ligamål för säsongen.
United fortsatte dominera, men West Ham var inte ofarliga heller, sÃ¥ ett tredje mÃ¥l hade varit tryggt. Vi trodde att Rashford skulle ge oss det när han fick ett friläge, men han sköt i stolpen. NÃ¥gra minuter senare fick han dock ytterligare ett friläge, efter en fenomenal framspelning frÃ¥n Juan Mata, och den här gÃ¥ngen lurade han ner Fabianski och chippade retfullt enkelt in bollen till 3-1 – och matchen var avgjord.
Solskjaers taktik vs spelarnas uselhet
PÃ¥ sociala medier har debatten sÃ¥ klart gÃ¥tt varm kring Ole Gunnar Solskjaer och hans taktiska val, den gör ju det tämligen ofta. Jag har oftast fallit in pÃ¥ “stötta Ole”-sidan, mest för att jag tycker att Uniteds trupp spelare för spelare är kraftigt överskattad av en hel del. Vi ska inte vara pÃ¥ samma nivÃ¥ som de andra topplagen än sett till luckorna i laget vi har, men vi kommer närmare och närmare. I skrivande stund ligger vi fyra, pÃ¥ samma poäng som trean Chelsea och tvÃ¥ poäng bakom Tottenham och Liverpool. Hur spelet än ser ut ser jag det inte som rimligt att Solskjaers jobb just nu är ifrÃ¥gasatt.
För, vems fel är det att Anthony Martial den första kvarten har fyra helt bisarrt enkla bolltapp? Är det verkligen Ole Gunnar Solskjaers fel? Är det Solskjaers fel att vÃ¥ra innermittfältare stÃ¥r för ett antal extrema felpass som lÃ¥ter West Ham komma till bra lägen, eller faller det enbart pÃ¥ spelarna själva? Är det verkligen Solskjaers fel att Pogba är bra när han känner för det? Jag faller snarare in pÃ¥ det som Roy Keane sade i Skys tv-studio för ett tag sedan, att spelare mÃ¥ste kunna motivera sig själva – det är inte upp till tränaren att du är motiverad, det är fan ditt eget ansvar.
🗣"I never looked at a manager in all my career going back to 8 or 9 years of age saying are you going to motivate me, that comes from within"
Roy Keane's passionate rant about if managers should motivate their players pic.twitter.com/jjg8egKkEu
— Football Daily (@footballdaily) November 1, 2020
Med allt detta sagt, kan Solskjaer göra saker bättre? Självklart! Var hans insats bra nog idag? Njae, det var lite för många konstiga saker som gjordes för att han skall få ett bra betyg för dagens match. Men jag tror nog han sover gott ändå, med de tre poängen i bagaget.