När skottdimman har lagt sig efter julbordet och julklapparna har öppnats sÃ¥ har julafton swishat förbi precis lika snabbt som vanligt. Det är nästan som att det gÃ¥r snabbare ju äldre en blir. Sen börjar den bästa perioden i Premier League. Jag själv kommit underfund med att mellandagsfotbollen är den bästa tiden under ligans gÃ¥ng. Inte bara för att matcherna bombarderas mot en utan även för att det enligt mig känns som att det är nu det visas vem som är titelutmanare pÃ¥ riktigt. De senaste sju Ã¥ren har det väl inte varit nÃ¥gon höjdare och det har känts mer intressant att slänga in julbord nummer nio i mikrovÃ¥gsugnen än att fundera pÃ¥ om vi kommer sexa, sjua eller nia i ligan. Men i Ã¥r är det för en gÃ¥ngs skull intressantare än morsans köttbullar. I Ã¥r kan vi för en gÃ¥ngs skull bota den sedvanliga annandagsbakfyllan med fotboll och inte förvärra den. * Hur dumt det än kanske lÃ¥ter när man säger det högt sÃ¥ är det faktiskt pÃ¥ det viset att om vi vinner över Leicester sÃ¥ är vi den främsta utmanaren till Liverpool om ligan. Det hade jag inte trott i början av säsongen eller när de ens anställde Ole Gunnar, men om vi har lärt oss nÃ¥got av den här pandemiska säsongen sÃ¥ är det att inget är vad man tror. Jag räknade egentligen ut oss redan i början av säsongen när vi förlorade mot Crystal Palace och tänkte, fan, inte en sÃ¥n här säsong igen. Men pÃ¥ nÃ¥got vis har Ole Gunnar tagit fram sin fickkniv och karvat fram resultat efter resultat, och en vinst mot Leicester hade skapat fler ringar pÃ¥ vattnet än vinsten mot Leeds. ** Vi ska dock inte lÃ¥tas oss luras av att det kommer bli en walk in the park mot Leicester, för det blir det faktiskt inte. Leicester har pÃ¥ nÃ¥got vis bara förlorat hemma mot Fulham, Aston Villa, West Ham och Everton, alltsÃ¥ bara lag som de egentligen ska vinna mot. Det bör alltsÃ¥ betyda att Manchester United passar Leicester som handen i handsken, precis som det gjorde för Tottenham pÃ¥ Old Trafford. Vi alla minns hur det slutade. Mot Leeds sÃ¥ lyckades Ole Gunnar taktiskt vinna en match och satsade pÃ¥ fart mot ett högt stÃ¥ende Leedsförsvar vilket belönades matchen igenom, som i sig kanske säger mer om Leeds än nÃ¥got annat. Samtidigt är det oroande, för om det är nÃ¥got Ole Gunnar alltid gör är det att spela pÃ¥ samma sätt som tidigare bara för att vi lyckades vinna en match. Vi kommer inte kunna spela Daniel James en sÃ¥n här match och vi vet hur inte konsekventa vi har en tendens till att vara. *** Resultaten har gÃ¥tt vÃ¥ran väg den här säsongen (för det mesta) och jag själv är av den Ã¥sikten att vi kanske inte alltid har spelat sÃ¥ bra som tabellen visar. Vi kan inte tro att McTominay är en reinkarnerad Roy Keane efter en match,  hur mycket vi än vill att det skulle vara sÃ¥. Leicester är bra, och hittar inte United rätt direkt pÃ¥ mittfältet kommer det att bli en jobbig förmiddag och julmatstallriken kommer att vara ett minne blott. Samtidigt som Peps perfekta sfäriska huvud blir grÃ¥are och grÃ¥are och Mourinhos sedvanliga ”body shaming” ligger under ytan och brusar för att explodera när Tottenhams säsong gÃ¥r Ã¥t helvete sÃ¥ puttrar vi pÃ¥ obemärkt förbi. Tills idag. Jag räknar inte med City den här säsongen, gÃ¥r de lÃ¥ngt i Champions League, säg till en kvartsfinal sÃ¥ kan en inte räkna med att Pep ställer upp sitt bästa lag en helg för att sedan möta Barcelona tre dagar efter pÃ¥ en onsdag. Tottenham har egentligen inte sett sÃ¥ värst bra ut efter att de asfalterade oss och snart är det väl kanske dags för Sons Ã¥rliga röda kort, det har blivit nästan mer tradition än Kalle pÃ¥ julafton. Chelsea är nästan mer inkonsekventa än vad vi är trots sina miljarder. Det gör att det bara är vi och Liverpool kvar och jag skulle inte vilja ha det pÃ¥ nÃ¥got annat vis. Vinna eller försvinna.