För inte så länge sen efterlystes kontinuitet och Manchester United i en och samma mening.
Med tio raka i ligan utan nederlag kan vi säga att den är hittad.
2-1 mot Villa var ytterligare bevis på att United faktiskt har funnit en gemenskap och grinta som saknats, eller ofta varit på drift.
Och som grädde på moset verkar vi ha hittat en ”förlorad” mittback av toppklass igen.
Magnifikt!
- Bailly, Eric Bertrand. Ivorianen har i sommar varit i United i ett halvt decennium och ändå känns det som att det var nyss som han parkerade sitt bohag i Manchester. Givetvis är det det återkommande skadorna som satt käppar i hjulet för honom, men även hans förkärlek för obegripliga misstag. Samtidigt vet ju alla vi som sett hans högstanivå hur obegripligt bra han kan vara också, som mot Aston Villa, där vi förutom hans mästerliga block i slutsekunderna också såg en nästintill felfri mittbacksinsats. Lindelöf bör frukta för sin plats så länge Bailly kan hålla sig hel.
- Ligaformen! Ingen förlust sedan november och tvåa på endast målskillnad, i januari, är lika härligt som oväntat. Får Solskjaer fortsatt ordning på hemmaspelet kan det här bli den roligaste våren på åtta år.
- Matchen! Underbart att se en äkta engelsk ligamatch med två riktigt bra lag som höll hög klass rakt igenom.
Manchester United-klass:
- Farten och fläkten och tempot och viljan att attackera under stora delar av matchen. Oavsett om Villa såg farliga ut när de närmade sig De Gea (stabil igen, btw) så är det åtminstone det här United jag vill se, mer ofta än sällan. Med omställningar, med one-touch och rörlighet (det fanns perioder där det var statiskt, jag vet) och en vilja att attackera.
- Pogba, Paul Labile. Jag vill ju ha ut honom ur klubben asap, men så länge han är kvar så är han så klart en spelare som ska stöttas. Och det blir ju lättare att acceptera att en spelare som “gjort sitt” i klubben fortfarande spelar kvar när han gör det som han gjorde mot Villa. Hans framspelningar, dribblingar (som innan 1-0-målet!) och split vision är av allra högsta klass, som vi alla vet. Fransosen saknade bara de egna skottsiktet denna kväll.
- Apropå när Pogba och Rashford satte fart på anfallet till ledningsmålet var det härligt att se Aron Wan-Bissaka få det utrymmet sista tredjedelen, vilket innebar att han var “tvungen” att skippa Valencia-vänd-hem-snett-bakåt-passningen.
- Apropå AWB var det också härligt att se honom revanschera sig för insatsen vid 1-1 med en “Henning Berg-rensning” i mitten av andra halvleken. Ni som minns, ni minns.
- Martials avslut till 1-0 gav mig van Nistelrooy-vibbar och kändes inte alls som ett typiskt Martial-mål. Kan han börja sätta den där typen av bollar ska vi inte nöja oss med 20+ utan börja sikta på 30+ i målkolumnen för hans del.
- Luke Shaw har spottat upp sig rejält sedan Telles ankomst. Det var precis vad som behövdes, verkar det som, för en vänsterback som stagnerat länge. Nu vill vi bara se offensiven bära frukt också. Det behövs om det verkligen ska bli en titelresa i vår.
Icke gott nog:
- Som sagt, AWB:s insats vid kvitteringen var patetisk. Spring hem och ta position i stället. Han var inte ensam skyldig till märkliga insatser i defensiven när Villa överöstes med generösa frisparkar.
- Starten av andra halvlek. Det var ingen direkt överraskning när gästernas kvittering kom. Raka motsatsen till starten på första halvan av matchen.
- Michael Oliver hade en konsekvent medioker (för att vara snäll) afton på Old Trafford. Jösses, som han dömde.
… till sist:
- Maguire har en icke avundsvärd förmåga att ofta komma till bra nicklägen offensivt, få bra träff på bollen, men ytterst sällan lyckas sätta den. Han “borde” kunna göra 5-10 mål på hörnor per säsong.
- Tyrone Mings är en spelare som endast hans egna fans kan uppskatta, gissar jag. Hur armbågen i Pogbas fejs inte ens VAR-kollades (mig veterligen i alla fall) är oförståeligt. I typ situationen senare kastade sig Traore framför Luke Shaw och var nära att få straff.
- Hade vi inte haft Bruno hade jag kanske tjoat “KÖP GREALISH!”. Villamittfältaren överglänste om möjligt vår älskade portugis och visade att han faktiskt har vad som krävs för att till och med ta en plats i United.
- Jag kom precis på att jag skrev ordet “titelresa” tidigare i den här texten. Herregud. Nej. Jag vågar inte tänka mer på det.