Ole Gunnar Solskjaer ställde ut en mindre etablerad startelva i hällregnet pÃ¥ Old Trafford när Leicester kom pÃ¥ besök. Den skulle visa sig otillräcklig för att besegra gästerna, som sett över 90 minuter var det bättre laget.Â
Debutanterna och pappa Greenwood
Det känns högst berättigat att börja snacka både Amad och Anthony Elanga idag. Kanske mest om den senare, trots allt. Vi har ju faktiskt att göra med en svensk debutant i en startelva för Manchester United, blott 19 år gammal.
Yttermittfältaren har verkligen gjort sig förtjänt av en chans bland det stora grabbarna den här säsongen. Detta tack vare fina, ibland överlägsna, prestationer i reservlaget.
Idag var svensken inte överlägsen, av förklarliga skäl. Steget från reservlagsfotboll till A-laget är nämligen stort och det märktes inledningsvis, där vi får anta att en del nerver spelade in.
Men det släppte successivt. 19-åringen såg ut att bli mer och mer varm i kläderna och stod för ett par fina aktioner längs vänsterkanten.
Verkligen kul att se Elanga, särskilt med de blågula ögon man har.
Men han får ursäkta. Mason Greenwood och dagens andre ligadebutant, Amad, visade det lilla extra.
Gällande Amad finns det något unikt i touchen och hur han driver boll. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad men kombinationen av bollbehandling, låg tyngdpunkt, och vänsterfot, den är svår att inte beundra.
Detta var också något vi fick se vid kvitteringsmålet då ivorianen spelade fram Greenwood.
Ja, vi måste ju faktiskt avhandla honom lite kort också (jag skulle kunna tillägna Greenwood otaliga tecken i den här texten, men jag ska som sagt hålla det litet).
Det kanske mest fascinerande är att han, i sammanhanget idag med Elanga och Amad, spelar och för sig som en rutinerad 30-åring (tänk Edinson Cavani), när han i själva verket också är en tonåring och i ungefär samma ålder som sina kamrater längs kanterna.
Greenwood framstod som en “pappa” med sina tvÃ¥ söner hÃ¥llandes i faderns händer idag. Det fanns nÃ¥got vackert i det.
Matchen, då?
Om vi zonar ut lite grann och uppmärksammar att det också pågick en match utanför den ovan nämnda trions sfär, så kan vi konstatera United återigen släppte in det första målet.
Och ja, det är väl bara att vara stor nog och tillstå att det var ett rätt hyfsat mål Luke Thomas prickade in. Vidare går det att diskutera den hönsgård hemmalagets backlinje förvandlades till, där Brandon Williams till slut lämnades helt ensam i straffområdet.
Efter kvitteringen fick emellertid United någorlunda kontroll över matchen och det fram till halvtid. Men om man ofta gått ut till andra halvlek som ett bättre lag, så uppenbarades motsatsen idag.
Mittfältet med Donny van de Beek och Nemanja Matic (serben var briljant i första halvlek) lyckades inte ta kommandot och Leicester tilläts gång på gång anfalla utanför Uniteds straffområde.
När ett lag bara matar på infinner sig till slut känslan att det också kommer bli mål, vilket skedde, om än på en hörna.
Trots att den yngre armadan längst fram byttes ut mot ett betydligt tyngre artilleri i form av Marcus Rashford, Edinson Cavani, och Bruno Fernandes, hittade man inte de rätta nycklarna för att dyrka upp gästernas lås ytterligare en gång. Faktum är att United knappt hade en vettig målchans i andra halvlek. Lite tryck framåt slutminuterna var i princip det enda man hade att komma med.
Premier League avgjord
För United innebar matchen inte så värst mycket, vilket startelvan vittnade om. Givetvis vill man aldrig förlora fotbollsmatcher men priset för vinst var idag alldeles för högt i relation till schemat och Uniteds tabellplacering. Man bör rimligen knipa andraplatsen, något annat vore ett stort underbetyg.
För Leicester var segern däremot monumental. De har nämligen åtta poäng ner till West Ham på femte plats, vilket torde räcka för att säkra Champions League-spel till nästa säong.
Dagens resultat betydde dock mest för ett lag som inte nämnts, och för den delen inte heller ska nämnas.
Vi konstaterar bara att Premier League-säsongen 2020/21 nu är avgjord.