Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

En bottenlös romans

Diskussionerna har varit många och de har nyanserats av fyra nyanser av brunt. Allt från lycka, till åldersnoja, till brist på karaktär och missnöje. För mig var det oerhört självklart vart jag stod när nyheten kom och det jag endast kunde känna var lycka. Jag ska försöka förklara varför. 

För att förstÃ¥ vart ifrÃ¥n jag kommer när jag menar att jag överlycklig med Ronaldo mÃ¥ste vi skruva tillbaka bandet 17 Ã¥r. Kim Larsen var endast 15 Ã¥r gammal, lyssnade mest pÃ¥ hÃ¥rdrock, Metallica, Iron Maiden och hade ett fasligt stort intresse för.. Hockey. Livet var NHL, Elitserien (numer SHL), hockeyträningar mÃ¥ndag, tisdag, torsdag, lördag och söndag. Ska inte heller glömma de härliga bussresorna till Finland, Östersund och Kiruna. Det kändes som att jag under mina tonÃ¥r bodde pÃ¥ en buss utan air condition. Men Ã¥ret 2004 var speciellt av mÃ¥nga anledningar, inte för att alkoholskatten i Finlands sänktes med 40 procent, eller att Lena Philipsson plÃ¥gade oss ungdomar med lÃ¥ten “det gör ont”, nej, främst var det för att det var dags för fotbolls-EM i Portugal. Trots mitt fanatiska hockeyintresse sÃ¥ tittade jag alltid pÃ¥ det Svenska landslaget när det vankades olika typer av kval eller turneringar. Jag vill även minnas att min favoritspelare var Zlatan, jag hade nÃ¥gon billig piratkopierad Ajaxtröja köpt i Alanya pÃ¥ en familjesemester för cirka 50 turkiska lira. Jag vill ocksÃ¥ minnas att det tog min kära mor tvÃ¥ tvättmaskiner sÃ¥ försvann bÃ¥de namn och nummer, “Atan nr. 0”, tröjan hade ungefär samma livslängd som Freddy Adus prövotid hos svenska Österlen.

Just 2004 var det en sÃ¥n sjukligt stor hype över den där 19-Ã¥ringen frÃ¥n Madeira. Sagt och gjort sÃ¥ slog jag mot min vilja pÃ¥ Portugal – Grekland, kändes för mig lika intressant som att handdiska efter en grillfest. Men varken idag eller dÃ¥ Ã¥ngrade jag det, för ut kom Cristiano Ronaldo och fullständigt blÃ¥ste ut allt hockeyintresse ut genom stratosfären och jag kände mig mer förälskad i Portugal, Cristiano och fotboll än i Sverige, LuleÃ¥ Hockey och Peter Forsberg. Det var fotbollspoesi i sin allra mest naturliga form.

“hade det nog inte ens spelat nÃ¥gon roll om han hade spelat i Slavia Prag eller i Ljungskile

Med det sagt förstÃ¥r ni att jag är väl en av de “nyare” fotbollssupportrarna, särskilt sett till de som är i min egen Ã¥lder. Efter fotbolls-EM kom det sig självklart att jag mÃ¥ste följa den här Cristiano Ronaldo, oavsett om det var via canal+ eller viasat. Vid den här tidpunkten visste jag ju inte att han spelade i just Manchester United, det var väl nÃ¥got universalt öde att det blev just sÃ¥. Sagt och gjort sÃ¥ googlade jag fram fulstreams varje gÃ¥ng det var match i hopp om att fÃ¥ se min nya idol och hjälte Cristiano Ronaldo, främst med tanke pÃ¥ att jag växte upp i en familj som kände att det var överflöd med att ha fler kanaler än SVT1, SVT2 och TV4, och att jag själv valde att spendera de fÃ¥ kronorna jag hade pÃ¥ typ.. Pizza och godis. Som ni förstÃ¥r hade jag missat trippeln 99, jag hade missat allt vad Beckhams, Giggs, Keanes stod för och vad allt det innebar. Just dÃ¥ kände jag mig som en plastig supporter men samtidigt var det ju för att jag stod bakom min idol, i början hade det nog inte ens spelat nÃ¥gon roll om han hade spelat i Slavia Prag eller i Ljungskile, det blev vad det blev. Vilket är synonymt med just en plastig supporter. Jag skäms inte för det, det var ju faktiskt han som fick mig att öppna ögonen för fotbollen och särskilt för Manchester United och jag vill tro att det är ofta sÃ¥ det börjar, man hittar en spelare man tycker om mer än en annan och dÃ¥ blir det helt enkelt den klubben man tittar pÃ¥. Jag var väl min tids motsvarighet till dagens Zlatanistas.

“som en karatespark rakt i kulpÃ¥sen”

Ã…ren gick och fotbollsmagin bara fortsatte frÃ¥n Ronaldo, det var som en djupgÃ¥ende romans som sträckte sig djupare än Atlantis. Men som andra romanser och förälskelser kan de ju bytas ut. Precis just sÃ¥ blev det, Manchester United blev min stora förälskelse och att Ronaldo valde att byta till Real Madrid var som den sista tiden i ett dÃ¥ligt förhÃ¥llande, man sitter bara och väntar pÃ¥ dagen när nÃ¥gon faktiskt tar tag i det och säger “det är slut”. Vi tycker om varandra men det fungerar inte längre. Det var jobbigt att se honom i Real Madrid trots att jag själv älskade Manchester United. Det var jobbigt att se honom spela igen pÃ¥ Old Trafford i ett lag som jag föraktar och det var än jobbigare att se honom göra mÃ¥l pÃ¥ mitt och hans egna lag. Som en karatespark rakt i kulpÃ¥sen.

Åren gick och varje år retades man med att han skulle komma tillbaka, på något vis lärde man sig att det var just bara rykten varje år, varför skulle Ronaldo med familj byta från soliga matcher på Iberiska halvön mot att frysa ihjäl under en regnig kväll på Britannia Stadium, tydligen numer bet365 arena (usch). Jämfört med Messi vet vi att Ronaldo kan göra det en regning kväll i Stoke, kanske är jag lika vilse som Brendan Rodgers när han sa att allt som Messi kan göra med en fotboll kan Joe Allen göra med en apelsin när jag skiljer på Cristiano Ronaldo fotbollsspelaren och Cristiano Ronaldo privatpersonen. Kanske försöker jag lura mig själv att alla ohyggliga anklagelser är falska och att det finns en större sanning i orden oskyldig tills motsatsen är bevisad. Kanske är jag förblindad av den första sportsliga romansen i mitt liv och att frågan Messi eller Ronaldo aldrig ens har varit en fråga för mig utan mer ett dåligt påstående.

Nu stÃ¥r vi här med en dryg vecka kvar tills vad jag vill anta är “debuten” för Ronaldo, pÃ¥ arenan där mitt och hans fotbollsliv pÃ¥börjades, 17 Ã¥r senare, det är fÃ¥ saker som ger mig gÃ¥shud men det här kommer att lyckas med den bedriften. Det gÃ¥r inte att ifrÃ¥gasätta hans kvalité oavsett om han är en brottsling eller 36 Ã¥r gammal, det han gör pÃ¥ fotbollsplanen gör ingen annan. Jag kommer att älska den tiden han ger oss, oavsett om han gör ett mÃ¥l eller 50 mÃ¥l. Nu har jag en anledning att gräva fram min första autentiska Manchester United-tröja, Ronaldo No. 7 med lÃ¥nga ärmar och sponsorn AIG. Ni vet vilken jag menar. Tack Cavani för den.

Du är tillbaka där du hör hemma och visst vore det kul att höra Old Trafford explodera när du gör mål på din hemmaplan nästa lördag den elfte september.

Som poesi.

PS – Cristiano Ronaldo, den här är för dig.

Res med oss till Manchester!