På något vis har man kommit till den kontentan att den här säsongen är över, även om det är en match kvar och även om känslan har varit att det har varit över ganska länge. Och man greppar efter halmstrån för att hitta något positivt att skriva om någonting.
Just nu är det svårt att försöka summera den här säsongen i en positiv dager, särskilt med gårdagens förlust i finalen för Luleå Hockey, som om än icke fotbollsrelaterad ändock ska nämnas med tanke på att det var grädden på moset som skulle bli det värsta sportsliga året som jag har fått uppleva under min livstid. Visst smakar det vidbränd torsk och ruttna ägg att förlora i en avgörande match när en hel stad har väntat på guld i 26 år och visst börjar det kännas så med Manchester United också. ”Fördelen” med Manchester United är ju att vi aldrig är riktigt nära vilket underlättar besvikelsen varje år när vi kommer typ sjua i ligan.
Jag är ju en sån person som skannar sig igenom diverse forum och obskyra internetsidor för att hitta silly-rykten och får byta F5-knappen på tangentbordet fyra gånger varje sommar. Men nu har mitt maniska transferintresse helt dött ut. Det spelar ingen roll om vi skulle plocka in Mbappé, Messi och Lewandowski för det blir ju bevisligen bara skillnad till det sämre. Nu vill jag se något annat, jag vill se att vi tar fram någon form av kontinuitet och en spelidé, Rangnick har ju lyckats med bedriften att göra det sämre än vad Ole gjorde det, även om han ensamt inte ska hållas ansvarig.
Nu pratades de ju förvisso mycket om Frenkie De Jong och att han ska återförenas med ten Hag och att Barcelona är villiga att sälja honom med tanke på deras ekonomiska situation och att de behöver få in pengar för att köpa spelare. Varför inte tänker jag, vi alla har varit medvetna om att Pogba kommer att lämna känns som att det är dags för Pogba med sitt entourage att riva plåstret och bara skrika ut att det bli PSG nästa år. Vi alla vet om det redan, det är liksom ingen hemlighet. Samtidigt behöver laget en defensiv mittfältare, en back och en anfallare och i dagens värld där varenda okänd eller känd spelare kostar 750 miljoner pesos, vilket gör att det nästan är mindre risk och lättare att hitta rätt på casinokungen eller något annat suspekt lotteri än på den internationella transfermarknaden.
Summa summarum så är det drygt en och en halv vecka tills säsongen officiellt är över, och jag känner en viss längtan. Det tar mer energi att gå runt med en liten ton av bitterhet hovrande över en, och att slippa all matchångest och oroa sig för hur dåligt vi kan spela vecka in och vecka ut än att vara bekymmersfri på sommaren.
Nä, sportåret 2021/2022 var enkelt summerat som skit på skit och nu är det äntligen över.
Res med oss till Manchester!