Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Matchdag: Bayern München - Manchester United
Till tonerna av Georg Friedrich Händel

Die Meister,
Die Besten,
Les grandes équipes,
The champions.

Det är musiken som brukade vara ett självklart inslag i vår vardag. Men tiderna är annorlunda nu. Världen är sämre. Det är inflation. Det är krig. Det är global uppvärmning. Manchester Uniteds prenumeration på Champions League har löpt ut och ägarna tycker nu att det räcker med enstaka lösnummer.

Men just den här hösten är Champions League vardag för Manchester United.

Vi börjar med en klassiker, i form av Bayern München på bortaplan. Det brukar gå bra. Om vi bara bortser från samtliga matcher (tävling som träning) som har spelats på den här sidan 1961 så har United faktiskt idel segrar mot Bayern på bortaplan. Den 8 augusti 1959 tog vi en bekväm 2-1-seger (Albert Quixall och Dennis Viollet gjorde målen) och två år och en dag senare var det ännu enklare, då vi vann med 2-0 (David Herd och Mark Pearson i målprotokollet).

(Sedan dess har vi spelat fyra träningsmatcher borta mot Bayern, där Bayern vunnit tre med den sammanlagda målskillnaden 8-2 medan en slutade 0-0 följt av att Bayern vann på straffar. Och på fem tävlingsmatcher, samtliga i Champions League, har vi två oavgjorda och tre förluster med målskillnaden 10-6 i Bayerns favör. Men om vi bortser från de nio matcherna har United alltså idel segrar mot Bayern på bortaplan.)

Optimismen bland Unitedsupportrar är förstås på topp inför dagens match. Jag genomförde två officiella omröstningar på min Twitter. Resultatet var enhälligt. Över de båda omröstningarna fanns inte en endaste person som trodde på annat än en Unitedseger.

Som det har sett ut för United den här säsongen är det ingalunda något förvånande resultat. Jag har inte brytt mig om att kolla oddsen men jag antar att det knappt är pengarna tillbaka på att United vinner. För ärligt talat, vad är det vi möter? Heter de Bayern München? Eller Bayern Munich? Kan de inte bestämma sig för vad de heter så går de inte att ta på allvar.

Ja, frågar vi italienarna så heter de Bayern Monaco. Ni hör hur fånigt det låter.

De är ett hittepålag som förmodligen inte har vunnit någonting på hur länge som helst.

För att verkligen illustrera hur illa det är ställt med Bayern så kan vi konstatera att de i somras tvingades ta emot oönskade Harry Kane från Tottenham. Hur bra kan han vara på fotboll? Tja, vi kan låta Tottenhams resultat illustrera. Med Kane i truppen avslutade Tottenham förra säsongens ligaspel med två vinster, en oavgjord och fem förluster. Efter att ha blivit av med Kane har de nu fyra vinster och en oavgjord. Slutsats? Kane gör sitt lag sämre.

När vi tänker på Bayern München så tänker vi förstås på Ole Gunnar Solskjaer 1999 (toppbilden). Vi tänker också på Karl Power, som var vår tolfte spelare 2001.

Karl Power från Droylsden var ett överraskande inslag på Uniteds lagbild.

I lördags valde Erik ten Hag en diamant på mittfältet. Det fungerade i en halv halvlek. Sedan gjorde Brighton nödvändiga justeringar och under återstoden av matchen var United utspelade. Mest oroande var att United, som så ofta, framstod som svarslösa så fort det gick emot.

Min bild är att mittfältsdiamanten ser bra ut på pappret men i praktiken fungerar den nästan aldrig. Åtminstone inte över tid. (Något annat som inte fungerar är att överge all form av balans i desperat jakt på mål. När Ten Hag kastade in Garnacho, Pellistri och Wan-Bissaka i slutskedet blev det bara sämre. Jag fattar inte att Ten Hag envisas med att jobba så när vi är desperata. Det finns bättre sätt att jaga på, även när grundtaktiken fallerar.)

Uniteds säsongsinledning har varit mycket tuff, med matcher mot Arsenal, Tottenham, Brighton och nu Bayern de sex första matcherna. På sex matcher kommer vi alltså ha mött fyra av Europas tio (ge eller ta någon plats) bästa lag. Vi behöver ta oss igenom den här drabbningen. Sedan följer en period på sju matcher där United kommer att vara given favorit.

Men det är sen. Nu är det Bayern och jag förutsätter att Ten Hag skrotar diamanten. Så värst mycket till alternativ har vi kanske inte, då Ten Hag inte tycks ha förtroende för Facundo Pellistri medan Alejandro Garnacho skulle betyda att vi spelar med en högerytter som inte är bekväm till höger (må det då vara Garnacho eller Rashford). Så det troliga är väl samma elva som senast men då med Scott McTominay eller Bruno Fernandes som högerytter (måste bli McTominay, tycker jag). En joker skulle vara Hannibal till höger, men det håller jag som mindre troligt än övriga förslag.

Förhoppningsvis blir det ingen diamant.

Läget må vara dåligt just nu. Men hur dåligt det än har sett ut så hade vi inte behövt många medstuds för att läget skulle vara helt annorlunda. De flesta tycker nog att United förtjänade en straff vid 0-0 mot Tottenham. Därefter fick vi bortdömda mål mot Arsenal och Brighton i kritiska lägen. Jag är inte ute efter att beklaga mig över marginaler. Snarare vill jag belysa att vi även när vi är skit faktiskt är nära bra resultat mot bra lag. Det med en enorm skadelista kombinerat med spelare som saknas av andra anledningar.

Jag orerade om Monaco/Munich/München. Men vid dagens slut är Bayern en klubb att respektera.

Idag blir det emellertid förlust för de blivande tyska mästarna.