Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika
Är det här det fria Skottland?

Ja visst är det märkligt, att Manchester United återigen underpresterar i en match som man på pappret ska vinna. Och att alla våra miljardvärvningar verkligen inte åstadkommer det som de är värvade att göra. Då krävdes det en utfryst skott så löste det sig för ten Hag. Turligt nog.

För visst är det så att många ansåg kanske att ten Hag låg lite risigt till om det nu skulle vara så att man lyckades återigen förlora på hemmaplan mot ett Brentford som på senaste tiden inte alls har varit särskilt bra. Visst var det nära också. Men jag tror inte att ten Hag hade rykt efter en förlust mot Brentford, det ska nog krävas bra mycket mer än så för att han ska få sparken. Samtidigt vet jag fasen inte om det är där jag vill lägga kritiken heller, trots att det alltid är tränaren som ska ha det yttersta ansvaret men vad ska han göra när halva laget är skadat. Bruno spelar högerytter, fungerar skit. Rashford borrar mest ner huvudet och skjuter på allt som går, fungerar också skit. Casemiro verkar på något magiskt sätt, blivit skit. Mount känns mest bara vilsen. Sancho surar och stökar till det som en missnöjd tonåring och vill tillbaka till Dortmund. Till och med Maguire lyckades överglänsa alla dessa herrar. Sen kan Maguire hänvisa till all statistik han vill om att Manchester United ska ha vunnit 14 av 18 matcher med han på planen och hej och hå. Han har inte något att göra i Manchester längre. Men det säger ju samtidigt något om något.

Antingen överpresterade alla dessa spelare förra året, eller så underpresterar dom den här säsongen. Att något inte stämmer syns och vems fel det är kan vi bara spekulera i. Men jag tycker inte att all last med skräp och andra otrevligheter ska slungas mot ten Hag. Spelarna har något ansvar i det här också.

”Killen kan bevisligen spela fotboll”

Sen ska jag själv faktiskt få krypa till korset och medge att jag har varit i ledet Scott McTominay-out, under en väldigt lång period. Eller ja, jag har alltid kunnat medge att han kan få vara en truppspelare men inte mer än så och kan han inte acceptera det så kan han leta sig någon annanstans. För oss som har sett filmen Braveheart blir det ju på något vis dit man drar parallellerna – trots att McTominay inte på något vis är lik William Wallace som friade Skottland från England. Scott McTominay har kanske på 10 minuter friat sig själv från ett klubbyte och från en bänkplats. Det kändes nästan som att han gällde ut i  ”Freeeeedom!” som Mel Gibson i Braveheart när han gjorde 2-1 målet, förmodligen inte för sin egen skull då han är en av de få i truppen som brinner för Manchester United på riktigt, men jag tror det var något befriande i honom med det där målet. Särskilt med tanke på det han åstadkommer med just sitt Skottland i EM-kvalet. Killen kan spela fotboll bevisligen. Kanske är det dags att låta Casemiro få svettas lite på bänken även om vi vet att han är den bästa sittande mittfältaren vi har. Eller låta han trycka en bunke med luktsalt så han vaknar till liv igen.

”Jag själv väljer att släppa det”

Sen ska det också nämnas att det har blåst liv igen i den här farsen som handlar om vem som slutligen ska köpa klubben. ”Just when i tought I was out, they pull me back in” myntades i en av gudfadern-filmerna. Lite så är väl känslan här, precis när man förträngt det så trycks det ut nyheter om att nu är det faktiskt på gång – och det nämns att Jim Ratcliffe ska ha det högsta budet. Men jag vet inte vad man ska tro om det hela. Jag själv väljer att släppa det, för nu. Det känns ungefär lika upphetsande som landslagsuppehållet, eller Sveriges landslag för den delen.

Inte särskilt kul med andra ord.