Läsaren som undrar: vem är Jeff Whitefoot? är ursäktad. I vår grattisserie lyfter vi fram utvalda spelare. Av dessa är nog Whitefoot den minst kända hittills, om än inte den minst meriterade (där är Bojan Djordjic svårslagen).
Whitefoot har emellertid en självklar i historieböckerna. Han är nämligen Uniteds yngsta spelare någonsin. Eller åtminstone den yngsta som har spelat en ligamatch för United.
Debuten avklarade Jeff Whitefoot den 15 april 1950, i en ligamatch mot Portsmouth. Då var han 16 år och 105 dagar gammal. Det gjorde honom till Manchester Uniteds yngsta spelare någonsin (med största sannolikhet, vi har inte födelsedata för samtliga spelare).
Några år senare skulle David Gaskell debutera bara 16 år och 19 dagar gammal. Men Gaskell var inhoppare i Charity Shield i en tid då inhoppare inte existerade. Så det skulle kunna argumenteras att han inte borde räknas som klubbens yngsta spelare.
I alla avseenden är Whitefoot den yngsta spelaren som har spelat en ligamatch för Manchester United.
Den allra yngsta som har spelat en a-lagsmatch för Manchester United är Arthur Rowley. Han var bara 15 år och 5 dagar gammal när han klev in på planen mot Liverpool i War Leagues Football League North i april 1946.
Jeff Whitefoot föddes i Cheadle (Stockport) på nyårsafton 1933. Som ung hjälpte han Stockport Schools att vinna serien och han fick chansen att representera England i fyra skollandskamper. Många klubbar jagade hans signatur. Att Manchester Uniteds manager Matt Busby personligen kom på besök hemma hos familjen Whitefoot fällde avgörandet. (Eller om det kanske var scouten Joe Armstrong som kom på besök, Whitefoot har sagt olika i olika intervjuer.) Inte för att pappa Whitefoot var särdeles lycklig. Pappan höll nämligen på Manchester City.
På den här tiden fick de unga spelarna kontrakt som lärlingar. Whitefoot komibnerade fotbollsspelandet med att vara budbärare på Old Traffords kontor.
Debuten kom överraskande snabbt och i en överraskande viktig match. United toppade tabellen, medan den blivande mästaren Portsmouth låg trea, bara en poäng bakom tabellettan (med en match mindre spelad). Portsmouth vann med 2-0 på Old Trafford och Uniteds titelchans försvann i praktiken. Nu ska vi förstås inte beskylla Whitefoot för det. Uniteds säsongsavslutning var sensationellt dålig, laget tog bara fyra poäng på de nio avslutande matcherna och blev till sist fyra i tabellen.
Whitefoot spelade vanligen som högerhalv. Det vill säga till höger i trean i en 2-3-5-formation.
Nästa chans i a-laget fick Whitefoot i mars 1951. Först i en 3-1-seger mot Arsenal och sedan i en 0-0-match mot Portsmouth. Nu avslutade Matt Busbys lag desto bättre, med 14 vinster och bara en enda förlust på de 17 avslutande matcherna. Det räckte, efter en sämre start på säsongen, till en andraplats i tabellen. Det var Uniteds fjärde andraplats på fem säsonger under Busby.
Titeln skulle komma till United 1952. Ånyo fick Whitefoot speltid på våren. Ånyo i avgörande matcher. Först i en förlust mot Portsmouth (på fyra matcher hade han därmed spelat tre mot Portsmouth). Därefter i två vinster, 4-0 mot Liverpool och 6-1 mot Burnley. (Här måste vi notera att United spelade borta mot Burnley den 11 april, sedan hemma mot Liverpool den 12 april och därefter hemma mot Burnley den 14 april. Tiderna var annorlunda då och på påsken klämdes det in matcher på långfredagen, påskafton och annandag påsk. Det borde vi återinföra.)
Till slut säkrade United titeln genom att köra över Arsenal med 6-1 i den sista omgången. (Arsenal hade tagit hem titeln med en sjumålsseger. Då skulle de ha fått bättre målsnitt än United på grund av färre insläppta mål, vilket premierades när målsnitt – antalet gjorda mål dividerat med antal insläppta mål – och inte målskillnad gällde för att skilja lag åt.)
Whitefoots speltid ökade till tio matcher säsongen 1952/53 innan han fick chansen som ordinarie. Från augusti 1953 till september 1954 spelade han 48 av 49 matcher. Därefter försvann han från elvan igen. Spel bara i två matcher av 20. Men våren 1955 spelade han in sig i elvan igen. Hösten 1955, då United la grunden för klubbens fjärde ligatitel, spelade Whitefoot 15 av 16 matcher. Den sista mot Arsenal den 5 november 1955. Det var Uniteds åttonde i rad utan förlust.
Sedan försvann Whitefoot ut ur laget. Av Uniteds fina resultat kan vi utläsa att det inte berodde på hans egen form. Däremot hade United någon bättre som nu var redo. Den 12 november 1955 debuterade Eddie Colman som högerhalv. Därefter var Colman Uniteds högerhalv i 67 av 68 matcher.
Matchen Colman missade var mot Bristol Rovers i FA-cupen den 7 januari 1956. Då spelade Jeff Whitefoot. Det var hans 95:e match som Unitedspelare. Det skulle visa sig bli den sista.
Nu tänker ni att Whitefoot nog lämnade United sommaren 1956. Men icke. Han var kvar i klubben hela säsongen 1956/57. Utan att spela en enda a-lagsmatch.
Även hösten 1957 var han kvar i klubben. Det ter sig märkligt. (Nej, han var inte skadad. Han spelade regelbundet i reservlaget.) Ge det lite tid så får du chansen, var Busbys ständiga svar när Whitefoot undrade.
Slutligen blev det – i november 1957, två år efter hans sista ligamatch som Unitedspelare – klubbyte. Whitefoot försvann till Grimsby Town för 8000 pund. Det var inte riktigt vad Whitefoot hade tänkt sig. Liverpool och Nottingham Forest hade varit intresserade men Busby tyckte det var bättre att sälja till Grimsby, där Uniteds tidigare lagkapten Allenby Chilton nu var manager. Whitefoot tycker att Busby hanterade det dåligt men hyser ändå inget agg mot varken klubb eller manager.
Bara några månader senare kraschade Manchester Uniteds flygplan i München. Whitefoot var förstås förkrossad. Det var hans gamla lagkamrater som dog. Hans vänner. Framför allt stod han nära Mark Jones.
Ett dilemma följde då han var tvungen att välja vilka begravningar han skulle gå på.
Fotbollsmässigt gick det ändå bra i Grimsby. Det fanns nog de som trodde att Whitefoot efter olyckan skulle återvända till United. Så blev det inte. Istället flyttade han till Nottingham, som behöll intresset. På dryga halvåret i Grimsby ökade övergångssumman med 3000 pund.
I Nottingham gjorde Whitefoot succé. Debutsäsongen i klubben slutade med att laget vann FA-cupen. Senare har Nottingham vunnit ligan, Europacupen och Ligacupen. Men idag är Jeff Whitefoot den enda levande personen som har vunnit FA-cupen som Nottinghamspelare.
Sammantaget skulle det bli 285 matcher på tio säsonger i Nottingham. Slutligen fick han avsluta karriären på grund av skada.
Därefter blev han, som många andra fotbollsspelare, pubägare. När det blev svårt med ekonomin tvingades han sälja sina medaljer. Nu börjar minnet tryta, har han sagt. Det skyller han på covid men det kan tänkas att fotbollskarriären har sin del i det.
Den moderna fotbollen ger han inte mycket för.
“De är knappt i straffområdet nu. De håller bara till på mittfältet och spelar runt den i backlinjen. Det är inte så intressant att titta på.
“Jag tycker att tiden då jag spelade var den bästa tiden att spela.”
Igår bevittnade han Uniteds bortamatch mot Nottingham på City Ground. Han tycktes inte vara imponerad av vad hans gamla klubbar uträttade.
The match has sent Jeff Whitefoot to sleep 😴😂 pic.twitter.com/fBqIKjK0MI
— ODDSbible (@ODDSbible) December 30, 2023
Idag fyller Jeff Whitefoot 90 år. Vi säger ett stort grattis!