Efter att Uniteds U18 säkrat sin andra U18-ligatitel igår så är det såklart helt befogat att ta en närmare titt på andra noterbara U18-lag i Uniteds historia. Med Uniteds rykte i ungdomsväg så finns det en stor skara att välja på.
De omåttligt dominanta Busby Babes
Under 50-talet var det jobbigt att vara ett ungdomslag. För då var Busby Babes i farten.
FA Youth Cup invigdes 1953, efter att Football Leagues president Joe Richards ville ha en turnering för Englands unga fotbollslag. I och med FA Youth Cups uppstart kan man säga att engelsk ungdomsfotboll föddes pÃ¥ riktigt. Innan 50-talet var ungdomsfotbollen knuten till sÃ¥ kallade “county associations” (jämför med Sveriges distriktslag). Nu fanns istället möjligheten för proffsklubbar att gro sin egen talang genom ungdomsleden. Och United slösade ingen tid när de omedelbart tog tag i stafettpinnen.
Under legendariska tränaren Jimmy Murphys vaksamma öga så slog man Wolverhampton Wanderers med 7-1 i finalen första året. Returmötet slutade 2-2 och United seglade bekvämt till kröningen som de första FA Youth Cup-mästarna. Men United var långt ifrån färdiga.
Man såg till att vinna turneringen de nästkommande fyra åren också. Och på vägen förlorade man inte en enda match. Det var först 1958 mästarna fick heta någonting annat. Såklart stavas den stora anledningen Munchenkatastrofen, då många av spelarna som omkom i katastrofen var tvungna att ersättas. Resultatet blev att ungdomslagets största talanger helt enkelt fick skriva på för A-laget.
Sedan dess har bara ett lag överhuvudtaget varit nära att matcha Busby Babes rekord av fem raka FA Youth Cup-titlar. Chelseas ungdomslag på 2010-talet lyckades med samma bedrift. Utöver det har ingen annan klubb vunnit mer än två titlar på raken. 1954 och 1957 vann man dessutom Blue Stars/FIFA Youth Cup, som under denna tid var världens främsta internationella ungdomsturnering.
Noterbara spelare från dessa otroliga framgångsår är bland annat Sir Bobby Charlton, David Pegg, Wilf McGuinness (som tog över som tränare efter Sir Matt Busby), Duncan Edwards, Eddie Colman, Shay Brennan och Billy Wheelan. Pegg, Edwards, Colman och Wheelan omkom i Munchenkatastrofen.
Harrison ville ̴terskapa Busby Babes Рoch lyckades
Eric Harrison kom till klubben redan 1981 under Ron Atkinson för att träna ungdomslaget. Tidigt satte Harrison ribban högt; målet var att inom den närmsta framtiden skapa ett ungdomslag i paritet med de legendariska Busby Babes på 50-talet.
Man kommer rätt sÃ¥ lÃ¥ngt med rätt inställning, och tydligare exempel fÃ¥r man leta efter. Redan efter fem Ã¥r hade United tagit sig till en FA Youth Cup final igen, dock föll man pÃ¥ mÃ¥lsnöret mot stadsrivalerna Manchester city. Det är faktiskt efter detta “Fergie’s Fledglings” blev en term för att beskriva Uniteds skenande ungdomslag. Med spelare som Lee Martin, Russell Beardsmore och Mark Robins hade Harrison sÃ¥tt fröna för det som skulle växa Class of ’92”.
Och frÃ¥gan är om inte Class of ’92 är ett ännu starkare lag pÃ¥ pappret än Busbys krabater. Ã… ena sidan malde 50-talets talangfabrik pÃ¥ och producerade fantastiskt lovande spelare pÃ¥ löpande band, medan 90-talets ungdomsframgÃ¥ng var mer kortlivad men kanske desto mer potent. MÃ¥nga av spelarna handplockades av Ferguson själv i ung Ã¥lder, bland annat Ryan Giggs och David Beckham fick skolpojkekontrakt som unga tonÃ¥ringar.
Denna handplockning mynnade ut i FA Youth Cup-triumfen 1992, med ett otrolig namnstarkt lag bestående av bröderna Gary och Phil Neville, David Beckham, Ryan Giggs, Nicky Butt, Robbie Savage, Keith Gillespie och Paul Scholes. Det blev en final även nästa år, men man lyckades inte försvara titeln i finalen mot Leeds United.
Det blev bara en FA Youth Cup-titel för Harrisons drömlag, mycket pÃ¥ grund av att de flesta spelarna i laget var alldeles för bra för att spela knatteboll. MÃ¥nga av dessa spelare var bärande i trippelvinsten 1999, och Ferguson satsade stenhÃ¥rt pÃ¥ sina knattar, trots mothugg frÃ¥n pressen att man “inte kan vinna nÃ¥got med barn”. Att Fergie motbevisade den tesen kan man lugnt säga.
Harrison hann faktiskt med en till cuptriumf 1995, med en ny skara ung talang med David Johnson och Phil Mulryne i spetsen.
Den nya generation som aldrig nådde toppen
Året är 2011 och Uniteds ungdomsverksamhet är ett hett ämne. Enligt många skulle det här vara Uniteds nya generation i klass med 92-klassen och Busby Babes. I synnerhet var det en fransman som spelade med en mogenhet långt bortom sin ålder vid namn Paul Pogba samt Ravel Morrison, enligt Fergies Englands nästa stora namn, som väckte uppmärksamhet. Att Will Keane skulle bära Uniteds offensiv i framtiden var också skrivet i stjärnorna.
Och United visade 2011 att allt väsen inte var i onödan, då man besegrade både Liverpool i kvarten och Chelsea i semin i FA Youth Cup. I finalen stod förvånande nog Sheffield United. Den största talangen där hette Harry Maguire. Harry hade det dock inte lätt mot sin framtida klubb, då Morrison och Will Keane gör två mål var och vinner med 4-1 på Old Trafford.
Ravel Morrison gör en makalös turnering, därtill även Will Keane, som bjuder på ett hattrick mot Chelsea i semifinalen. Men bäst var kanske Paul Pogba. Det tyckte han även själv, då han stack till Juventus när chanserna i A-laget inte uppenbarade sig. Där växte han till en av världens bästa mittfältare.
En annan oslipad diamant var Jesse Lingard. Fergie fokuserade mer på just att han var oslipad, och chanserna i A-laget uteblev. Under Van Gaal blev han istället ordinarie. Fem år efter att ha gjort mål i finalen i FA Youth Cup fick han göra det avgörande målet i seniorupplagan av samma turnering.
Ravel Morrison visade sig inte ha attityden av ett tvättäkta fotbollsproffs och hans stora talang slösades bort. Även Will Keanes stora talang fick aldrig blomma ut. Ett korsband brast tidigt och förhindrade en karriär på högsta nivån. Keane har dock visat tecken på en renässans och har haft en framgångsrik säsong med Preston i Championship. Brorsan Michael gick det bättre för, dock inte i United. Istället har han gjort succé i både Burnley och Everton.
Andra talanger som Tom Thorpe, Tom Lawrence och Tyler Blackett blev aldrig heller bärande i ett post-Fergie United. Även där är skador en stor del av problematiken. Kvittot på generationen som skulle bära United in i nya framgångar blev istället en ganska framgångsrik A-lagskarriär för Jesse Lingard, men inte mycket mer. Sam Johnstone fick flytta på sig för David De Gea, och Paul Pogba fick United pröjsa en miljard för med blandade resultat.
