Shinji Kagawa fortsätter att fila på formen och han gör det i landslagsdressen.
I dag blev det ett mål i Japans möte med Ghana och efteråt fick han frågan om sin situation i Manchester. Han svarade så här:
”Please ask David Moyes why I’m not in the side. It is frustrating not playing but to score a goal like that gives me confidence. Hopefully I can take that back to my club with me and things will improve.
”It’s hard not playing regularly. Some days the frustration is worse than others; it comes in waves.
”So it’s nice to come back to Japan and get to play, and to score felt good.
”I just have to keep working hard and keep pushing for my chance. When I get back it will be a challenge to get into the team.
”When I get back to my club I have to wait for my chance in the Champions League and the Premier League. I’m sure my chance will come.”
Inga märkliga uttalanden, utan mer ett konstaterande av besvikelsen han känner inför situationen.
Det lär inte vara mycket som talar för att Kagawa startar mot Palace på lördag efter långresan hem från andra sidan jorden, det är ju dessutom tidig avspark.
Men med tanke på att Kagawa nu lirat 75 +85 minuter i landslaget, med både mål och assist, lär det inte gå att skylla på från Moyes sida att han inte är fit. Det gjorde inte Unitedtränaren heller efter Liverpoolmötet utan sa helt enkelt att han valde Nani före och antydde att det var helt och hållet av fotbollsmässiga skäl.
Kan det vara så enkelt att Moyes inte har hittat en plats för Kagawa i sitt lag? Och kan han då hitta en plats eller är han bara andra- eller tredjevalet på den position nu Unitedtränaren ser honom spela på?
Visst, han var ingen superspelare förra säsongen och var dessutom skadad mycket, vilket säkert påverkar hans status i laget i dag, men jag kan inte se vare sig Ashley Young eller Ryan Giggs som alternativ före honom in the long run.
Och när han kallas lagets bäste i träning vet vi att spelarna håller honom högt.
Den närmaste månaden lär vi få svaret var han står. För det är klart chanserna kommer, till och med Bébé fick spela på försäsongen som ni minns, och det gäller för Shinji att ta vara på dem.
Jag har fortfarande enorma förväntningar på honom. Men jag gissar att han har ännu högre på sig själv.
* Allas vÃ¥r Anderson har än en gÃ¥ng fastslagit att han är i ”good shape”.
Då förundras jag än en gång över att det tagit sex år för honom att förstå att det faktiskt krävs för att spela fotboll på den här nivån.
* Fergies andra självbiografi dimper ner – utan några tidningsartiklar innan, vilket annars brukar vara vanligt – i slutet av oktober. Fick klart för mig först i dag att det är Paul Hayward som spökskriver och det borgar för bra läsning.
Det märkliga i det hela är förstås Fergies planering. Jag kan inte föreställa mig att han gör likt Rio och slänger ut en bilderbok med lite texter, utan här ska Rooney, Beckham och Keane med flera, avhandlas. Detta två månader in på en säsong med en ny tränare i Manchester United.
Om han var tjabbig och gav Moyes ett problem med Rooney-affären så gör han det inte lättare med det här.
* När även Fergie-brodern Martin tog farväl ser Moyes sin chans att sätta ännu mer av sin prägel på United. I alla fall om vi ska tro Mirror, vilket vi faktiskt gör ibland.
* Att göra mål mot Andorra är inget RvP tar upp på tio-i-topp när han sammanfattar sin karriär – till och med David Nugent har lyckats med den bedriften – men det skadar inte att han drog in den här i kväll.
* Slutligen har det kommit fler citat från vår gamle gudfader som ju besökte Harvard förra året för att berätta om nycklarna till framgång.
2012 kunde vi läsa det här.
I dag kan vi läsa det här.
Han är simply irreplaceable.
