Jag (vi?) har mer och mer intresserat oss för historier om David Moyes som den hårde managern. Kanske för att vi så gärna vill behålla bilden av en diktator som likt Sir Alex styr allting som händer i Manchester United. Vi vill hålla fast vid det vi kan medan vi fortfarande sakta men säkert tar farväl av Fergie-tiden.
I senaste numret av utmärkta FourFourTwo intervjuas Marouane Fellaini och han bjuder på en anekdot som illustrerar Moyes som The Hard Man:
”I remember when I was banned after the Stoke game, he gave everyone a day off – everyone – the players, the entire staff, but I came to the training camp to do a session with him. It was just me and him and it is not easy to go into the camp to face him like that”.
”He put me through a tough session. It was a full-on session, running, shooting, passing, everything and very intense, and afterwards I was upset. I said afterwards ”Arghh, this is bad!” but I am happy when he looked after me, so I understand”.
Fantastiskt, eller hur?
Lika fantastiskt är det att läsa Fellaini säga: ”When I was young it was my dream to play for Manchester United”.Â
Intressant att han, Marouane alltsÃ¥, är praktiserande muslim pÃ¥ det sättet att han har problem att fasta ibland under Ramadan: ”He has given me days off, but when we have double training sessions or one intense session I can’t always fast because it’s too hard”.
Där ser man, det har jag aldrig tidigare reflekterat över.
* Annars är dagens stora ”nyhet” att Sir Alex fÃ¥tt sin egen gata.Â
Som sagt, jag uppskattar att sånt här händer medan personerna fortfarande lever.
As you were, over and out.