Welcome back, älskade United! | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Det var som att återse sin älskade igen, efter många, långa och jobbiga månader utan varandra. Det HÄR är det Manchester United vi dyrkar, avgudar och lever för på så många sätt. Det spelar ingen roll att det var ett West Bromwich helt ur slag som vi mötte – vi har som bekant förlorat lättare matcher under säsongen. Spelarna rörde på sig, var snabba i både tanke och kropp och inte minst: de visade det italienarna kallar för grinta.
Så ska det se ut.
Dagens elva är också den elva Moyes rimligen bör starta med under majoriteten av de matcher som återstår. Nu ber vi till skadegudarna att brassen med Premier Leagues längsta skade-cv sedan Darren Andertons och Kieron Dyers dagar är redo för Liverpool.
Det kan bli en sjuhelsikes match. Det är bara att hoppas att vår älskade inte försvinner igen.
Fantastiskt:

Rafael da Silva var sådär fantastisk som han var förra säsongen. Kanske till och med ännu bättre. Det här måste rankas åtminstone på topp 3 bland hans insatser i Unitedkarriären. Intressant att han fått license att följa med så högt upp som han gjorde vid nicken i ribban i första halvlek. Eller så var det så att kvalitén på anfallen gjorde att han fick den möjligheten i dag.
3429 inlägg mot Fulham – noll mål. I dag kom två mål till efter inlägg. Det har inte bara att göra med kvalitén också utan med två viktiga faktorer: 1) Tempot i anfallet och 2) hur många det finns att sikta på för bollcrossaren. Mot WBA fanns det vid flera tillfällen fem Unitedspelare i straffområdet. Fellaini hade en tydlig roll där i offensiven och var nog mer i straffområdet än Cleverley varit på hela säsongen.
Juan Mata startade på högerkanten. På papperet. Men i dag fann han sin roll tidigt. United valde – när man efter cirka en kvart tog över matchen – att koncentrera anfallen på vänsterkanten och då kunde spanjoren flytta in i mitten och ställa frågor till WBA-defensiven. Den fick plötsligt både Rooney, Fellaini och Mata att deala med centralt. Jag tror kanske att det beror mer på att Mata börjar finna sin roll än att Moyes inte utnyttjat honom rätt. Jag hoppas i alla fall att det inte bara var en engångsföreteelse.

Manchester United-klass:

Marouane Fellaini. Obegripligt petad i Pireus efter sin fina comeback i London. I dag byggde han dock vidare på Palace-insatsen och gjorde, efter en slow motion-start, en mycket bra match. Både framåt och bakåt. Flest passningar rätt, flest vunna nickdueller, flest brytningar, näst flest lyckade tacklingar, näst flest bollåtertagningar …Det är bara målet som fattas, men då måste han vara aaaaaningen snabbare i rörelserna. Han har ett speciellt rörelsemönster, belgaren. Det ser ibland ut som att han verkligen måste tänka efter innan han kan placera kroppen i rätt läge för att slå passningarna.
Michael Carrick. Tillbaka med sina penetrerande – och patenterade – genomskärare. De har varit saknade, men också kanske varit omöjliga att slå då anfallsspelet mest varit stillastående.
Wayne Rooneys slit, klass och hunger. 1+1 efter en slö start på 2014, poängmässigt, känns oerhört tryggt att ta med sig in till mötet med Gerrard & co. Nästa mål han gör innebär att han går upp på tredje plats, bredvid Jack Rowley, i all time scoring-listan. Han har 27 kvar till Denis Laws andraplats. Gissningsvis fixar han det i februari 2015.
Säkerheten man nuförtiden känner när DDG går ut för att plocka ner inlägg är bombsäker.
5-0 på senaste två bortamatcherna i Premier League. Okej, det är mot Palace och WBA, men likväl är det fem gjorda mål och inga insläppta. Det går inte att ta bort.

Jon Moss:

Domaren – fitnessen där? – hade ingen match som han kommer att avsätta ett kapitel åt i sin självbiografi. Först en tveksam varning på Januzaj för hands (jag såg inte ens på reprisen om det var en klockren ”arms”) och sedan lät både han och hans partner på sidlinjen Ben Foster komma undan med blotta förskräckelsen.
Eftersom jag starkt tvivlar på att han såg att RvP var först på bollen så skulle han också ha visat ut holländaren. Gjutet andra gult (om han nu inte såg bolltouchen från RvP, vilket jag alltså inte kan tänka mig).

That’s a no-no:

Jag kan inte för mitt liv förstå varför Moyes envisas med att plocka hem alla spelare för defensiva fasta. Obegripligt.
Robin van Persie cut a frustrated figure. Förstår inte varför han måste göra de där vansinnestacklingarna på offensiv planhalva (han fick flest avblåsningar emot sig av samtliga spelare). Intressant dock att han i slutet av sin tid på planen då valde att använda en medspelare (Wayne) som murbräcka i attacken som tvingade av Chris Brunt. Han är listig, Robbie.
Både Jones och Smalling hade enorma problem att få grepp om Anichebe och här märktes det att varken Rio, Vida eller Evans spelade. Alla de tre är specialister på att läsa spelet och kliva fram innan bollen når anfallaren. I dag fick nigerianen suga in nästan samtliga uppspel och med lite mer skicklighet skapa ännu farligare lägen.
Apropå RvP verkade Adnan ha fått för sig att han till varje pris skulle undvika att passa holländaren. Det såg lite märkligt ut ibland.

Annars:

Viktig maktdemonstration från Moyes att bänka Vidic efter att denne lycklig poserat när han signat för en annan klubb. Förnedrande att komma in i 87:e. Det var förresten endast hans nionde inhopp i Unitedkarriären och hans andra på över 5 år! Inte fick han kaptensbindeln av Evra heller …
Ingen Valencia eller Cleverley i matchtruppen. Också det en markering, en viktig sådan mot framförallt mot Valencia som varit oduglig alltför länge.
I city har en engelsman gjort mål under säsongen, in all competitions: James Milner med två. I dag gjorde tre olika engelsmän mål i United. På 50 minuter.
Det är otroligt att det lilla pokerfacet Adnan Januzaj har näst flest gula kort av samtliga spelare i United under säsongen. I dag fick han sitt sjunde, bara Rooney har fler.
Unitedfansen visade sitt stöd för Tom Cleverley – helt petad från matchtruppen – med ”You can stick your fucking England up your arse”-sång.
Det var befriande skönt att se ett United utan både Ashley Young och Antonio Valencia.
Den enskilt mest berättade anekdoten i svenska sändningar från engelsk fotboll under 2000-talet måste vara den om när Paul Scholes satte dobbarna i låret på Håkan Mild. I dag gjorde den comeback i Viasat Fotboll efter en hyfsat lång frånvaro.
Ingen Vidic, ingen Rio (han hängde på U18-matchen med Büttner i stället) i elvan i dag. Dock försökte ersättarna Jones och Smalling göra sitt bästa för att efterlikna legendarerna. Smalling agerade Vidic och rensade på säkerhet, medan Jones försökte spela sig ur situationerna. Jones bör inte försöka göra det – han är inte tillräckligt skicklig på det. Än.
Mulumbu hade 18 (!) bollåtertagningar under matchen. Den siffran är otrolig.

Nu har vi en vecka på oss att bygga upp förväntingarna inför Liverpool. Det är en av våra tre cupfinaler den kommande tiden och kanske den enskilt viktigaste i min värld.