Sommarkvällarna avlöser varandra i den mellansvenska våren. Hockey-VM når sitt klimax med dödshotande förbundskaptener, fler högerextremister tar sig in i EU-parlamentet, PSG köper en medioker mittback för 500 miljoner balubas och Cristiano Ronaldo visar exakt hur mycket han älskar sig själv i sin gamla hemstad på den iberiska halvön.
Samtidigt sitter Manchester Uniteds executive vice chairman Edward Woodward under sitt skrivbord av korkek och luktar på sina lönecheckar. För några affärer presenterar han minsann inte trots att VM nu bara är två veckor bort. Det kan kanske vara för mycket att begära att det så tätt inpå slutet av säsongerna i Europa ska kunna genomföras och avslutas några stora dealer, men samtidigt är det allt annat än för mycket begärt.
Misslyckas United även denna sommar ställs Lollo van Gaals all kompetens på sin spets och risken är att inte ens den kan lyckas förvandla ett sjundeplacerat United till ett topplag igen. Precis som förra året hoppas vi att det jobbas stenhårt i Edwards kulisser, men än så länge är det fler spelare som säger ifrån än visar sitt intresse. Det enda av stort intresse den senaste veckan är att Patrice Evra förlängt sitt kontrakt med United till 2015. Och det får vi säga var klokt på många sätt: Dels har United redan tappat erfarenhet så det räcker och blir över i Rio, Vidic och Giggs och dels är han en så pass poppis figur i laget och klubben att han helt enkelt bara behövs där.
Därmed inte sagt att han är ett förstaval i höst. Det bör han inte vara med tanke på hur hans kurva fortsatt peka åt fel håll.
Presenteras inga namn innan VM börjar jag bli orolig på riktigt. För nu måste vi så snabbt som möjligt ersätta Kiko och dela ut tröjnummer 5, 7, 9 och 11.
Jag vill inte läsa om Giggs farsas besvikelse över hur familjen lidit – jag vill läsa om nya högeryttrar och mittfältare som saliverar av upphetsning över att vara i Manchester United.
