Embed from Getty Images
En essentiell förutsättning för att nå optimalt resultat med ett fotbollslag över en hel säsong är att de bästa spelarna är hela och friska. Manchester United har inte brytt sig så mycket om detta faktum, men ändå lyckats vinna ett par titlar på senare år. Med Louis van Gaals val att skicka iväg fler än dubbelt så många som han tog in är det av yttersta vikt att den här trenden – med skador alltså, titlar har jag ingenting emot – bromsas in snarast. Försök att ens komma femma-sexa med Lindegaard i mål och Anderson från start i 10-15 matcher.
Albert Stuivenbergs närmaste chef meddelade på dagens presskonferens inför Leicester att ynka sex spelare finns noterade på den aldrig tomma listan med icke-kuranta lirare. Det innebär endast Carrick och Phil Jones av eventuella startspelare. Startelvan, den trots det näst intill givna:
DDG
Rafael – Evans – Blackett – Rojo
Di Maria – Herrera – Blind – Mata
RvP – Rooney
Jag förväntar mig en ädelstensformad 4-4-2/4-1-2-1-2 precis som mot QPR av den enkla anledningen att det såg riktigt bra ut stundtals. Det har det inte gjort mer än i små korta perioder med 3-5-2 och det vore märkligt att ändra ett vinnande koncept. Alternativet kan ju vara att starta 3-5-2, upptäcka att det inte fungerar, och återvända till 4-4-2. Om det nu måste göras. Jag tycker mig dock läsa in att 3-5-2-experimentet är dött i den här kommentaren från Louis i dag:
”I started with another system. Now we have bought players in and you have to look at their qualities.”
Det finns egentligen bara tre spelare som knackar på dörren jämfört med förra veckans match: Luke Shaw, Adnan Januzaj och Garcia Zarate. Shaw/Rojo/Blackett gör upp om två platser (i 4-3-3) och här bör Blackett var lägst i hierarkin, även om han faktiskt spelat stabilt under sina fyra matcher och kan få behålla platsen mot Kåmarks och Heskeys favoritlag.
Falcao/Rooney/RvP/Januzaj är det mest fascinerande valet, speciellt nu när LvG ocksÃ¥ lyft fram Addie J som ett specifikt forwardsalternativ och dÃ¥ i en 4-3-3. Rooney kommer att spela jämt, oavsett form, om vi ska tro LvG:s utspel om kaptenens ”privilegier” och att han ”will always play” (tillsammans med DDG) och dÃ¥ är det upp till Falcao och RvP i första hand att gÃ¥ i clinch. RvP borde fÃ¥ en sista chans att visa exakt vad han är bra pÃ¥ mot Leicester, men dÃ¥ mÃ¥ste han upp 20-30 procent totalt sett. En RvP pÃ¥ 50-60 hÃ¥ller inte, en RvP pÃ¥ 80-90-procentig kapacitet gör det. FrÃ¥gan är dock hur länge och dÃ¥ om Falcao kommer upp i sina 100. DÃ¥ är det inga kärleksfulla tvÃ¥mÃ¥lsmatcher pÃ¥ Carrington som Anderson fÃ¥r vara med och spela i, vilket det visserligen inte heller ska vara.
Januzajs hattrick i veckan, mot visserligen undermåligt motstånd, kanske kan ge honom en överraskande start, men då i ett 4-3-3 som i så fall skulle kunna ge den elva jag helst skulle vilja se:
DDG
Rafael – Evans – Rojo – Shaw
Di Maria – Herrera – Blind
Januzaj – Falcao – Mata
Oavsett siffror så kvarstår detta faktum: Så länge Antonio Valencia och Ashley Youngs hålls utanför förstaelvan har United numera alltid möjlighet att vinna.
* Leicester är det nya Sunderland och stoltserar med (en matförgiftad) Nick Powell, Ritchie De Laet, Tom Lawrence, Matt James, Danny Simpson och Danny Drinkwater i sina böcker. Men den mest namnkunniga av spelarna är förstås den gamle Real- och Interspelaren Esteban Cambiasso som gör en Mancini och rundar av elitkarriären på detta annorlunda sätt.
De har kryssat hemma mot Everton och Arsenal och det gör inte alla lag på jorden. Å andra sidan ställs de nu mot ett lag som har en Fideo, vilket de aldrig gjort tidigare. 5-5 i poäng efter fyra omgångar är antagligen mer än Leicester räknade med, sett till motstånd, medan det är åt helvete för lite jämfört med vad LvG:s ribba låg.
* Träningsbilden ovan visar att spelarna tränar i sina matchnummer. Är det något som pågått hela säsongen?
* Vi har inte förlorat borta mot Leicester (i ligan) sedan 1985-86-säsongen. Alltid bra att ha i åtanke utifallomatt.
* LvG namedroppade Ronaldo på presskonferensen. Jag funderar vidare.