Manchester Uniteds damlag har nu rundat av sin tredje säsong och det är dags att dela ut betyg. Som väntat blev det en nÃ¥got annorlunda säsong med anledning av Covid-19; restriktioner, nya regler och ett Leigh Sports Village som stod ekande tomt utan sin Barmy Army. Efter att förra säsongen avbrutits pÃ¥ grund av pandemiutbrottet tilldelades United en fjärdeplats. MÃ¥let i Ã¥r var givetvis att sikta lite högre, och utmana topp tre-lagen. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, och när vi summerar säsongen kan vi konstatera att det blev en fjärdeplats för Stoneys kvinnskap – igen.
Första halvan av säsongen såg det verkligen ut som att vi hade en chans att på allvar ta oss an topplagen. Spelmässigt hängde vi med och poängmässigt var vi inte alls långt borta. Sen kom de, skadorna. En efter en föll nyckelspelare bort, och jag är säker på att detta var den stora anledningen till att vi inte räckte hela vägen. För i år var året som Lauren James skulle få sitt stora break, detta förstördes av skador. Vi värvade Tobin Heath och Alessia Russo, två fantastiska offensiva nyförvärv, men även de föll bort. Och slutligen tappade vi även Leah Galton, vilket blev dödsstöten för våra titeldrömmar. Men det finns en silver lining till allt, och när våra viktigaste kuggar försvann lämnade det utrymme för andra att lyfta sig. Det har varit en sann fröjd att se spelare som Ona Batlle och Ella Toone växa och ta för sig, och i sann Unitedanda har även några av de yngre förmågorna fått känna på hetluften i WSL. Nu stundar Fotbolls-EM och efter det en ny säsong, men först: betygen för damlagets säsong 20/21.
MÃ¥lvakter
Mary Earps: 7
Gör återigen en bra säsong. Earps var en stabil och trygg målvakt redan när hon kom till klubben, men har vuxit ytterligare med ansvaret att vara förstakeeper i ett av Englands bästa lag. Vi ser allt färre av de enkla missar hon kunnat göra tidigare och hennes prestation sett över hela säsongen håller en jämnare och högre lägstanivå.
Emily Ramsey: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Fran Bentley: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Försvarare
Millie Turner: 7
Millie är den spelare som gjort flest minuter på plan för United säsongen 20/21. Varken konstigt eller oväntat då hon är lagets viktigaste försvarskugge, men hon har trots detta inte riktigt nått upp till förväntad standard. Man kan alltid räkna med att Turner dyker upp, men hennes säsong har präglats av en del lite för enkla, och ibland väldigt kostsamma, misstag.
Amy Turner: 7,5
I och med att Abbie McManus anlände till klubben från Manchester City petades Turner ut på högerbackspositionen, och spelade inledningsvis främst där. Många hade sina tvivel, men Turner tog verkligen vara på den lockdown England införde förra året och slipade sig till sitt livs form. Under säsongen har hon spelat både mittback och ytterback, och visat sig fullt tillräcklig på båda positionerna. Given i startelvan och kanske även kaptensmaterial under en ny manager.
Ona Batlle: 8
Kanske den roligaste överraskningen säsongen bjöd på. Batlle är välmeriterad som ungdomsspelare i sitt landslag, och vi visste att det var en anfallsglad vänsterback som anlände. Hon slog sig in i elvan fortare än vad förmodligen någon förväntade sig och gjorde hela 22 matcher från start under säsongen. Känslan är att vänsterbackspositionen kommer vara upptagen en lång tid framöver. (Greenwood who?)
Kirsty Smith: 6
Gör det hon ska, och inte mycket mer än så. Smith är en habil truppspelare som för det allra mesta får jobbet gjort. Hon är i min bok inte en ordinarie lösning bra nog för United, men har fått speltid tack vare att laget varit extremt skadedrabbat och när hon har spelat har hon varit okej.
Abbie McManus: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Maria Thorisdottir: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Martha Harris: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Lotta Ökvist: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Tara Bourne: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Mittfältare
Ella Toone: 9
Toone har varit säsongens absoluta highlight för mig. En spelare som varit med sedan uppstarten av projektet United Women, men som de flesta trodde steget upp till högstaligan skulle vara för stort för. Det var i alla fall vad det mesta tydde på förra säsongen, då jag personligen och många med mig inte trodde det skulle finnas en plats för henne i United länge till. Men tji fick vi, alla nay sayers! Tooney visade att hon är en kraft att räkna med, inte bara genom att vinna den interna skytteligan utan också genom sin förmåga att sätta sin prägel på varje match. Det märks när Toone är på planen, och det fattas något när hon inte är det.
Jackie Groenen: 8,5
En spelare som också tagit ett ordentligt kliv framåt, om än ett kanske mer förväntat sådant. Precis som Muss-redaktionen förutspådde i vintras har Groenen i år tagit det steg man kanske förväntade sig att hon skulle gjort redan säsongen innan, då jag personligen tyckte att den spelare vi fick var en aningen blek version av den VM-hjältinna vi trodde att vi signade. Men Groenen har även hon blivit en viktig kugge på vårt mittfält och en central del i Stoneys lagbygge.
Katie Zelem: 6
En av årets besvikelse skulle jag säga. Förmodligen främst på grund av att hon drabbades av Covid-19 mitt i säsongen och tvingades till karantän och lång rehabilitering. Zelem är inte den enda spelare vi sett reduceras till en skugga av sitt forna jag efter att ha tampats med viruset, även på herrsidan har ett par stycken spelare fått slite enormt för att komma tillbaka till fullgod form. Vi kan bara hoppas att den gamla Zelem är tillbaka efter sommaren, för detta var inte hennes år.
Kirsty Hanson: 7
Hanson fortsätter i sin roll som evighetsmaskin, och kan vara en av de nyttigaste spelare Stoney har i truppen. Hon besitter inte alltid den mest sammetslena dojan, men vi har kommit att räkna med Hanson som en riktig urkraft, och det är tydligt att hon jobbat mycket med tekniken under de år hon spelat under Stoney. (Hon är en av de spelare som varit med sedan uppstarten.) Hanson fölängde med klubben under våren och det är vi mycket tacksamma för.
Hayley Ladd: 7
Det är nog en ganska otacksam uppgift att vara Hayley Ladd i detta Manchester United. Känslan är att hon är lite av en Carrick-typ, en unsung hero som gör en hel del bra men som sällan creddas tillräckligt för det. Jag var inte heller överförtjust i Ladd när hon kom, tyckte hon var ganska intetsägande, men jag har ändrat åsikt mer och mer i takt med att hon fått en tydligare roll och blivit varm i kläderna på mittfältet tillsammans med Zelem och Groenen, som båda verkligen är mer spektakulära både personlighetsmässigt och i spelstil. Ladd jobbar på i det tysta, och hon gör det faktiskt helt okej.
Lauren James: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Lucy Staniforth: 6,5
Den spelare jag tyckt det varit svårast att betygsätta. Jag vet inte om mina förväntningar på henne var orealistiskt höga när hon kom, men jag känner inte att hon satt något riktigt avtryck. Men det blev trots allt 18 matcher för henne, nio från start och nio inhopp, och på dessa lyckades hon pytsa in ett mål och tre assist. En spelare som man vill se mer av och som jag trot har en eller två nivåer till i sig. Roll on säsongen 21/22!
Leah Galton: 8
En av de spelare som fick säsongen förstörd av skador. Galton är i mina ögon den bästa spelaren klubben har på damsidan, vilket hon givetvis hann visa i sina 15 ligamatcher från start innan hon gick sönder. Bortsett möjligen från Mary Earps var Galton den absolut sista av våra spelare vi hade råd att bli av med, och jag tror hennes frånvaro är den absolut största anledningen till att våra chanser att utmana om titeln till slut var obefintliga.
Carrie Jones: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Anfallare
Jess Sigsworth: 7
Sigsworth är även hon en av de spelare som anslöt vid uppstarten av klubbens damsatsning, och har alltid varit lite av en favorit hos mig. Hon spelade första säsongen som anfallare och vann den interna skytteligan, men har sedermera gått ner ett steg i banan och ses nu oftast som högerytter. Sigs gjorde inte alltför många matcher den här säsongen, endast sex från start i ligaspelet, men är alltid tung för motståndarna att möta då hon är både snabb, stark och säker med bollen. Då hon bor tillsammans med Katie Zelem som drabbades av Covid-19 mitt i säsongen ledde detta till att även hon fick isoleras ett tag med allt vad det innebär, vilket Stoney uttryckte var ett ordentligt avbräck som förstörde en stor del av Sigsworths säsong.
Ivana Fuso: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Jane Ross: 5
Det blev endast sju matcher från start för Jane Ross under hela säsongen, i sex av dessa byttes hon ut. För mig håller Ross inte tillräckligt hög nivå och bidrar inte med särskilt mycket utöver något enstaka mål per säsong.
Alessia Russo: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Christen Press: 7,5
En av de mest rutinerade spelarna vi har i klubben, och det har varit roligt att se henne i United. Press är en sådan spelare man som supporter vill se från start i varje match, men vi fick nöja oss med 17 matcher varav 12 från start. Blygsamma fyra mål landade hon på, men fick också säsongen lite sönderhackad av sjukdom och förkylningar. Fötjänar trots allt ett högt betyg då hon håller en klass som få andra spelare i truppen gör än så länge, och sticker ut som en mycket positiv kraft för glädjen och gemenskapen i truppen.
Tobin Heath: 8
Heath är för mig den enda som har en chans att konkurrera med Galton om vem som är truppens gigant. Många skulle hävda, och säkert inte felaktigt, att Heath är den bästa spelaren Manchester United Women förfogar över just nu, men som för flera av våra bästa spelare förstörde skador en stor del av hennes och lagets säsong. Även Heath förtjänar ett högt betyg för den nivå hon trots allt håller, och många av de yngre spelarna i truppen har pratat sig varma om hur mycket de lär sig från en spelare som Heath. En ikon på många sätt.
Megan Hornby: n/a
Spelade för lite för att få betyg.
Manager
Casey Stoney: 9
Efter att ha lett laget i tre säsonger tackar nu Casey Stoney för sig, och säg den som inte önskar att det inte vore så. Det Stoney lyckats med under sina år som huvudtränare i United är otroligt bra, inte bara ett lagbygge som vinner matcher frekvent, utan ett gigantiskt nät av fotbollsspelare, supportrar och vänner. Och så har hon det där av United patenterade kravet på hög standard i allt man gör.
Den röda (pun intended) tråden i klubben som gör att Stoney som människa passar så otroligt bra in i ledet där vi hittar folk som Matt Busby och Alex Ferguson. Det finns mycket att säga om Stoney, och anledningarna till att hon väljer att lämna klubben, men baserat på hennes prestation som huvudtränare säsongen 20/21 vill jag hävda att det hon utmärkt sig särskilt för i år är dels hur fint hon disponerat laget, trots mer eller mindre långtidsskador på 4-5 av sina absolut bästa spelare, och dels hur proffsigt hon hanterat de frågor och problem som uppstått till följd av pandemin, medan vi sett andra tränare sticka huvudet i sanden eller utnyttja läget till sin fördel på de mest osportsliga sätt.
Det blir således ett välfötjänt högt betyg till en av de bättre huvudtränare vi haft i klubben på senare år, där vissa tuggar tuggummi, andra sitter på kylväskan.
Res med oss till Manchester!