Embed from Getty Images
Med bara sekunder kvar gick Manchester United från ett helt okej resultat till ett utmärkt sådant.
Kvalmatcher i Champions League är luriga, det är inga beställningsjobb oavsett om det är Debrecen eller Club Brügge på andra sidan planen. Men det vi minns mest från denna kväll när Championshymnen gjorde comeback på Old Trafford är en viss #7. Förhoppningsvis är det ytterligare en Fenerbahce, en Bolton att lägga till samlingen av fantastiska genombrott av fantastiska Unitedspelare att lägga in i ”ManUtd.doc”-filen som för alltid sparas i skallen.
Amazing:
- Memphis Depays Champions League-debut för Manchester United kanske inte blir lika minnesvärd som hans offensiva #10-kollega i kväll, men förhoppningen finns att det blir en milstolpe i hans Unitedkarriär. Det var ju inga Gary Lineker-mål heller och framförallt det andra var så självklart, så Ronaldo-esque, att det är svårt att inte dra paralleller till en annan #7. Att han kryddade sin överlag fantastiska insats med att pricka Fellainis skalle i slutminuten gjorde inte saken sämre.
Immense:
- Chris Smalling. Ytterst sällan har jag sett en Unitedmittback – eller mittback överhuvudtaget på den här nivån – äga en anfallare på samma sätt som Smalling ägde Obbi Oulare i Brügge. Grabben var totalt chanslös. Han gjorde allt. Första kvarten försökte han ramla för att få frispark – misslyckades. Nästa steg var att försöka med sin styrka hålla Smalling borta – mission failed. Det slutade med att Oulare gick mot Blind i stället – men, ja, han misslyckades där också.
All right:
- Luke Shaw. Förutom att han ser ut att vara en av de mer fitta (blir märkligt när man försvenskar britterna, men vad gör man inte för att låta mer brittisk och samtidigt behålla sitt ursprungsspråk?) spelarna i United var han skyldig till en av de mer minnesvärda sekvenserna i matchen. Han kör alltså en dummy och spelar fel för att vagga in belgarna i en falsk känsla av säkerhet och så lägger han in turbon på högerkanten (!), susar iväg längst kanten, får bollen, sveper in den med högern (!) till Rooney som gör en fantastisk klack till en friställd Memphis som, om han spelat i United i två år i stället för två månader, hade fastställt sitt hattrick. Ett enastående sätt att reparera ett misstag på av 95:an.
- Morgan Schneiderlin har snabbt blivit en LvG-favorit. Och koncentrera man sig på att följa fransosen är det lätt att se varför. Han är alltid – alltid! – spelbar. Och han är fullkomligt outtröttlig. Springer han än?
- Fellaini gjorde precis det han är oklippt för att göra. Tysken hade till och med pipan i munnen när Memphis drog in ytterligare ett strålande inlägg – och Afrotanken bara satte dit skallen och skickade in United i CL-gruppspelet igen. För tappas det här är det ett monumentalt fiasko som till och med Louis van Gaal skulle få svårt att återhämta sig från.
- Adnan Januzaj trivdes i sin fria roll, främst första 15-20 då han var pigg värre och stack i djupled, trixade och var snabb i passningarna. Så kan det gå när man får förtroende.
- Chicharitos första insats sedan den famösa matchen mot MK Dons förra hösten. Piggt inhopp!
- Daley Blind visade mot Villa prov på sin känsliga vänsterfot, som om den spelats i tennis skulle kallats en rak backhand, och han fortsatte i kväll. Jag minns framförallt genomskäraren till Memphis innan 2-1.
- Första 20-30 såg det mer spännande offensivt ut än det gjort totalt på de två tidigare matcherna. Framförallt fanns ett rakare anfallsspel med fler löpningar i djupled och – som det verkade – en annan frihetskänsla hos flera spelare.
Cheap:
- Belgarnas ledningsmål. Varken Januzaj i muren eller målgörare Carrick sparar berättelsen om den incidenten på några cocktailpartys i framtiden. Och förresten, visst är Carrick Uniteds ”specielle” självmålare? Eller beror det bara på att han har varit i klubben så pass länge? När jag tänker på självmål och United är det i alla fall hans face som dyker upp först.
- Nu slutade det tack och lov med ett påpassligt 3-1-mål, men det saknades ofta en hel del fart och speed i passningarna sista halvtimmen i Uniteds anfallsspel. Det blev aningen för mycket stop-start, trots en man mer sista kvarten.
- Det finns risk för att man låter som en gammal cd-skiva som hamnat på repeat här, men Wayne Rooney är inte tillräckligt bra för att leda Uniteds anfall. Bortsett från ett par finfina nummer (minns klacken till Memphis och en crossboll först och främst) är det mest häpnadsväckande misstag jag minns mest från kaptenen. Hade han inte varit kapten hade han fått nöta bänk på lördag. Känslan efter matchen var att två spelare möttes på Old Trafford, i samma lag och att vid skärningspunkten insåg båda vem som är på väg upp och vem som är på väg ned.
Finally:
- Lite oväntat med samma lag med tanke på match i fredags och match på lördag.
- En enda mittback i matchtruppen var onekligen oväntat.
- Om jag inte är helt ute och cyklar var det bara Rooney, Carrick, Smalling och Januzaj som spelat CL för United tidigare som startade matchen. Det går mer undan i omställningarna utanför planen än på den.
- Det var länge sen jag såg så många spelare i ett lag lägga sig utan att få frispark som Brüggarna från Belgien gjorde första 20.
- Efter Carricks självmål var första tanken: ”Förr i tiden hade minsann United inte brytt sig om man släppt in ett mål i det här läget utan bara kört på”. Det visade sig vara en halvrätt tanke.
- Att belgarna fick frispark sedan Januzaj knuffats omkull och glidit in i målvakten var kvällens märkligaste domslut.
- Michael Carrick mot Bastian Schweinsteiger kändes som ett på förhand bestämt byte. För Carrick var knappast för dålig i första, tvärtom. Han serverade Memphis vid 1-0 med en snabb passning och körde även igång en snabb omställning i slutet av första. Denna gång efter en magnifik one touch till Rooney som gav Depay ett halvt friläge, men det rann ut i sanden.
- Jag tror, utan att ha papper som stödjer mig, att Memphis haft fler avslut under säsongens första tre matcher än resten av spelarna haft tillsammans.