Embed from Getty Images
0-3-förlust i mot ett Arsenal United brukar ha lätt för var lika förvånande som chockerande.
Och så följs det upp med en 3-0-seger mot ett Everton United brukar ha svårt för. Näst intill lika förvånande som chockerande.
Louis van Gaals mannar pendlar verkligen vidare i ligaspelet och lika nedbrutna som vi var för två veckor sedan, lika lyckliga kan vi vara i helgen.
Jag är precis som managern mäkta solt efter eftermiddagens insats där siffrorna faktiskt speglade överlägsenheten i klass mellan lagen. Nu kan vi skjuta upp hakan i luften och puta med bröstet igen inför nästa helgs derby då vi får se vilka som för tillfället är bäst i världens vackraste stad och i samtidigt i hela England.
Vore jag Manuel Pellegrini skulle jag vara aningen orolig. Och samtidigt skulle jag vara aningen lugn med tanke på Uniteds Jekyll-and-Hyde-förmåga.
Propagandaspel:
- Ander Herrera. Precis som i fjol känns det som att han måste ta i mer än andra spelare (no names mentioned) för att få en plats i startelvan. I dag inledde han som en man on a mission och såg ut att ha en helt fri roll med tanke på att han var överallt. Enastående i första halvlek, strålande efter Evertons första anstormning efter paus. Såg någon statistik om att han nu avlossat 10 avslut på mål i sin PL-karriär och satt 8 av dom. Wow. Nu gäller det bara för baskern att höja sin lägstanivå så att Van Gaal inte ges möjlighet att plocka ut honom igen.
- Chris Smalling. Ärligt: Vilken mittback i ligan har varit bättre under inledningen av säsongen? Lukaku var en av hans tuffare prövningar hittills och Mike vek sig inte en tum. Fortsätter hans utveckling är det inte omöjligt att han kan bli en Unitedlegendar i framtiden.
- Taktiken satt. Efter mardrömmen på Emirates spelade United ett helt annat spel i inledningen av matchen med ett mittfält som hade betydligt större koll på läget än mot Arsenal. Louis hade verkligen gjort sin läxa efter debaclet.
Magnifika:
- Morgan Schneiderlin. Med tanke på dagens insats blir det än märkligare att förstå varför fransosen valdes bort senast. Klassavslut till 1-0 och överlag en högklassig insats som städande central mittfältare. Han bröt, han passade rätt i rätt lägen och han var en lugnande figur med boll.
- David De Gea. Lite oroligt i luften i inledningen av matchen, men sen var han så bra som bara DDG kan vara. Även om benparaden på Lukaku inte var i samma klass som den han stod för i landslaget i veckan var den högklassig nog för att nämnas här. Jag ryser nästen vid tanken av att hur det kunnat se ut om Romero fortfarande varit förstavalet.
Strålande:
- Marcos Rojo. Är man inblandad i två mål som ytterback – i ett lag som håller nollan – ska man inte ha något annat än överbetyg. Dessutom var inlägget till 2-0 ett av de bästa jag sett från en Unitedspelare på väldigt lång tid. Kanske spelade han till sig vänsterbacksplatsen för en lång tid framöver i kväll.
- Att Wayne Rooney dels fick göra mål borta igen och dels fick göra det på Goodison. Ingen stor insats i övrigt (första halvlek var som ett skämt och då var i princip alla bra utom just han) men han stod för två fina löpningar: Dels den i första där han serverade Martial och dels den som gav 3-0. Uppe i 236 mål och är bara ett bakom Denis Law.
- Tillbaka till nollan igen efter tre snabba i baken förra omgången gjorde inte ont.
- Det här var faktiskt Louis van Gaals största bortaseger i ligan under sin tid i United. Tidigare toppresultat var 2-0 på nedflyttade QPR.
- Anthony Martial petades ut på en kant för att ge kaptenen chansen längst upp igen och vilken fröjd det är att se fransmannens bollbehandling. Förtjänade minst en poäng.
Strax under strålande:
- Bastian Schweinsteiger. Lägre utgångsposition i dag, men hans presspel kom också bättre till sin rätt.
- Phil Jones. Kroppen protesterade förstås (hur började han egentligen att blöda?) men han klarade turligt 90 minuter. Turades om med Smalling om att fajtas med Lukaku och det var en härlig syn.
- Hur United kontrollerade matchen. Visst, Everton kom ut efter paus och försökte trycka på så gott de kunde, men bortsett från Lukakus skott lyckades man inte komma till fler riktigt heta chanser. Imponerande.
- Darmians comeback till rätt sida form-termometern. Kan bli hur viktigt som helst att italienaren hittat självförtroendet. I första halvlek hade han och Mata åter det samarbete de saknat de senaste veckorna. Kom inte fram lika ofta eller lika effektivt efter paus, dels med tanke på ställningen och dels med tanke på att han hade en kille framför sig som han knappast känner särskilt bra på en fotbollsplan.
Rum för förbättring:
- Juan Mata fick bara 45 minuter och det var knappast för hans första 45 framåt. Men hans defensiv var ibland skrattretande i kväll. Speciellt när han skulle ut och täcka Barkley efter en hörna och Mata valde att sätta händerna bakom ryggen för att undvika straffrisken – varpå han istället ramlade omkull.
Slutligen:
- Louis van Gaal hade 2-0 borta mot QPR som största vinsten på resande fot sedan tidigare. Att han skulle toppa det på Goodison var lika fantastiskt som det var oväntat.
- Man spelar som bekant inte bättre än motståndaren tillåter, men frågan är om Everton ändå inte sköt sig själva i foten oväntat ofta. Tim Howard var bedrövlig, John Stones seglade iväg vid 2-0 och Jagielka vid 3-0, well, ni såg ju själva. Angående den gamle Unitedmålvakten skulle jag påstå att det här är hans sista säsong som förstemålvakt i PL om hans kurva fortsätter i samma riktning.
- Ny backlinje igen! Fram till PSV hade United haft samma fyrbackslinje i samtliga tävlingsmatcher under säsongen. Efter Luke Shaws skada har LvG nu haft fem olika på sex matcher och det vore synd att påstå att det varit lysande. Den senaste fyran kanske kan vara den framtida försvarslinjen om nu bossen kan vänja sig vid två högerfotade mittbackar. Eller så protesterar Daley Blind.
- Domare brukar inte vara vana att få särskilt många skopor beröm, men herr Moss beslut att spela vidare efter Colemans attack på Martial strax innan 2-0 var strålande spelförståelse.
- Jesse Lingards entré. Det var knappast så att han satte Goodison i brand med sin insats, men han såg inte heller ut som en spelare som bara gjorde sin andra Premier League-insats någonsin. Coolt också att han gick före Memphis när Van Gaal ansåg att det krävdes en förändring på kanten.