Mysteriet Louis van Gaal | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Embed from Getty Images
Det var länge sedan det fanns så mycket att säga efter en Manchester United-insats och samtidigt så lite för att sammanfatta allt. Det här är med facit i hand bedrövligt, Louis van Gaal. Fullständigt bedrövligt. Och pinsamt.
Kommer alltid undan högt uppe här:

David De Gea. När Wolfsburg backade hem efter paus tog han till och med saken i egna händer och skapade problem för sig själv bara för att få briljera. Som någon skrev på Twitter, han borde fått gå vidare till slutspel på egen hand.

Briljant första 25:

Anthony Martial. En komplett insats i 25 minuter. Och precis som man förväntar sig att De Gea ska rädda frilägen är man lika säker på att Martials bredsida hittar nätmaskorna i de lägena. Synd att han inte fick fler.

Gladde mig också:

Rött-svart-svart ställ. Egentligen kan United aldrig se dåligt ut i det.
Cameron Borthwick-Jackson var faktiskt överraskande cool. Steg också fram och var delaktig i det märkliga ”2-2-målet”.
Memphis i vissa lägen. Har fortfarande problem att komma förbi sin ytterback regelbundet, men tog färre felbeslut än vanligt i kväll.
Bortsett från att allt känns öken efter ytterligare ett fiasko så var det ändå skönt att få tillbaka lite puls, lite drama, i en Unitedmatch igen. Faktiskt. Missförstå mig rätt, gärna. Det var dock ingenting Van Gaal hade valt på förhand, om han hade fått välja, utan någonting han tvingades till med tanke på förutsättningarna.
1-0-målet. Så enkelt det kan vara ibland! Rak passning från Blind, rak passning från Mata och plötsligt är bollen i mål. Van Gaal måste ha tappat hakan när han såg det medan Giggs kanske kvävde ett skratt.
Att Chris Smalling alltid får ett läge i straffområdet i slutminuterna. Tyvärr resulterar det sällan i mål. Men han är alert, även halvskadad, kaptenen.

Öken:

Försvarsspelet. Det var knappast så att Unitedspelarna glömt hur man försvarar bara för att man gick till lite fler attacker än vanligt. Och målen tillkom inte heller på snabba omställningar där gästerna var ur position. Både efter 1-0 och efter 2-2 gick Wolfsburg till attack, fixade en fast situation och gjorde mål. Och vid det tredje var Schweinsteiger, Memphis och Blind på något sätt fastlåsta i gräset. Kanske i vattensprinklers?
Några av spelarna på planen i dag hade en riktigt dålig dag: Jesse Lingard, Daley Blind (hade en mardröm defensivt, men slog fina hörnor), Marouane Fellaini var de som stack ut åt fel håll flera gånger. Fellaini-Schweinsteiger som central duo var redan innan avspark fel val mot Wolfsburg betydligt rappare mittfält. Inget samarbete alls att tala om.
Europa League, alltså. Efter gruppspel mot Wolfsburg, PSV och CSKA Moskva. Det var pinsamt när Fergie misslyckades i lätta grupper och det är lika pinsamt nu. Men supporter som man är, så är det väl bara att läsa på vad som gäller i Europas egen ligacup.

Mysteriet Louis van Gaal:

Nick Powell mot Juan Mata hade varit ganska märkligt även om Powell varit en del av Uniteds trupp under de senaste säsongerna. När han inte ens spelat en A-lagsmatch för klubben på över ett år och knappt några ungdomsmatcher under hela 2015 på grund av skada seglade bytet upp som ett av de allra märkligaste jag sett i mitt liv. Det var som att han körde ett ligacupexperiment i ledning med 4-0 mot ett League Two-lag.
Att även Bastian Schweinsteiger joggade är bara snäppet mindre märkligt, trots att Basti knappast fått Wolfsburgpubliken att dra efter andan. Varför inte plocka en ytterback och knuffa upp en mittfältare ännu högre upp och låta tysken vara kvar och pusha både medspelare och motståndarförsvar?
Manchester United jagade febrilt Champions League-slutspel, och detta med Guillermo Varela, Cameron Borthwick-Jackson, Nick Powell och Jesse Lingard på planen. Van Gaal har medvetet valt att ha en tunn trupp och när då de sedvanliga skadorna radar upp sig får han finna sig i att välja bland dessa lirare. Inget ont om dom, inte alls, men det är ju ytterst pinsamt att ge Europadebut till två unga ytterbackar i det här läget av säsongen.
Det här var Louis van Gaals största test som manager för Manchester United och det kom dagar efter att styrelse/Woodward basunerat ut till pressen att han är ”ett geni” och att hans kontrakt kan komma att förlängas. Han misslyckades kapitalt. Jag är inte den som är den när det gäller att kräva en managers huvud på ett fat, speciellt inte i affekt, men det sitter en röd liten jävel på andra axeln och han börjar bli missnöjd. ”Vi är fortfarande med i ligan”, snäser jag till honom, aningen mindre övertygande än tidigare.
Uniteds vinstprocent sedan mitten av oktober – efter Evertonmatchen – ligger nu på 27 procent. Innan dess låg den på 71 procent. Vad händer egentligen? 3 vinster på 10 senaste matcherna är inte något Louis ringer grannarna i Portugal och skryter om. Och han har faktiskt just nu lägre segerprocent än en viss David Moyes …
Apropå ytterligare statistik: Louis van Gaal har nu startat med 43 olika backlinjer på 69 matcher (reservation för någon felräkning i all hast i kväll). Det är hursomhelst helt sinnessjuka siffror. Det är ingenting han kan lastas för själv (det var inte Van Gaal som bröt benet på Luke Shaw, vad jag minns), men det är ändå remarkabelt.

Slutligen:

Vi kan – trots debaclet i kväll – fastslå att anfallsspelet sett livligare ut sedan kaptenen hamnade på sidan.
Nick Powell in för att fixa en plats i slutspelet alltså … jag började faktiskt skratta så mycket att jag satte i halsen och hostade i fem minuter. Och det var inte av glädje utan pur förvåning.
Inte en enda utespelare som startade i Fergies sista CL-match våren 2013 fanns med i startelvan i dag. Det går undan i svängarna.
Startelvan och bänken mot Bournemouth kan bli något, det. Själva matchen också, för den delen. Ytterligare debacle där och det blir knappast några briefings om kontraktsförlängningar från Unitedledningens sida.