Embed from Getty Images
Vissa dagar kan man faktiskt låta bli att överanalysera sakernas tillstånd och istället låta känslorna styra. Speciellt när man är Unitedfan och Manchester United av i dag är en klubb som inte riktigt verkar vet vad den vill.
Tar man tre poäng på Anfield, och Scouse-kaptenen avgör med matchens enda mål i slutskedet av matchen är det faktiskt bara att njuta.
Dagar som denna är mycket förlåtet. Nästan det mesta, faktiskt.
Och när jag skrivit klart tänker jag njuta hela vägen in i nästa vecka.
Halleluja!
- Få vinster går upp mot 1-0 på Anfield och det här var som bekant inte den första på 2000-talet. Att det var just Wayne Rooney som fick äran att avlossa det ack så viktiga skottet var också extra härligt. Scousern har sällan imponerat i sin gamla hemstad – till och med petad då och då av Fergie – och det här var hans första mål på Anfield sedan Jerzy Dudeks dagar. Det är inte heller varje match en Unitedspelare trycker in en boll i nättaket! Så jävla skönt! John O’Shea är stolt över dig, Wayne!
- David De Gea. Det är nästan läskigt att föreställa sig var United varit i tabellen om Romero fått fortsätta över säsongen. Inga superduperräddningar i dag, men ändå räddningar som ska göras och som vi räknar med att han ska göra. En enastående målvakt som skulle kunna bli den störste klubben haft om han stannar, säg, fem-sex säsonger till.
Manchester United-klass:
- Anthony Martial. Den ende som försökte någonting framåt i en bisarr första halvlek där det var svårt att uttyda vad United verkligen ville. Det var varken possessionspel eller kontringar. Bara ett slags vakuum. Och då poppade han upp några gånger.
- Effektiviteten mot Liverpool. Fyra skott på mål på två matcher – fyra i mål och sex poäng i hamn.
- Rooney var i ärlighetens namn iskall större delen av matchen (hans förstatouch var exempelvis tillbaka…). Tack och lov var han också det när det väl gällde och oavsett hur bra eller dåligt han spelar så har han faktiskt nu 5 mål på sina 4 senaste. Det är ju inga dussinmål han gjort heller.
Inte för att det spelar någon roll, men …
- Underhållningsnivån var ungefär lika höga som klassen på både lagen och matchen. Första 45 handlade mest om att ligga rätt i positionerna från Uniteds sida, men hemmalaget lyckades ändå hitta en svag punkt på sin högerkant då Darmian av någon anledning ofta skar in i banan när Liverpool anföll.
- Smallings uppspel är verkligen genomruttna.
- Det var som natt och dag att se United i dag jämfört med insatsen på Anfield i våras. Hur det, spelmässigt, kan ha gått så oerhört mycket bakåt på tio månader är lika ledsamt som fascinerande.
- Många spelare stod för bleka individuella prestationer, men den som stack ut mest negativt denna eftermiddag var kanske Jesse Lingard. Han slet verkligen för att lyckas med någonting under den timme han fick.
Vänsterbacksdilemmat:
- Sedan Luke Shaws förbaskade skada har Van Gaal testat Young, Blind, Darmian, Rojo och Cameron Borthwick-Jackson till vänster i försvarslinjen. När Young än en gång skrynklade ihop ansiktet av en skada hoppade CBJ in i sin Anfielddebut – och skötte sig igen med den äran, vilket är fascinerande med tanke på hans ringa ålder och ringa rutin. Kanske dags att ge honom en längre period där? Darmian funkade inte i dag heller och blev först bättre när han fick flytta över till höger. Han är ju också högerback, vilket kan vara en förklaring till förbättringen.
Sist:
- Det har knappast undgått några av er att Rojo, Jones och Carrick hängde med bortafansen i dag. Ingen dum idé, framförallt inte av Jones – som firade som en tok – för att vinna poäng hos fansen. Och vissa av spelarna är ju faktiskt ”kära” i klubben. Leta rätt på en vine eller video på Herreras reaktion vid 1-0, till exempel.
- En förlust hade gjort att stormen kring Louis van Gaals framtid hade blossat upp igen, ett kryss hade sannolikt gett status quo – medan Rooneys volley sannolikt ger holländaren ytterligare andningspaus. Kanske ända fram till sommaren om det inte kommer ytterligare en mastodontperiod utan vinster.
- Southampton hemma känns som en perfekt nästa match. Vet inte varför, men som sagt, ibland låter man bara känslorna styra.