Embed from Getty Images
Så det blev en bra säsong till slut. José Mourinho gjorde det han var anställd för att göra i ett avseende: Han levererade bucklor. Det var inte de två mest åtråvärda i världsfotbollen, men det är likväl titlar som räknas in på kontot.
Manchester United är fortfarande att räkna med och i och med segern dansar vi också in från foajén in i salongen och Champions League.
Nu kan vi lägga sjätteplatsen längst ned i kofferten och ta med oss en klockren 2-0-vinst på Friends in i sommarsemestern.
Pusslet är till slut komplett och sen går vi för nästa buckla.
Och den ska vara större.
Vackert värre:
- Henrikh Mkhitaryans 2-0-mål. Armeniern hade varit på gränsen till oduglig fram tills dess, framförallt i det försvarsspel han var satt till att sköta, men i Europa League lämnade han sällan planen mållös. Målet var delikat och nu hoppas vi att den ytterst talangfulle mittfältaren kan ta med sig liknande leverans in i Champions League nästa säsong.
- Mourinhos taktiska plan är inte en ren njutning för alla som vill se händelserik och vacker anfallsfotboll. Men pragmatismen har bevisligen sina stunder och det här var Mourinhos spelplan i princip från matchminut 1 till 90. Och det kan vara vackert om man väljer det perspektivet – vilket är lättare att göra när det resulterar i en pokal. Hade Ajax haft en plan B hade det lätt kunna gå åt helvete, men det hade dom inte. Mourinho vinner när det väl kommer till finaler. Så är det bara.
Effektivt värre:
- Defensiven och positionsspelet. Ofta var det som att se United på Old Trafford stånga sig blodiga mot lågt sittande gäster. Ajax passade sig fram till sista tredjedelen men kom aldrig längre. Darmian – Blind – Smalling – Valencia hade sällan problem att avvärja anfallen. Oftast avslutade holländarna långt utifrån och långt över.
- Marouane Fellaini kom snabbt att bli mångas hackkyckling i post-Fergie-eran, han är fortfarande i samma position och han kommer säkert att lämna klubben med epitetet som ett stort emblem på ryggen. Men han har en förmåga att funktionellt göra sig nyttig i den här upplagan av United. I kväll vann han nickdueller, tog för sig i närkamper utan att vara för våldsam och kunde dessutom inkassera en assist.
- United skapade inte heller mängder av målchanser, men när vi till och med gör mål på hörna förstår vi att våra hjältar hade rätt fokus. I kväll kändes det som att i princip samtliga spelare var fullständigt på det klara på vad dom skulle göra, och dom gjorde det.
Sist för sista gången den här säsongen:
- Antonio Valencia har gått om Chris Smalling i kaptenshierarkin och i och med kvällens bindel gjorde han Charlton, Robson, Schmeichel, Rio, Giggs och Vidic sällskap i en exklusiv skara: De som har varit kaptener i en europeisk final. Således den förste icke-europén.
- Wayne Rooney fick känna på matchatmosfären och det var en fin gest av Mourinho att ge kaptenen chansen att göra några minuter i sin swansong. Dessutom fick vår favorit-Scouser köra en klassisk Rooneytackling i slutminuterna.
- Frågan är hur Mourinho tänker sig United anno 2017-2018. Ska han fortsätta på inslagen väg, eller ska han leta sig tillbaka till det United vi fick se glimtar av under mitten av säsongen? Kan han få ihop en trupp han känner sig bekväm med för den typen av fotboll? Förhoppningsvis. För hur härligt det än är att dansa med konstiga hattar på huvudet så är det extra härligt att göra det efter att ha bjudit på explosiv och måljagande fotboll.
- Zlatan Ibrahimovic gjorde som Cantona två decennier tidigare. Han dissade kostymkravet och kom i egna kläder. Den statusen hade Eric – den statusen har Zlatan.
- Paul Pogba kommer att utses till Årets spelare i Premier League om cirka elva månader. Kom ihåg var ni läste det först.