Embed from Getty Images
Det schizofrena Manchester United trummar oförtrutet vidare. Efter ett horribelt avslut på 2015 har 2016 bara inneburit en förlust. I dag borde det förstås ha blivit tre poäng igen, men det blev det tyvärr inte. Och det svider.
En poäng känns som en förlust trots att David De Gea åter visade varför han är planetens bästa målvakt.
Spelet de senaste veckorna gör det än mer obegripligt varför det sett ut som det gjort under majoriteten av säsongen.
Vi får se vilket United som dyker upp mot Sunderland på lördag. Jag hoppas på 2016 års version.
Outstanding:
- David De Gea. Näst intill en fullkomlig målvaktsinsats. Det ska till en monumental kollaps för att han inte för tredje året i rad ska få pris som klubbens bäste spelare. Både fantastiskt och inte riktigt som det bör vara. Räddningen på Ivanovics volley var breathtaking. Det är som att han stelopererat handlederna. Har han det? Det krävdes till och med att en medspelare dribblade (tacklade) bort honom för att Chelsea skulle få in en boll.
Lysande:
- Jesse Lingards 1-0. Magisk rörelse, magisk kontroll, magiskt avslut. Att hans akademikompis CBJ stod för framspelningen igen gjorde det ännu härligare. Precis som mot Stoke var han inte direkt magisk i spelet, men så länge han levererar in bollen i motståndarnas nät får han gärna fortsätta. (Målet var för övrigt Uniteds första på Chelsea sedan Robin van Persies kvittering i slutminuten för länge sen).
- CBJ (minus en viktig detalj som offsidefällan i slutet) strålar i match efter match. Ställdes mot Chelseas bäste spelare Willian och förlorade visserligen en del en-mot-en, men det var ytterligare en kanonmatch av ynglingen. Hans inlägg förtjänade mer än ett mål. Och han blockerade i defensiven fler inlägg på egen hand än lagkamraterna gjorde tillsammans. Förhoppningsvis en guldklimp, som tyvärr har Englands bäste vänsterback framför sig när hösten kommer.
- Martials agerande när han skapade första halvleks bästa chans. Bara en annan målvakt i ligan hade räddat det skottet.
Unitedklass:
- Wayne Rooney gjorde visserligen inget mål i kväll, men han har höjt lägstanivån under 2016. Höll, efter en blek start, en jämnhög klass matchen igenom. Och lyckades med utmaningar som han inte gjort annat!
- Starten på halvlekarna. United utnyttjade kantspelet skickligt och hade en helt annan rörlighet än man brukat visa i ligaspelet.
- Juan Matas första halvlek, framförallt. Rörlig, skapade chanser, som han ska göra.
- Michael Carrick byggde vidare på sitt fina framträdande senast.
Illa:
- Passiviteten efter ledningsmålet. Som så ofta efter att United tagit ledningen under säsongen så föll man tillbaka och gav bort initiativet. Så även om det finns stora individuella misstag att peka på när Costa till slut överlistade De Gea, så var det en kollektiv ”kollaps” att backa hem och frågan är då om det var Uniteds ”fel” eller om Chelsea tvingade fram förändringen. I slutändan var kanske 1-1 rättvist, till och med, men det känns ändå som två bortkastade pinnar.
- Memphis agerande strax innan kvitteringen – det var nästan svårare att inte agera så dåligt som han gjorde. Och nu har man ju sett så mycket fotboll att det sitter i ryggmärgen att tänka ”det där kan bli kostsamt”. Det blev det. Undrar hur mycket LvG i efterhand ångrar att han satte in holländaren före Herrera? Ganska mycket, gissningsvis.
- Det är nu sex poäng till topp 4. Det skämtar man snart inte bort och trots uppryckningen är det en tuff uppgift för United.
- Daley Blind lägger inte upp något klipp på sin insats i samband kvitteringen på Instagram.
- Chris Smallings passningsspel?! Känslan är att han nästan blir sämre för varje match när det rimligen borde vara tvärtom.
- Alla dessa hörnor och alla dessa ofarliga hörnor! Fellaini, som gissningsvis startade för att få ett hot på just fasta situationer, nådde väl en av dem?
Finally:
- Zoumas skada var bland de mer smärtsamma jag sett på ett tag. Fy fanken vad obehagligt. Speciellt när man fick höra hans skrik efteråt.
- Terrys skott på Blind var givetvis straff. Men så många situationer Chelsea fått med sig mot United genom åren är det svårt att känna någon som helst sympati i det läget.
- Mike Oliver anses av gamle svenske stordomaren Peter Fröjdfeldt vara en av de stora påläggskalvarna i europeisk fotboll. Men då får man inte blåsa av när United har det omställningsläget i första halvleks slutminuter! Skandal! (egentligen inte, eftersom tiden är slut, men ni förstår vad jag menar).
- Chelseaspelarnas omringande av nämnde Oliver i första halvlek var inte trevligt att se. Agerar FA i efterhand?
- Michael Carrick sköt på mål. Det var första gången han gjorde det sedan 12 april 2015. Man reagerar alltid när Michael Carrick skjuter på mål.