Inget att minnas – inget att bli galen för heller | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Tja, det där såg väl ut som förväntat, va?

Med tanke på hur United sett ut under säsongen får vi väl ändå anse att resultatet mot Wolves var helt okej.

Nu är det ju inget att förorda att vara tillfreds med 0-0 och 0 avslut på mål på Molineux, men ibland får man bita i kudden och se det som rimligt med tanke på ”omständigheter”.

Utmärkt:

Romeros räddning i inledningen av matchen var en DDG-variant som vi vande oss vid under så många år. Credit where credit is due! Och han höll, sin vana trogen, nollan.

Unitedklass:

Brandon Williams är som vi alla ser ett mer intressant alternativ än till den sävlige Luke Shaw. Mot Wolves gjorde han kanske inte sin allra främsta Unitedinsats, men ni såg själva vilken energi och frenesi han erbjuder – dessutom oftast med klass i situationerna. Borde vara given som vänsterback säsongen ut.
Angående nollan som vår käre argentinare höll, så var det faktiskt lite roligt att se att det inte var någon större hönsgård i försvaret denna kväll. Maguire såg för en gångs skull ut som den stabila ledare han ska vara, och bredvid sig var Lindelöf helt okej.

Inget att hurra för:

Juan Matas tid som Unitedspelare har väl varit kommen ett bra tag, men med tanke på att han är en av få kulturbärare i klubben numera så hänger han kvar. Däremot är det nuförtiden väldigt långt mellan klassinsatserna från allas vår filantrop. Mot Wolves gjorde han kanske två-tre riktigt fina aktioner, men i övrigt rann matchen ifrån honom innan han som väntat byttes ut.
Precis som med Mata har tiden i United sedan ett bra tag tillbaka sprungit ifrån Nemanja Matic (nej, han kan inte springa ikapp). Serben har fortfarande spelförståelsen i sig att stiga in och bryta vid tillfälle, vilket han också gjorde mot ett B-betonat Wolves, men överlag är det fortfarande för statiskt och idéfattigt när han väl kliver uppåt i banan.
Daniel James är fortfarande ett fynd, men grabben har haft en tung period ett tag nu. Precis som vi sett de senaste veckorna var det mot Wolves en trött James med en skopa mindre självförtroende vi fick se. Visst, han får mycket smällar och det lär väl också ta ut sin rätt, men han erbjöd inte många löpningar värda att minnas på Molineux.

Bedrövligt:

Oavsett hur skadesituationen ser ut, oavsett hur tätt det är mellan matcherna, så kan – och ska – man kunna kräva att ett lag som Manchester United får iväg åtminstone ett ynka skott mot motståndarlagets mål. Enligt Opta var det fem år sedan det hände i inhemska tävlingsmatcher senast. Rashfords styrda avslut mot Wolves ribba räknas inte i den officiella statistiken, och det gör ju inte saken bättre. Eftersom …
… anfallsspelet lämnade en extremt stor hög med övrigt att önska. Och det är samtidigt helt i linje med det jag skrev i inledningen: Man förväntar sig ingenting annat i en sådan här match. Samtidigt är det ju lika tråkigt att se Unitedspelare som mest sidledspassar och endast någon enstaka gång, som av en slump, lyckas bryta ned ett motståndarförsvar.
Varje vecka förvånas jag över att jag fortfarande förvånas över att United är så oskickligt på att försvara hörnor och lika oskickligt på att ställa till med problem för motståndarna med egna hörnor. Visserligen är det här ingenting unikt för den här säsongen, utan det har varit ett genomgående problem under många år. Märkligt är det likväl.

Sist:

United är mållöst i tre av de fem senaste matcherna. På tisdag har man inte råd att vara det igen.
Med en omspelsmatch runt hörnet, lär vi kunna förvänta oss ungefär exakt precis likadant på Old Trafford som vi fick se på Molineux. Och vem vill ha det? Straffar hade förstås varit det bästa denna afton. För alla parter.