Visst har det funnits jobbiga, orättvisa, hemska och ovärdiga förluster på Old Trafford många gånga tidigare.
Men jag kan inte minnas någon vidrigare förlust under mina 35 år som Unitedsupporter.
Det här var olidligt.
0-5 hemma mot Liverpool bränner sannerligen smärtsamma hål i mitt röda hjärta.
Inte katastrofal:
- David De Gea. Jag är så himla glad för hans skull att han hann vinna en ligatitel innan hundåren började 2013. Utan honom hade Liverpool kunnat ta sin största seger i historien på Old Trafford. Nu var det bara största vinsten på typ 70 år eller nåt.
Katastrof med stort K:
- Ingenting är värre än att förlora mot Liverpool, sett till där och då. Att förlora hemma är förstås värre än borta och att bli fullständigt avklädda på Old Trafford är näst intill otänkbart. Det har hänt förut (minns exempelvis 1-4 2009), men då var det liksom bara ett hack i maskineriet på väg mot titeln. Nu var det liksom bara ett haveri som man väntade på medan värsta rivalerna bara springer pilsnabbt bort i horisonten. Solskjaer har tidigare kunnat resa sig på nio, gång på gång, men det håller liksom inte i längden. Och nu exploderade luftslottet rejält. Frågan är hur Solskjaer reser sig efter denna knock – om han ens kan det denna gång. Jag tvivlar oerhört starkt på det. Det som talar för att han får fortsätta är att det är svårt att se vem som skulle sparka honom och vem som skulle utse en ersättare. Woodward är väl kvar? Eller?
- Grejen är ju att Liverpool inte mosade United med flygande anfall och en uppsjö av chanser. United gav i princip bort det här med sin fruktansvärda brist på fokus, struktur och taktik. Solskjaer startade samma elva som skämde ut sig i första halvlek mot Atalanta för att han ville “ge dom en chans till”, vilket ju var ett felbeslut av rang.
- “Försvarsspelet”. Harry Maguire och Luke Shaw kanske låg och snittade runt 8/10 under sommarens EM. Sen säsongen drog igång kan dom kanske komma upp i 3/10. Tillsammans. De engelska landslagsbackarnas första halvlek var så usel att man undrar om de spelat fotboll på den här nivån förut. Huvudlösa beslut avlöste varandra mot Liverpool och den här gången fick dom sällskap av Lindelöf och Wan-Bissaka som också tog galna felbeslut. Gång på gång på gång på gång. Och det var ändå en backlinje som spelat ihop i flera år.
Sist:
- United har vunnit 2 av sina 9 senaste hemmamatcher i ligan. Så det är inte heller en enstaka plump att Liverpool kom på besök och reste hem utan förlust. United av i dag vinner typ var fjärde match och man är liksom inte förvånad längre.
- Utslagna ur ligacupen, för dåliga för ligan (och följaktligen för CL) ger det oss än en gång FA-cupen som enda möjlighet för en titel. Nio år efter Fergies avsked är vi egentligen inte närmare att upprepa hans avslutande ligaseger.
- Egentligen (“egentligen”) var det ju inte en match som spelmässigt skulle ha slutat 5-0. Samtidigt kunde den ju mycket väl ha slutat 8-0 eller 9-0 om inte Liverpool slagit av på tempot efter Pogbas utvisning.
- Apropå Pogbas utvisning kunde både Ronaldo och Maguire mycket väl ha hunnit före honom med röda kort.
- United har släppt in elva (11!) mål i sina tre senaste matcher. Det är ju helt sinnessjuk, speciellt med tanke på att De Gea varit kanske den genomgående bästa under den perioden.
- Ni vet lika väl som jag att Unitedspelarnas anställda sociala medie-team har för vana att lägga upp “we go again” och “not the result we wanted” efter förlusterna. Oftast provocerande eftersom det inte blir någon “reaktion” längre. Förhoppningsvis har dom förstånd nog att istället vara tysta den här gången och låta de kommande resultaten visa vägen i stället.