Presskonferens med Sir Alexander efter lunch. Match först på söndag.
Men det är ju inte vilken match som helst även om det betyder mer för motståndet – det är ju deras lilla cupfinal nuförtiden.
Mina fyra favoritminnen från Anfield:
4) Pallisters dubbel.
I april 1997 tog vi ett enormt kliv mot ännu en ligatitel tack vare en ytterst oväntad matchvinnare i form av Gary Pallister. Det här var på den tiden inte alla matcher gick att se hela tiden överallt och jag minns att jag följde matchen på text-tv (kan ni tänka er det?) och knappt trodde mina ögon när Pallys namn poppade upp två gånger. Det var på den tiden Becks slog hörnorna. Och på den tiden Andy Grays besvikelse över ännu ett insläppt Liverpoolmål hördes i rutan. Pallys mål kommer efter 2.32 och 6.04.
Vilka hörnor!
3) Carraghers dubbel.
I september 1999 vann vi med 3-2, mitt standardresultat i bettingvärlden, efter TVÅ självmål av mannen som aldrig hade spelat en minut i ett annat topplag.
Den glädjen och skadeglädjen var så magnifik att jag minns att jag bara studsade upp och ner framför tv:n när Carragher slog in sitt andra.
Jag hoppas så innerligt att Jamie Carragher startar på söndag.
2) Giggs dubbel.
Två mål inom loppet av tio minuter i andra halvleken från vår walesiska trollkarl sänkte ett Liverpool vars anfall leddes av Emile Heskey och El-Dioufen.
Magnifikt! Och Dudek!
1) Jompas avgörande.Â
Går inte att bli större. Helt omöjligt. Gåshud varje gång. Man kan nästan TA på tystnaden på The Kop.
Legenden från Irland skrev för alltid in sig i the Manchester United folklore.
