1-1, 0-0, 1-0 – och nu 0-0.
United mot Wolves är allt annat än målfyrverkerier den här säsongen.
En säsong som inte kan sluta fort nog. För så är känslan direkt på slutsignal efter besvikelse nummer 511 sedan augusti.
Bravo!
- Harry Maguire må vara fortsatt oförmögen att hitta rätt i motståndarnas straffområde, men mot Wolves var han ofta dominant i defensiven och stod för kanske sin bästa insats i en Unitedtröja.
Okej:
- Bruno Fernandes struttade till slut in på Old Trafford och han gjorde det i Paul Scholes gamla tröja. Portugisen gjorde en helt godkänd insats där han syntes mest i första halvlek, där han var ende hemmaspelare att avsluta på mål. Märkligt nog tillbringade han dock större delen av matchen långt ned på Uniteds mittfält och efter paus slarvade han en del. Men samtidigt: Första matchen i den engelska högstaligan och typ en dags träning med sina nya lagkamrater ursäkter en hel del.
- Maguires radarpartner från Västerås var inte lika framträdande som engelsmannen – och stod för en del misstag och lät Jota dra upp honom på row Z – men var genomgående helt okej.
- Och efter en trög inledning så var Luke Shaw faktiskt en pålitlig pjäs i defensiven.
- David De Gea var på tårna denna afton. Det uppskattas.
Underkänt:
- Uniteds anfallsspel – igen. United har gjort mål i en av de fem senaste ligamatcherna, vilket ju är helt sjukt. Över fyra och en halvtimme, varav tre på Old Trafford, utan att hitta rätt mot Burnley och Wolves – alltså det är svårt att ta in när laget jagar en Champions League-plats till hösten. Det är trist så det bara sjunger om det att tjata om det, men jag saknar fortfarande struktur i anfallsspelet. Vad vill spelarna? Vad för de för order? Hur är tanken att det ska se ut när det inte handlar om omställningar?
- Ytterbackarna får givetvis order av sin manager hur de ska agera i offensiven. Men det gör ju inte saken bättre. Kombinationen Aron Wan-Bissaka och Luke Shaw har bidragit med en poäng (0+1) sedan augusti. AWB liknar tyvärr mer och mer sin företrädare på positionen när det kommer till anfallsspel – minus de stenhårda markinläggen på chans.
Besvikelser under underkänt:
- Daniel James är fortfarande precis lika ofarlig som han var farlig under sina första månader i klubben. Hans speed ger honom ingenting eftersom han har ett självförtroende som en nyligen knockad MMA-fajter och att han fick 88 minuter mot Wolves är obegripligt. På samma sätt som han fick pulsen att gå upp när han fick bollen i höstas får han den numera att gå ned.
- Jag har fortfarande inte förundrats över Andreas Pereiras positiva egenskaper i en enda match den här säsongen. Och än en gång misslyckades han med att imponera på ett enda sätt. Tappade bollar, slog bort enkla passningar och drog på sig frisparkar. Ungefär som han brukar göra, med andra ord.
- I samtliga möten med Wolves som Martial/Jimenez/Jota varit inblandade i under 2019/2020 har Wolvesspelarna överglänst fransosen med råge. Denna kväll var inget undantag då hans ovilja att skapa rörelse längst fram än en gång gav hemmalaget problem att sätta tryck mot gästerna. Är det någon som verkligen lider i Rashfords frånvaro är det Martial. Med den här insatsen i färskt minne är det svårt att tro att lånet från Kina skulle försämra anfallspositionen i en av världens största fotbollsklubbar. Och det är obegripligt att Martial fortfarande inte kan hitta en kontinuitet, med tanke på de grundförutsättningar han har att dominera i offensiven.
- Liverpool har alltså mer än dubbelt så många poäng som United. Och då återstår 13 omgångar …