Manchester Uniteds ligatitel 1999: Den största säsongen någonsin?

Embed from Getty Images

Nämn säsongen 1998/99 för en Manchester United-supporter, och den får något speciellt i blicken. Alla som var gamla nog minns vändningen på Nou Camp i Champions League-finalen, Roy Keanes magnifika semifinalinsats mot Juventus och från FA-cupen sitter Ryan Giggs avgörande i semifinalomspelet mot Arsenal färskt på hornhinnan (och var man inte gammal nog för att minnas har man kollat upp det i efterhand). I den här artikeln skall vi dock titta lite extra på hur det gick till när United vann ligatiteln under sagda säsong, något som man gjorde trots en mycket svag inledning i augusti och september. Så klart kommer vi dock inte undan att kommentera titlarna i Champions League och FA-cupen, när United tog en historisk trippel.

Efter de två raka ligasegrarna 1995/96 och 1996/97 fick United nöja sig med andraplatsen 1997/98, då Arsène Wenger lyckades leda Arsenal till titeln en poäng före United. Uttåg i kvartsfinalen av Champions League, FA-cupens femte omgång och Ligacupens tredje gjorde att United blev titellösa (om man inte räknar Charity Shield, vilket vi inte gör) och Alex Ferguson gjorde om inte en storstädning så i alla fall ett antal viktiga rockader under sommaren 1998.

Redan i december -97 hade Karel Poborsky lämnat klubben efter bara en och en halv säsong, och under sommaren -98 lämnade bÃ¥de Brian McClair och Gary Pallister efter att ha varit mÃ¥nga Ã¥r i klubben. In som ny försvarsgeneral värvades istället Jaap Stam som i juli blev Uniteds dyraste spelare nÃ¥gonsin dÃ¥ han värvades frÃ¥n PSV Eindhoven för 10 miljoner pund, bara för att fÃ¥ se sig slagen mÃ¥naden efter dÃ¥ Dwight Yorke nÃ¥got kontroversiellt köptes frÃ¥n Aston Villa för i runda slängar 12 miljoner pund. En svensk vänsterytter vid namn Jesper Blomqvist köptes ocksÃ¥ in frÃ¥n Parma, och faktum är att även John O’Shea värvades denna sommar – dock inte till A-truppen utan som ungdomsspelare.

En viktig transfer som inte blev av är den som skulle tagit Ole Gunnar Solskjaer till Tottenham. Klubbarna hade kommit överens om en övergÃ¥ngssumma pÃ¥ cirka 5,5 milljoner pund, ett fax fanns redo för Solskjaer att sätta sin signatur pÃ¥, men efter ett samtal med Ferguson valde norrmannen att tacka nej till övergÃ¥ngen – och tur var väl det sÃ¥ som säsongen skulle utveckla sig.

Embed from Getty Images

United inledde dock som sagt säsongen knackigt. Charity Shield spelades på Wembley den 9 augusti, och Arsenal vann den matchen klart med 3-0.

Ligaspelet drog igång veckan efter, och United inledde med att spela 2-2 hemma mot Leicester, där bortalaget hade 2-0 fram till minut 79 då Teddy Sheringham (inbytt i minut 77) reducerade, innan David Beckham till slut kvitterade med en frispark tre minuter in på stopptid. Omgång två gick inte mycket bättre, då man spelade 0-0 borta mot West Ham i en match där Yorke debuterade men som kanske framförallt koms ihåg för det skamliga beteendet från West Hams fans mot Beckham, som vid den här tidpunkten var hela Englands hackkyckling efter sin utvisning mot Argentina i VM 1998.

Den första segern kom sedan i omgång 3, trots att nykomlingen Charlton gjorde ett tidigt ledningsmål. United tog sig dock i kragen och vände och vann med 4-1 efter två mål av Yorke och två av Solskjaer, och det här med att vända underlägen blev något av Uniteds signaturmelodi under säsongen. Det var också i denna match vi för första gången såg Jesper Blomqvist spela tävlingsfotboll för Manchester United.

Coventry slogs av bara farten i omgången efter, men när man sedan skulle ner till Highbury för att möta Arsenal blev det återigen förlust med hela 3-0, och även om det är för tidigt att kolla på tabellen efter fem omgångar var tiondeplatsen United låg på en klar missräkning. Arsenaldebaclet följdes dock upp av en derbyseger mot Liverpool och på de följande åtta matcherna vann United fem, spelade två oavgjort och förlorade en, vilket gjorde att laget när november tog slut låg på andra plats i ligan.

Embed from Getty Images

December kom, och utöver att ligga tvåa i ligan hade United också säkrat avancemang till Champions League-slutspelet med en omgång kvar av gruppen, samt att man efter segrar mot Bury och Nottingham Forest var framme i omgång 5 av Ligacupen.

Månaden blev dock ingen succe för United, tvärtom blev den tämligen klart säsongens sämsta. Den inleddes med respass i Ligacupen, där Tottenham tack vare en inspirerad insats från David Ginola slog ut ett ganska roterat United. Sedan följde fyra raka oavgjorda matcher, tre i ligan (Aston Villa och Spurs borta samt Chelsea hemma) och däremellan kryssade man mot Bayern München i den sista gruppspelsmatchen av Champions League vilket gjorde att United kom tvåa i gruppen efter tyskarna. Den 19 december kom också säsongens enda hemmaplansförlust, vilket också blev Uniteds sista förlust på hela säsongen, något man inte kunde ana i det läget. Middlesbrough var det som lyckades få med sig alla de tre poängen från Old Trafford, i en match där Alex Ferguson saknades av familjeskäl och reservlagstränaren Jim Ryan istället ledde laget.

En annandagsseger mot Nottingham Forest blev enda matchen United vann i december -98, och den tillsammans med ett kryss borta mot Chelsea den 29 december gjorde att United avslutade året på tredje plats i ligan, två poäng efter tvåan Chelsea och fyra efter serieledande Aston Villa.

Värt att notera är att Brian Kidd lämnade sin roll som assisterande manager under månaden, för att istället ta över som manager i Blackburn Rovers. Han skulle i februari ersättas av Steve McClaren.

Embed from Getty Images

Januari mÃ¥nad gick desto bättre, och den inleddes med revansch mot Middlesbrough dÃ¥ United slog ut dem ur FA-cupen. Den matchen följdes av tre raka ligasegrar och formen var god när det Ã¥terigen var dags för FA-cupen. Liverpool stod för motstÃ¥ndet, och United hamnade som sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger den här säsongen i trubbel genom att släppa in ett tidigt baklängesmÃ¥l. Vändningen kom sent, med Yorkes kvitteringsmÃ¥l efter 88 minuter och Solskjaers avgörande i minut 90, och Alex Ferguson reflekterade senare över den här matchen som ”en demonstration av den moral som skulle vara precis lika viktig som skicklighet under de fem mÃ¥naderna som lÃ¥g framför United”. Det var ocksÃ¥ vid den här tidpunkten som Yorke och Cole pÃ¥ riktigt började blomma ut som ett radarpar.

United fortsatte vinna matcher även efter segern mot Liverpool, och det var också här som klubben tog sig upp i serieledning på riktigt, och även om man på grund av en haltande tabell skulle tappa ledningen under några omgångar senare under säsongen så var det härifrån United som låg i förarsätet. Både Aston Villa och Chelsea tappade, men den tidens stora rivaler Arsenal hakade på United och gjorde att laget inte kunde slappna av.

Förutom ett poängtapp (1-1) hemma mot just Arsenal så United vann sina alla ligamatcher under både februari och mars, och man tog sig också efter omspel förbi Chelsea i FA-cupens sjätte omgång och Inter slogs ut i Champions Leagues kvartsfinal. Den mest minnesvärda ligamatchen under perioden spelades den 6 februari, då United besegrade Nottingham med 8-1 och Solskjaer lyckades med bedriften att göra hela fyra mål under matchens sista tio minuter, efter att ha hoppat in i matchminut 72.

Embed from Getty Images

Avslutningen av säsongen blev något svajig. Cuperna fortsatte, som ni vet, att gå bra, även om det var tuffa matcher med många marginaler som gick Uniteds väg. FA-cupens semifinal slutade oavgjort, vilket ledde till det legendariska omspelet där United vann med 2-1 efter drömmål av Beckham, utvisning på Roy Keane, straffräddning i slutminuten av Peter Schmeichel och efter 109 minuter så ett fantastiskt solomål från Ryan Giggs som tog United till finalen.

Även semifinalspelet i Champions League var dramatiskt. Juventus stod för motstÃ¥ndet, och i hemmamatchen kvitterade Giggs till 1-1 pÃ¥ stopptid. Bortamötet sÃ¥g tidigt ut att gÃ¥ Ã¥t pipsvängen, efter att Filippo Inzaghi gett italienarna ledningen med 2-0 efter blott elva minuter. Keane kvitterade i mitten av första halvlek, blev sedan varnad vilket gjorde att han skulle missa eventuell final, men fortsatte vara bäst pÃ¥ plan när Yorke kvitterade med tio minuter kvar av första halvlek innan Andy Cole punkterade matchen med sex minuter kvar – United var i final.

Ligaspelet gick inte heller helt rakt frÃ¥n april och framÃ¥t. De sju matcherna fram till slutomgÃ¥ngen gav varannan seger och varannan oavgjord. Bortamatcherna mot Wimbledon, Leeds, Liverpool och Blackburn slutade oavgjort, men segrarna mot Sheffield Wednesday, Aston Villa och Middlesbrough gjorde att United höll undan och lÃ¥g en poäng före ett starkt avslutande Arsenal. Londonlaget kunde dock gÃ¥tt förbi United inför den sista matchen, men efter fem raka segrar (och tjugo raka utan förlust) snubblade Ljungberg och gänget i den näst sista omgÃ¥ngen och förlorade mot Leeds. Detta gjorde att vägen lÃ¥g öppen för United att fÃ¥ fira titeln pÃ¥ Old Trafford, man skulle ”bara” vinna den sista omgÃ¥ngen där Tottenham stod för motstÃ¥ndet.

Gjorde United det lätt för sig i den matchen? Nej, naturligtvis inte. Les Ferdinand gav Spurs ledningen efter 24 minuter och United fick kämpa i underläge igen. Chanser radades upp, bland annat hade Paul Scholes ett jätteläge att kvittera, Beckham nickade över frÃ¥n nära hÃ¥ll och före Spurs ledningsmÃ¥l hade Yorke stressat Ian Walker till ett misstag där bollen gick i stolpen. Clive Tyldesley skulle i Champions League-finalen dryga veckan senare yttra de klassiska orden ”Can Manchester United score? They always score”, och med minuter kvar till halvtid kom sÃ¥ kvitteringen dÃ¥ Scholes spelade fram Beckham som borrade upp bollen i det bortre krysset och matchen var utjämnad. Det var inte för inte som Beckham ett halvÃ¥r senare skulle bli vald till världens näst bästa fotbollsspelare. Ett byte i halvtid, Cole ersatte Sheringham, och bara tvÃ¥ minuter in i halvleken var det just Cole som satte 2-1 (framspelad av Gary Nevilles vänsterfot faktiskt), vilket blev matchens sista mÃ¥l. United hade vunnit sin femte ligatitel pÃ¥ sju Ã¥r. Highlights frÃ¥n matchen hittar ni här, pÃ¥ Uniteds Youtubekanal.

Efter den avslutande ligaomgången hade United sex dagar på sig att ladda om inför FA-cupfinalen mot Newcastle, och det gjorde man med den äran. Nio minuter in i matchen tvingades kapten Keane lämna planen skadad och ersättes av Sheringham, som bara behövde ett par minuter på sig att ge United ledningen med 1-0. Paul Scholes avgjorde sedan matchen med sitt 2-0 en kort stund i i andra halvlek. United hade säkrat en dubbel, som fyra dagar senare blev en trippel då Bayern München besegrades i tidernas mest klassiska Champions League-final. Sheringham och Solskjaer gjorde sig till Unitedikoner, Peter Schmeichel avslutade sin Unitedkarriär på bästa möjliga sätt och Alex Ferguson blev Sir Alex Ferguson.

Säsongen i siffror

Manchester Uniteds ligatitel 2000: 18 poängs serieseger

Manchester Uniteds ligatitel 2000: 18 poängs serieseger

Förra titeln

Manchester Uniteds ligatitel 2000: 18 poängs serieseger

Nästa titel

Manchester Uniteds ligatitel 2000: 18 poängs serieseger