Idag har vi den stora äran att gratulera Gordon McQueen på 70-årsdagen! Vi firar med att berätta hans historia.
Min kunskap om Gordon McQueen sträckte sig länge till ett enda citat. Men så är det inte vilket citat som helst, utan ett par av de mest ikoniska meningarna som har yttrats om Manchester United. Vi återkommer dit.
Tyvärr är det tveksamt om 70-årsdagen blir någon munter upplevelse för McQueen. Han är nämligen en av många före detta fotbollsspelare som efter karriären har drabbats av demens. Diagnosen fick han i januari förra året.
De många, hårda, nickarna hade säkerligen sin del i det. För just att nicka var Gordon McQueens paradgren. Han var en reslig mittback – 191 centimeter lång – som inte la fingrarna emellan.
Ett offensivt hot var han också. När McQueen lämnade Manchester United gjorde han det som meste målskytt bland försvarsspelare i klubbens historia*.
* John Aston Senior och David Sadler gjorde fler mål än McQueen. Men de båda var otrogna försvarspositionen och gjorde många matcher längre fram i planen. McQueen har inte längre rekordet, det krossades på 1990-talet av Steve Bruce och även Denis Irwin har nu gjort fler mål för United än McQueen.
Han var inte den elegantaste av fotbollsspelare, men när möjligheten gavs gillade McQueen att ge sig iväg på offensiva utflykter. Då hände det att han dribblade sig förbi en, två och tre förvirrade motståndare.
Annars var det ofta McQueen som blev förvirrad. Hans stora svaghet var att han kunde luras ur position. Den svagheten maskerades när McQueen parades ihop med en högklassig försvarare. När McQueen kom till United spelade han bredvid landsmannen och landslagskollegan Martin Buchan. Då gick det förstås bra. De gånger Buchan inte kunde spela gick det sämre.
Från allra första början var Gordon McQueen faktiskt målvakt. Ett rimligt antagande är att han inspirerades av pappa Tom, som var just målvakt. Målvaktshandskarna la Gordon på hyllan tämligen tidigt och efter en sväng som vänsterytter blev han alltså försvarare.
McQueen inledde fotbollskarriären i Largs Thistle, inte långt ifrån födelsestaden Kilbirnie i västra Skottland. Han var sedan på provspel hos Glasgow Rangers och Liverpool. Sitt första proffskontrakt signerade McQueen emellertid hos St. Mirren, när han nyss hade fyllt 18 år. Där gjorde han sig snabbt ett namn och flytten till en större klubb var bara en tidsfråga.
Det var Leeds som knep McQueen. Klubben behövde en ersättare för Jack Charlton och McQueen fyllde skorna. Inte inledningsvis, men efter en anpassningssäsong var McQueen förstaval bredvid Norman Hunter i mittförsvaret. Det gick så bra att Leeds blev engelska mästare 1974.
Därefter debuterade han i skotska landslaget och snart var han ordinarie där. Höjdpunkten i landslaget var när han gjorde mål mot England på Wembley. McQueen var med i VM-truppen 1978 men en skada stoppade honom från spel.
Våren 1975 spelade Leeds final i Europacupen. Då fick de klara sig utan McQueen, som var avstängd. Kanske var det därför som Bayern München vann. Sorry Gordon, men det tackar vi för.
McQueen såg framför sig att han skulle avsluta karriären i Leeds. Ja, tills han fick veta att Manchester United var intresserade. Då var valet enkelt och flyttlasset var snart packat.
United fick betala dyrt för att hämta McQueen till klubben. Idag må en halv miljon pund inte ens räcka till en veckolön för vissa spelare. Då, i februari 1978, innebar det nytt brittiskt transferrekord.
McQueen gick in i laget direkt men det var ingalunda någon storhetstid för United. På sju och en halv säsong i United blev det som bäst en andraplats i ligan för McQueen.
I cuperna gick det lite bättre. Ett drygt år efter flytten till United spelade McQueen final i FA-cupen. Det borde ha blivit hans bästa minne. Arsenal hade länge en tvåmålsledning men United skulle komma tillbaka med två sena mål, det första insparkat av Gordon McQueen. Att United skulle vinna i förlängningen visste alla. Tyvärr hade inte Alan Sunderland läst manus och bara minuten efter kvitteringsmålet gjorde Arsenalanfallaren matchens sista mål.
Efter ett par skadeförföljda år var McQueen säsongen 1982/83 återigen tillgänglig för det mesta. Nu skulle han äntligen få lyfta en pokal som Unitedspelare, då det blev seger i FA-cupen. McQueen spelade samtliga matcher i cupen den säsongen.
Ett halvår senare kom nådastöten, då han blev skadad i en match mot Liverpool. Han gjorde förvisso comeback bara några månader senare men han hämtade sig aldrig på riktigt.
Han drog därefter till Hongkong, där han avslutade spelarkarriären med en säsong som spelande manager för Seiko.
McQueen fortsatte inom fotbollen. Han hade en kort sejour som manager för Airdrieonians. Därefter återvände han till St. Mirren som assisterande tränare innan han lockades till Middlesbrough av Bryan Robson, som ju var lagkamrat med McQueen i United. McQueen var reservlagstränare i Middlesbrough i fem år och a-lagstränare i ett par år. Ett gäng år senare återvände han till Middlesbrough som scout.
Däremellan jobbade han som expertkommentator på Sky Sports.
Gordon McQueen har tre barn. Hans ena dotter, Hayley, känner vi från MUTV och Sky Sports.
Som noteras ovan var det ingen framgångsrik upplaga av Manchester United som Gordon McQueen spelade för. När han kom till klubben hade det gått ett decennium sedan klubbens senaste ligatitel och nästa skulle dröja ytterligare 16 år.
I början av 1978 slog McQueen fast att han ville stanna resten av karriären i Leeds. Det var förstås lögn. Hans vän Joe Jordan hade precis flyttat till Manchester United. Och även om tabellen råkade visa att Leeds låg fem placeringar före United så visste Gordon McQueen vad som var vad.
Manchester United kommer inte alltid vara bäst. Men United kommer alltid vara störst. Vilket var precis vad Gordon McQueen slog fast när han skrev på för klubben:
“Ask all the players in the country which club they would like to play for and 99 percent would say Manchester United. The other one percent are liars.”
Grattis Gordon McQueen!