Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

#10 – Nemanja Matic

För inte så länge sen kunde jag göra listor om vilka fiaskoköp både city och Liverpool gjorde år ut och år in, medan United hela tiden lyckades fixa rätt spelare till rätt plats.

Det känns som i går. 

Nu är rollerna helt ombytta. Manchester United lyckas alltså slänga upp mer än två fucking miljarder på två spelare som nu inte ens får träna med laget. 

Vi började den här nedräkningen med plats #11 i elvan med de största misslyckandena United gjort på transfermarknaden sen Den Gamle valde att ta hissen upp på läktaren. Då handlade det om ivorinanen Eric Bailly.

Nu har turen kommit till en serb. 

 

10) Nemanja Matic – 535 miljoner, Chelsea 2017

Även här var Mourinho i farten och serben var inte klappkass under sina fem år i klubben. Däremot var han inte heller i närheten av så viktig som en halv miljard plus gör sken av att han borde ha varit. Matic skulle givetvis inte vara en spelare som fick publiken på Old Trafford att resa sig av upphetsning utan snarare en städgubbe framför backlinjen och bakom offensiven. 

Men gjorde han det?

Tja, ibland.

Men det dominerande minnet av Matic tid i klubben är att han alltid skulle kladda så förbannat på bollen. Han gjorde 189 matcher men jag kan inte minnas något positivt mer än drömmålet mot Palace under hans första säsong. Han var alltid steget efter i defensiven, rev ner motståndarna och så kladdade han på bollen. Trots sina 194 centimeter ovanför havet lyckades han alltför sällan dominera mittfältet fysiskt, vilket antagligen berodde på att han ofta var för långsam i rörelserna.

Och det är extra tråkigt att det gick så illa för Matic på Old Trafford, med tanke på hur dominerande han kunde vara i Chelsea och Benfica. Men på samma sätt som Mourinho två gånger gick ner sig i Londonklubben hände samma sak med serben. Han spelade nästan samtliga ligamatcher under Mourinhos säsong där han tog United till andra plats (“my greatest achievement”) men imponerade sällan. När sen Solskjaer tog över hamnade han alltför ofta på bänken, innan norrmannen insåg att vare sig McTominay eller Fred (konkurrensen!) var bättre än Matic. I ärlighetens namn var/är dom bättre än få spelare på motsvarande positioner i toppfotbollen.

Tanken var att Matic skulle ersätta Michael Carrick, men det var aldrig i närheten av att bli något liknande. Kanske handlar det om att hans kurva var på väg ned i kombination med kulturen som genomsyrat Manchester United post-Fergie (och man ska minnas att klubben fortfarande var i chock efter Dödgrävarens fotboll) som gjorde att han drabbades extra hårt, centralt på mittfältet i ett lag som fortfarande förväntades dominera matcher men som alltmer sällan gjore det.

Ett halvt decennium efter sin debut drog han vidare i karriären och spelar fortfarande (i Rennes). Innan dess var han en av få spelare jag minns i klubben som meddelade sitt avsked långt innan säsongen var slut, vilket också säger någonting om någonting.

Klart är i all fall att en halv miljard (plus lön, så klart, men det räknar vi inte med på den här listan, för då skulle den bli ännu mer deprimerande) var pengar i sjön. Något som United blivit experter på de senaste tio åren.