I den andra delen av vår biografiserie om Sir Alex Ferguson blir det nästintill uteslutande fokus på hans gärning i Manchester United, från det att han lämnat Skottland och Aberdeen till att bli det största tränarnamnet någonsin på de brittiska öarna. Det började dock inte särskilt bra men tålmodigheten skulle visa sig betala ganska bra i slutändan.
3 years of excuses and it’s still crap… Ta ra Fergie
Den 6 november 1986 får anses vara ett ganska betydande datum i Manchester Uniteds historia. Det här nämligen på den här dagen Alex Ferguson tar över på managerposten i United efter att Ron Atkinson fått lämna. Arbetet påbörjades alltså mitt under pågående säsong och det är nog rättvist att säga att United var tämligen körda i botten sett till fotbollsprestationerna. När Ferguson tog över låg man på 21:a plats (ja, tabellutformningen såg annorlunda ut där och då).
Således var det inget enkelt uppdrag han stod inför. Dels behövde han vända säsongen till något positivt, dels skulle han göra det med en klubb av Uniteds storlek. I sina tidigare managerjobb i Skottland hade han givetvis skaffat sig en hel del erfarenhet. Och var det något Ferguson skulle bli känd för var det att hantera människan bakom fotbollsspelaren.
“Mycket av det jag kunde i slutet av min karriär lärde jag mig […] tidigt, ibland utan att fatta att lärdomen sjönk in. Men hur människor är funtade lärde jag mig långt innan jag for söderut till United,” skriver han i sin självbiografi.
Vidare beskriver han den första tiden i United som trevande. Nej, för någon omedelbar succé var det inte tal om. Men det här med att hantera människor var något han behärskade och kunde därmed stärka disciplinen i laget. Vissa spelare var lite för glada i alkoholen för en fotbollsspelares bästa, åtminstone sett med dagens ögon. Och det var inte några dussinlirare, ska sägas. Norman Whiteside och Bryan Robson, till exempel.
“Mitt humör var ett användbart redskap. Jag bara sa som jag tyckte. Det bidrog till att befästa min auktoritet.”
Under Fergusons första säsong i United landar man till slut på en elfteplats i ligan, vilket förvisso var den sämsta placeringen sedan laget gick upp i högstadivisionen 1975. Nästa säsong går betydligt bättre, då man faktiskt slutar tvåa i tabellen bakom Liverpool. Avståndet upp till antagonisten var emellertid nio poäng, och något europaspel var man inte heller kvalificerat till den säsongen.
Inför säsongen 1987/88 skulle det dock visa sig att Ferguson hade börjat bygga konturer av ett lag som skulle komma att uträtta saker på sikt. Bland annat plockades anfallaren Brian McClair in från Celtic, mittbacken Steve Bruce från Norwich City, och Jim Leighton från Aberdeen. Även om McClair uträttade mycket i Unitedtröjan är det framför allt de två senare namnen som så småningom ska komma att spela centrala roller i både klubbens och Fergusons framgångssaga, men på lite olika vis.
Den efterföljande säsongen var därmed förväntningarna höga, men i stället för att utmana om titeln blev det en kamp i ingenmansland. Ferguson hade återigen lyckats att sluta elva i tabellen, trots att värvningståget hade fortsatt och man bland annat tog tillbaka Mark Hughes efter hans relativt korta sejour i Barcelona. Bottennoteringen skulle visa sig nästa säsong, då man slutar på trettonde plats i ligan.
Ferguson upplevde en tuff tid under sina första år i United men tålmodigheten fanns ändå hos klubbledningen. Han fick även höra från tränarkolleger i form av John Lyall och Jock Wallace att det fattades något i United, vilket var Alex själv.
“Jag ser inte Alex Ferguson i det där laget. Se till att Alex Ferguson kommer tillbaka till dem.”
Under den katastrofala säsongen 1989/90 förlorade man bland annat derbyt mot Manchester City med 5-1 under hösten och hade en period av åtta matcher utan vinst (0-2-6). Unitedsupporten Pete Molyneux tyckte därför att det var en passande idé att göra en banner med texten: “3 years of excuses and it’s still crap… TA RA FERIGE.”
Det var skit. Men Pete skulle en dag få ångra sig. John Lyalls och Jock Wallaces ord skulle nämligen föra gott med sig.
Alex Ferguson skulle komma tillbaka.
Av: Elias Hallström
- 1986-2013, manager Manchester United (1500 matcher: 895-338-267, 2769-1365): Hösten 1986 blir det slutligen England för Alex Ferguson. Det är Manchester United som lockar honom söderut. Resultatet blir ganska bra.
- 1986-11-06: Alex Ferguson blir manager för Manchester United.
- Hösten 1989: Någon omedelbar succé blir det inte. Säsongen 1986/87 slutar United elva i ligan, klubbens sämsta prestation sedan laget gick upp till högstadivisionen 1975. Resultatet upprepas 1988/89. Hösten 1989 går det ännu sämre (United slutar på plats 13 i ligan). Fergusons position i United uppges vara hotad.
När Robins – eller kanske Martin? – räddade Fergie
Senhösten 1989 och en bit in på det nya året gick det fortsatt tungt för Ferguson och hans United. Traditionsenligt gick man i början på det nya året även in i FA-cupspel och ställdes då mot Nottingham Forest. Ett Forest som under den här perioden var starka och skulle bland annat vinna ligacupen samma säsong.
Mötet mellan Manchester United och Nottingham Forest var hursomhelst den tredje omgången i FA-cupen och Fergusons mannar skulle spela borta på City Ground i West Bridgford. Att kalla matchen en klassiker är kanske inte fullt rättmätigt, men vi kan i alla fall konstatera att det var en minnesvärd match. United vinner nämligen med 1-0 efter mål av Mark Robins. Det har sedermera spekulerats kring huruvida just det målet och den segern räddade Fergusons jobb i United. Det har emellertid vare sig bekräftats eller dementerats, men sanningen ligger nog närmare att klubben hade gått skilda vägar med skotten vid en förlust.
Tidigare nämndes att målvakten Jim Leighton hade plockats in från Aberdeen av Ferguson, men det hade även värvats spelare som Gary Pallister och Paul Ince inför säsongen 1989/90, vilka givetvis skulle ha en viktig inverkan på Uniteds lag. Men när vi spolar bandet fram till våren och närmare bestämt maj månad, så får vi lov att återvända till Leighton i kassen. United hade tagit sig till final i FA-cupen och ställdes där mot Crystal Palace på Wembley. Matchen slutade 3-3 och Leighton hade inte imponerat i kassen. På två av målen hänger han den berömda tvätten, men United räddas till slut av Mark Hughes, som satte två bollar i nät, varav ett av dem var kvitteringen till 3-3.
Vid oavgjort resultat avgjordes finalen på den här tiden i ett andra möte, vilket gick av stapeln fem dagar senare.
Det skulle bli Fergusons lycka och Leightons olycka.
Leighton petades nämligen inför returen och i mål stod i stället Les Sealey, som såg till att spika igen målet, när United vann med 1-0 och därmed säkrade Fergusons första titel.
Lee Martin avgjorde men det var inte han som rubrikerna skulle handla om efteråt, även om Martins bidrag säkerligen gjorde så att Ferguson satt betydligt säkrare. Den stora snackisen blev naturligtvis petningen av Leighton, och det faktum att Sealey höll nollan varpå han hade hoppat in som ersättarem. Det medförde dels att Leighton inte ville ta emot någon medalj, dels att han aldrig skulle förlåta Ferguson.
FA-cupsegern kan sägas ha blivit det riktiga startskottet på Fergusons framgångssaga i United. Visst, man slutar på en skamlig trettondeplats i ligan, men säsongen 1990/91 blir bättre. Man inleder med att dela på Charity Shield-pokalen med Liverpool (matchen slutade 1-1).
Den där FA-cupsegern skulle även föra annat gott med sig. Den ledde bland annat till att man fick delta i Cupvinnarcupen, som till slut blev en kamp mellan Manchester United och Barcelona. Katalanerna kom som ligavinnare, medan United hade slutat på en sjätteplats (tja, det var ju åtminstone en förbättring från föregående säsong). Barcelona var favoriter, men så hade United fortsatt en anfallare vid namn Mark Huges i laget. Walesaren slog till två gånger om och United vann med 2-1. Efteråt lät Ferguson meddela att United skulle vinna ligan nästa säsong.
Han fick inte rätt den gången. Men han hade börjat nosa till sig segersötman.
Av: Elias Hallström
- 1990-01-07: I FA-cupens tredje omgång gör Mark Robins det enda målet när United bortabesegrar Nottingham i FA-cupen. Det har spekulerats i att Ferguson skulle ha fått sparken om det hade blivit förlust.
- 1990-05-17, titel 13: Alex Ferguson vinner sin första titel i England, då United vinner FA-cupen. Lee Martin gör segermålet i finalomspelet. Läs mer här. Målvakten Jim Leighton petas inför omspelet och förlåter aldrig Ferguson.
- 1990-08-18, titel 14: United och Liverpool delar på Charity Shield. Läs mer här. Titelsamlandet eskalerar.
- 1991-05-15, titel 15: Alex Ferguson vinner Cupvinnarcupen för andra gången, nu med Manchester United. Barcelona finalbesegras. Läs mer här.
När Fergie värvade Cantona
I april 1992 vann Manchester United Ligacupen. Våren 1992 var ändå en besvikelsens vår. Länge hade det sett ut som att den alldeles för långa titeltorkan skulle ta slut efter 25 år. Skador och ett hektiskt spelschema konspirerade emellertid mot United.
Att United inför säsongen 1992/93 behövde förstärka med en anfallare var självklart. De hetaste alternativen var David Hirst, Sheffield Wednesday vägrade sälja, och Alan Shearer, dumbomen valde Blackburn istället. Anfallaren blev istället, som vi alla vet… Dion Dublin.
Han var inte riktigt den kalibern av anfallare som United önskade. Inget ont om Dublin. Att hans tre första matcher var som inhoppare är ändå talande. I första matchen från start gjorde Dublin sitt första mål som Unitedspelare. Hans andra ligamål som Unitedspelare kom i april… 1994. Den 2 september 1992 bröt Dublin benet.
Tillbaka till ritbordet.
Sheffield Wednesday var nu ännu mindre intresserade av att sälja Hirst. Framåt november börjar situationen bli kritisk. Alex Ferguson besökte ordföranden Martin Edwards kontor. De båda diskuterade möjliga anfallare. Peter Beardsley, kanske?
Plötsligt ringer telefonen.
Det är Bill Fotherby, Leeds ordförande. “Får vi köpa Denis Irwin?”
Nej, Manchester United är givetvis inte ett dugg intresserade av att sälja spelaren som skulle gå till historien som klubbens allra bästa ytterback någonsin.
Fotherby och Edwards fortsätter kallprata om ingenting. Långt tidigare hade Gérard Houllier, i hans största avtryck på den engelska fotbollen, sått ett frö i Fergusons medvetande – Eric Cantona är en anfallare för de största klubbarna.
“Ask him about Eric Cantona,” skrev Ferguson på ett papper och räckte till Edwards.
Leeds trodde ju att de skulle ha en chans att kunna värva Irwin, så bevisligen hade klubben tappat bort några hästar.
Visst, varför inte, blev svaret.
Övergångssumman blev löjligt låg, 1,2 miljoner pund.
För de pengarna fick Manchester United en anfallare som skulle komma att förändra hela den engelska fotbollshistorien. Det finns ett parallellt universum där Ferguson inte klottrade Eric Cantonas namn på ett papper. I det universumet fick Ferguson sparken av United i oktober 1993. Förmodligen.
Rätt man på rätt plats må vara en klyscha. Sällan stämmer den så väl som på Eric Cantona och Manchester United. Geniet Cantona behövde Manchester United lika mycket som Manchester United behövde Cantona. Det blev succé. Inte bara var Cantona katalysatorn United behövde för att äntligen vinna ligan. Han var också en inspiratör för hela klubben. Framför allt för den lovande generationen som utgjorde Englands bästa juniorlag.
Eric Cantona blev kung i Manchester United.
Av: Mikael Österdahl
- 1991-11-19, titel 16: United besegrar ett mycket bättre Crvena zvezda i European Super Cup. Läs mer här.
- 1992-04-12 titel 17: Manchester United vinner Ligacupen för första gången. Läs mer här. Säsongen slutar emellertid med besvikelse, då ett tröttkört och skadedrabbat United inte klarar av att vinna ligan.
- 1993, titel 18: Efter 26 långa års väntan blir Manchester United äntligen engelska mästare igen. Läs mer här. Alex Ferguson utses till årets manager i England. Horribelt nog får han bara priset fyra gånger till.
Några namn på ett papper
Efter titeln 1993 visade Fergie ett papper för spelarna. Här står namnen på de i truppen som inte kommer prestera nästa säsong… United vinner dubbeln…
Vad gör man när tagit en klubb till dess första ligatitel på mer än en kvarts århundrade? Ofta drabbas segrarlag av en svacka, vinnarnas mättnad tar ut sin rätt, men så fick inte fallet vara den här gången. Inte med Alexander Ferguson som manager.
Han visste dock att någonting behövde göras för att spelarna inte skulle hamna i mättnadens fälla. Före säsongen utmanade han därför spelargruppen om huruvida de var hungriga nog att ta hem ligan igen.
Han hävdade att han hade stoppat ett papper med sex namn i ett kuvert, sex namn på spelare han fruktade inte skulle klara av att leverera, och som han efter säsongen skulle se över, om United misslyckades med att vinna ligatiteln.
Hur svarade spelarna upp? På bästa möjliga sätt.
De 84 poängen från säsongen före blev 92 under 1993/94, vilket var den högsta poängsumma United nådde under Fergusons tid som manager för klubben (även om man ett antal säsonger hade ett högre poängsnitt). Det finns också något talande i att United bara förlorade fyra ligamatcher under säsongen, och i samtliga dessa fyra misslyckades man med att göra mål. Gjorde man mål, då tog man också poäng, oftast tre sådana.
Utöver ligavinsten tog laget av bara farten också hem FA-cupen, efter en tämligen övertygande resa. Det var bara i semifinalen man drabbades av ett bakslag, då det stod 0-0 efter full tid och Oldham tog ledningen direkt i inledningen av den andra förlängningshalvleken. Mark Hughes fick komma till undsättning, och hans kvittering efter 119 minuter gav omspel, ett omspel där United körde över Oldham med 4-1.
Det kunde faktiskt till och med ha blivit en inhemsk trippel. I Champions League-spelet, detta var före turneringen hade ett gruppspel, åkte man ut redan i den andra omgången mot Galatasaray. 3-3 hemma och 0-0 borta gav förlust på bortamål. Men Ligacupen tog man sig till final i, där gjorde man dock en sämre insats och förlorade med 3-1 mot Aston Villa och trippeln fick vänta på sig.
De sex namnen då, vilka var det?
Naturligtvis fanns det inget kuvert med namn i. Det var ett av Fergusons psykologiska spel. “Det enda namnet [i kuvertet] var mitt eget”, har Ferguson själv berättat senare.
Av: Gustav Brinck-Larsen
- 1993-08-07, titel 19: United vinner Charity Shield. Läs mer här.
- 1994, titel 20: United blir engelska mästare för andra året i rad. Läs mer här. Alex Ferguson utses till årets manager i Premier League (första gången som priset delas ut). Totalt vinner han priset elva gånger. När han slutade hade alla andra managers tillsammans vunnit priset nio gånger.
- 1994-05-14, titel 21: Make mine a double. United vinner också FA-cupen och tar därmed hem dubbeln för första gången. Läs mer här.
Can’t win anything with kids
Fergie får storhetsvansinne och säljer Hughes, Ince och Kanchelskis utan att ersätta. Har uppenbarligen tappat konceptet.
Paul Ince till Inter, Mark Hughes till Chelsea och Andrei Kanchelskis till Everton. Nu skulle väl United ersätta med några väl etablerade stjärnor?
Nej, så blir inte fallet. Fergie tror på de unga spelarna. David Beckham, Gary Neville, Nicky Butt, Phil Neville och Paul Scholes ska alla få större roller, är tanken. Därför går United in i säsongen 1995/96 utan någon stor värvning, samtidigt som rivalerna förstärker rejält.
Det fick den förre Liverpool-spelaren Alan Hansen att yttra den numer berömda frasen: ”You can’t win anything with kids”.
Men oj, vad fel han kommer att ha.
Efter att ha kampat med Newcastle om förstaplatsen går United förbi i slutet av mars vilket får Newcastle-tränaren Kevin Keegan att ilskna till i tv.
”We’re still fighting for this title, and he’s got to go to Middlesbrough … I would love it if we beat them, love it.”
Men det gjorde de inte.
United släpper aldrig förstaplatsen och Fergie leder även sitt unga lag till FA-cuptiteln då de besegrar Liverpool i finalen med 1-0. Uniteds andra dubbel på tre år.
Under sommaren ansluter både Ole Gunnar Solskjaer och Ronny Johnsen som spetsar till den titelvinnande truppen från säsongen innan.
Säsongen inleds med en överkörning av Newcastle United i Charity Shield. 4-0 och ytterligare en titel att lägga till i troféskåpet.
Ligan var egentligen en lång transportsträcka för United som efter 38 matcher toppar tabellen med 75 inspelade poäng. Sju poäng före andraplacerade Newcastle. I Europaspelet tar sig laget till semifinal för första gången på 28 år. Där sätter dock Borussia Dortmund stopp för Fergies mannar som får nöja sig med en semifinalplats.
Sommaren som följer väljer Eric Cantona att avsluta karriären, endast 31 år gammal. En stor smäll för Manchester United som hittar fransmannens ersättare i Tottenham. Teddy Sheringham ansluter till laget för att försöka fylla hålet som ”King Eric” lämnar efter sig. Även försvararen Henning Berg ansluter från Blackburn Rovers.
Roy Keane blir inför säsongen utsedd till ny lagkapten men får inte lyfta Premier League-pokalen efter säsongen. Trots att det under vintern har ledningen med elva poäng före Arsenal. Men Arsene Wengers lag hittar toppformen under våren och vinner till sist ligan. Endast en poäng före United som dock kommer ta revansch flera gånger om under den kommande säsongen…
Av: Marcus Eriksson
- 1994-08-14, titel 22: Charity Shield igen. Läs mer här.
- 1995: Ferguson tilldelades orden Commander of the Order of the British Empire (CBE).
- 1996, titel 23: Ferguson blir engelsk mästare för tredje gången. Läs mer här. Och här.
- 1996-05-11, titel 24: Liverpool reser till Wembley i vita kostymer. Manchester United åker hem med en silvertrofé. United vinner dubbeln för andra gången och blir första klubb att göra så. Läs mer här.
- 1996: Ferguson blir hedersdoktor på University of Salford. Ytterligare minst sju universitet har senare delat ut hedersdoktorat till Ferguson.
- 1996-08-11, titel 25: Charity Shield igen. Läs mer här.
- 1997, titel 26: Ferguson blir engelsk mästare för fjärde gången. Läs mer här.
The Treble
Säsongen 1998/99, mer känt som säsongen då Manchester United vann trippeln, alltså FA-cupen, Premier League och Champions League under samma säsong. Det kunde dock ha blivit fyra titlar för Ferguson, om man nu räknar Community Shield som en titel. Det blev dock en 3-0 förlust för United mot Arsenal, som tur var så speglande det inte hur resten av säsongen skulle se ut.
Även om starten i ligan inte var den bästa så lyckades man hålla sig nära täten, samtidigt som man behövde fokusera på Champions League, där man tillhörde dödens grupp. United hade ingen lätt väg ur gruppen, där man hade både Bayern München och Barcelona att slåss emot. Vid den här tiden så gick bara ett lag vidare från varje grupp, plus de två bästa grupptvåorna. Man lyckades, tillsammans med Real Madrid, ta sig vidare som de bästa grupptvåorna. Vägen fram till finalen var såklart inte heller enkel. För att ta sig till finalen behövde man slå ut både Inter och Juventus.
Tillbaka till ligaspelet så gick det bättre och bättre, och efter 23 omgångar så låg man i topp. Den ledningen höll man fram till den 35:e omgången när Arsenal tog över. Att det skulle bli en tuff slutspurt var självklart, och med en 2-1 vinst mot Tottenham Hotspur i den sista omgången tog Ferguson och United hem ligatiteln, ett poäng före London-laget.
Det krävdes sedan att man laddade batterierna snabbt för bara sex dagar senare var det dags för final i FA-cupen. Där stod Newcastle för motståndet, men det blev en 2-0 seger för United som i och med det vunnit dubbeln.
Och några dagar efter det begav man sig till Barcelona för att försöka fullborda “The Treble”. Och det gjorde man också i vad som skulle bli en utav, om inte den mest minnesvärda matchen i klubbens historia.
Till följd av vad som är en utav de bästa säsongerna i klubben historia så adlas Fergie och blir därmed Sir Alex Ferguson. Samma år tilldelades han också Freedom of the City of Aberdeen och Glasgow, och året efter också Manchester. Han tilldelas även Traffords frihet 2013.
I november 1999, alltså säsongen 1999/00 tog Fergie hem sin 31:a titel när United tog sig till Tokyo för att möta Palmeiras i Interkontinentalcupen. Där blev det vinst för United.
Samma säsong vinner Fergie sin sjätte ligatitel, och man gjorde det med hela 18 poäng och bara tre förluster. Med denna titeln så tangerade han också rekordet som tillhörde den före detta Aston Villa-tränaren George Ramsay och den forne Liverpool-tränaren Bob Paisley. Fergie skulle dock ta sig förbi Ramsay och Paisley, och gjorde det inte med bara en, utan hela sju titlar.
Redan säsongen efter skulle han slå rekordet när United vann sin tredje raka ligatitel. Fergie blev även den första managern att vinna ligan tre år i rad.
Av: Jonathan Gren
- 1997-08-03, titel 27: Charity Shield igen. Läs mer här.
- 1999, titel 28: Manchester United blir engelska mästare för femte gången på sju år. Läs mer här.
- 1999-05-22, titel 29: Alex Ferguson vinner sin tredje dubbel när United besegrar Newcastle i FA-cupfinalen. Läs mer här.
- 1999-05-26, titel 30: Till dubbeln adderas Champions League och United blir den första engelska klubben att vinna trippeln. Fortfarande är United ensam engelsk klubb att ha vunnit trippeln. Läs mer här. Och här. Ferguson utses till European Football Coach of the Season. Han får utmärkelsen igen 2008.
- 1999: Alex Ferguson adlas och blir Sir Alex Ferguson.
- 1999: Ferguson tilldelas Freedom of the City of Aberdeen och Freedom of the City of Glasgow. Ett år senare får han även Manchesters frihet och 2013 följer Trafford efter.
- 1999-10-11: United möter ett världslag i Sir Alex Fergusons testimonial.
- 1999-11-30, titel 31: Manchester United vinner European/South American Cup och kan titulera sig bäst i världen. Läs mer här.
- 2000, titel 32: Sir Alex Ferguson blir engelsk mästare för sjätte gången. Läs mer här. Med det tangerar han rekordet som George Ramsay och Bob Paisley hade. Varken Ramsay eller Paisley var längre vid liv och skulle således inte vinna någon ytterligare titel. Ferguson skulle vinna ligan sju gånger till och har alltså mer än dubbelt så många engelska ligatitlar som de (fortfarande bara Ramsay och Paisley) som har näst flest.
- 2001, titel 33: United vinner ligan för tredje året i rad. Läs mer här. Sir Alex Ferguson blir första manager att vinna engelska ligan tre år i rad.
När Fergie skulle sluta
Sommaren 2001 blev omskakande för Manchester United och alla runt omkring. Alex Ferguson annonserade att han skulle sluta efter säsongen 2001/2002. Det påverkade uppenbarligen laget som gick knackigt i ligan och de inhemska cuperna. Egentligen var beskedet i sig, efter 15 år i klubben och massor av vunna titlar, naturligt. Ferguson var dock vid denna tid en så stor ikon att ingen riktigt kunde ta in att han skulle lämna United.
Det sägs att allas vår Svennis, Sven-Göran Eriksson, var dagar från att bekräftas som Fergusson ersättare efter hans tid i Lazio men Svennis fortsatte istället på en annan minst sagt tuff position, nämligen som förbundskapten för England. Eriksson skrev själv i boken Sven: My Story att ett kontrakt med United var påskrivet och att han skulle annonseras som ny manager efter VM 2002. Han menade att utmaningen att ta sig an United var värd det faktum att han skulle ha tvingats bryta kontraktet med England. Svennis var dock inte en av Ferguson egna kandidater att ta över rollen.
Nära skjuter ingen hare och det blev heller inget för Sven-Göran Eriksson. Alex Fergusons tid i Manchester United var nämligen inte över. I februari 2002, när förhandlingarna om en fortsatt klubb i rollen verkade ha strandat, så kom beskedet istället att han skrivit på ett nytt treårskontrakt som manager för United. Det var enligt egen utsago familjen med fru Cathy i spetsen som var avgörande för denna helomvändning.
Efter beskedet gick det bättre för United i ligan. Laget vann 13 av 15 matcher och slutade trea bakom Arsenal och Liverpool. United var också framgångsrika i Champions League och slogs ut först i semifinal mot Bayer Leverkusen efter att tyskarna gjort fler mål på bortaplan. En mindre tröst i sammanhanget var att Ruud van Nistelrooy var bäste målskytt i CL det året, med tio mål totalt (en viss Ole Gunnar Solskjaer var delad trea på sju mål). Vad som hände säsongen efter att Ferguson förlängt vet vi alla.
Av: Peter A Lilja
- Sommaren 2001: Sir Alex Ferguson slår fast att han ska lämna Manchester United efter säsongen 2001/02. Det var redan planerat att han skulle kliva ner från managerrollen men förhandlingarna om en fortsatt roll i klubben hade strandat. Förhandlingarna återupptas emellertid och parterna kommer överens om en fortsatt roll för Ferguson i United efter att han slutat som manager.
- Februari 2002: Sir Alex Ferguson gör en helomvändning och signerar ett nytt treårskontrakt som manager för United.