Om inget oförutsett sker blir David de Gea idag den elfte Manchester United-spelaren att uppnå milstolpen 500 matcher. De Gea kommer vi att fokusera på i andra artiklar. Här ska vi istället titta på de tio första som nådde 500 matcher för United.
Vi tar spelarna i kronologisk ordning (baserat på match 500). Exakt hur utvecklingen av Uniteds matchrekord gick till diskuterade jag för ett par år sedan.
Som bonus inkluderar vi även de två managers som har uppnått milstolpen 500 matcher.
1. Joe Spence
Högerytter, centerforward | 1919-1933 | 510 matcher, 168 mål
Ingen kan anklaga Joe Spence för att ha valt sin tid i Manchester United med omsorg. Han är dubbelt unik i 500-klubben. För det första är han ensam medlem att vara född på 1800-talet. Tyvärr för Spence är han också ensam i 500-klubben om att inte ha vunnit en enda titel med United.
Från Throckley i Northumberland kom Spence till United direkt efter första världskriget. Under kriget hade han tjänstgjort som machine-gunner. Hur bra på hantera vapen han var ska jag låta vara osagt. Fotbollstalangen illustrerade han hur som helst under kriget, då han hjälpte sin bataljon till seger i Army Cup.
Några månader efter att fred hade utropats skrev Spence på för Manchester United. Han debuterade i mars 1919, mot Bury i War Leagues. Den officiella debuten följde i augusti.
Joe Spence – Joined United in March 1919 and made his debut in August 1919 v Derby #MUFC pic.twitter.com/xJrn4ZV1UH
— 🇾🇪Utd Before Fergie🇾🇪 (@UtdBeforFergie) April 19, 2022
Ni som har koll på Uniteds historia vet att mellankrigsåren var dåliga för Manchester United. Det blev alltså inga titlar för Spence. Däremot ett par degraderingar till andradivisionen. Av det följer att höjdpunkten för Spence som Unitedspelare kan sägas ha varit när laget gick upp till högstadivisionen 1925. Den efterföljande säsongens niondeplats var Uniteds bästa placering under Spenceeran. (Och vi tycker att United efter Fergie har varit hopplösa…) I FA-cupen blev det som bäst en semifinal.
Nu var det förstås inte Joe Spences fel. Anfallaren – som vanligen spelade centralt eller till höger – var mestadels lagets bästa spelare.
Give it to Joe, var mantrat på läktarna när Spence spelade för United. Inte så konstigt, för när han fick bollen gjorde han mål. Han var första spelare i klubbens historia att skjuta 150 mål. Spence vann den interna skytteligan i ligan vid sju tillfällen, det är han ensam om i klubbens historia.
2. Bill Foulkes
Försvarare | 1950-1970 | 688 matcher, 9 mål
Om första medlem i 500-klubben blev titellös så var nummer 2 desto mer framgångsrik. Det blev fyra ligatitlar, en Europacuptriumf och en vinst i FA-cupen för Bill Foulkes. Med det var Foulkes länge Uniteds mest framgångsrika spelare någonsin (sen kom Sir Alex Ferguson och i en modern jämförelse står sig inte Foulkes så bra).
Försvararen Foulkes var en Busby Babe. Han inledde som full-back och avslutade som centre-half. Det var emellertid positionerna snarare än Foulkes som förändrades. Idag översätter vi full-back till ytterback men i dåtidens 2-3-5 var det de två utespelarna längst bak. Centre-half:en (position 5) var då den centrala av de tre halvbackarna men var den som klev ner som försvarare när det var dags för fler försvarare. Därav att nummer 5 alltid är mittback medan nummer 4 och 6 kan spela både i backlinjen och på mittfältet utan att det är fel.
Foulkes kom till United på lärlingskontrakt vid 18 års ålder. Ett proffskontrakt följde ett år senare. Ja, proffs och proffs. Halvtidsproffs är en mer korrekt beskrivning. Något underbarn kan vi inte kalla honom. Debuten i a-laget avklarades mindre än en månad före 21-årsdagen. Det dröjde nästan två år till tills han skrev på som heltidsproffs. Tidigare hade han inte litat på sin egen förmåga att kunna livnära sig som fotbollsspelare.
När heltidskontraktet signerades var Foulkes given i United. Ett United som snart skulle trollbinda den engelska fotbollspubliken. Busby Babes sopade hem ligan 1956 (den säsongen spelade Foulkes inte så mycket, han var upptagen med militärtjänstgöring, det var andra tider) och 1957. Det borde bara ha varit början.
Men så kom München.
Foulkes överlevde olyckan. Inte bara det. Fullständigt orimliga fakta är att Bill Foulkes spelade varenda Unitedmatch säsongen 1957/58. Efter olyckan tog han hand om lagkaptensbindeln för en och en halv säsong.
Remembering United legend Bill Foulkes on what would have been his 90th birthday ❤️#MUFC pic.twitter.com/0W0KCdYIIe
— Manchester United (@ManUtd) January 5, 2022
Matt Busby byggde ett nytt lag och Bill Foulkes var en självklar byggsten. När United återtog titeln som Englands bästa lag 1965 spelade Foulkes varenda ligamatch. I slutet av 1960-talet började åldern ta ut sin rätt. Men till de viktigaste matcherna plockades Bill Foulkes fram.
När det vankades semifinal i Europacupen 1968 hamnade Foulkes på villovägar. Plötsligt befann han sig i offensivt straffområde! George Best hade bollen och såg den röda tröjan i mitten. Först när Best hade passat bollen upptäckte han att det var till Foulkes. Best ångrade sig omedelbart:
“Jag såg en röd tröja till vänster om mig och sparkade bara bollen inåt. När jag såg att det var Bill Foulkes önskade jag att jag hade hållit i bollen för jag förväntade mig att han skulle paniksparka den.”
Men Bill Foulkes drabbades inte av panik.
“Jag hade ganska fel,” fortsätter Best. “Han var väldigt lugn och bara placerade bollen bredvid målvakten.”
Målet skickade United till final i Europacupen. Tio år efter München blev Foulkes Europamästare.
3. Sir Bobby Charlton
Ytterforward, innerforward | 1953-1973 | 758 matcher, 249 mål
Bill Foulkes är en av de allra största i Uniteds historia. Hans mångåriga lagkamrat Bobby Charlton placerar vi på nästa hylla. Den som innehåller de allra största i fotbollshistorien.
När Charlton debuterade för United var laget redan bäst i England. Därav att Foulkes är mer framgångsrik som Unitedspelare. Om Foulkes resa till fotbollseliten var oväntad så var Charltons desto mer självklar. När Charlton, stjärna i det engelska skollandslaget, 1953 skulle välja klubb hade han 18 att välja mellan.
Valet föll, förstås, på Manchester United.
Det dröjde förvisso till hösten 1956 innan han fick debutera i United. Mot Charlton förstås, något annat hade ju bara varit fel. Charlton gjorde två mål. Det gjorde Bobby Charlton också. Hans lagkamrater gjorde också två mål. Egentligen borde han ha avstått matchen. Han var skadad och kunde knappt använda högerfoten. Men han tyckte att han hade väntat orimligt länge på debuten och berättade inget.
I nästa match mot Charlton gjorde Bobby hattrick. Det var tyvärr sista gången han spelade mot Charlton.
Charlton blev engelsk mästare under debutsäsongen i United. Då var han mest reserv. Det var först efter München som han etablerade sig som en given startspelare.
Sen spelade han egentligen alltid. Både för United och England.
Han vann VM 1966 och Europacupen 1968. Han var en av de allra bästa och belönades med Ballon d’Or 1966.
Charlton roffade åt sig alla rekord. Flest matcher för United. Flest mål för United. Flest landskamper för England. Flest mål för England.
Inte illa pinkat.
(För ordnings skull ska vi nämna att han nu har lämnat ifrån sig de fyra rekorden.)
Efter några år på vift återvände Charlton till United som direktör 1984. Den rollen har han alltjämt, vilket innebär att han har på ett eller annat sätt har varit anställd av United i närmare 60 år. (Nu är det mest en ceremoniell roll, för ett par år sedan meddelades att Charlton har diagnosticerats med demens.)
4. Tony Dunne
Vänsterback | 1960-1973 | 535 matcher, 2 mål
Joe Spence är det väl egentligen ingen som känner till idag. Vänsterbacken Tony Dunne får ändå anses vara den här listans mest anonyma spelare.
Vi kan kalla honom arbetshäst. Dunne var den dåtida ytterbacken som fokuserade på försvarsspel. Ingen förklädd anfallare som spelar ytterback och knappt hittar defensiv planhalva med karta och kompass. Han var en snabb och ettrig bollvinnare som snabbt lämnade över bollen till lagkamraterna. Dunnes brist på offensiv äventyrlighet illustreras bäst av att han på 535 Unitedmatcher bara gjorde 2 mål. Det vill säga lika många mål som målvakten Alex Stepney.
Irländaren Dunne – som inte är ensam irländsk vänsterback på den här listan – värvades till Manchester United sedan han hjälpt Shelbourne att vinna den irländska cupen. Även 1960 var 5000 pund en mycket beskedlig övergångssumma. Efter ett läroår etablerade han sig i laget och från säsongen 1963/64 startade han fler än 40 matcher nio säsonger i rad. Ett givet inslag i Matt Busbys startelva, helt enkelt.
15th October 1960, Tony Dunne made his United debut in the 5-3 defeat against Burnley at Turf Moor. Mr consistency at fullback, he played 535 games scoring 2 goals. He won the FA cup, 2 league championships and the European Cup. Joined Bolton on a free transfer in 1973. #MUFC pic.twitter.com/bBNPXIEFqw
— Paul English (@paulenglish1961) October 15, 2021
Dunne vann fyra stora titlar som Unitedspelare: två ligatitlar, Europacupen och FA-cupen.
Offensiven var som sagt inte hans paradgren. Men ett offensivt ingripande ska vi förstås uppmärksamma: I Europacupfinalen 1968 var han involverad i förarbetet till Bobby Charltons 1-0-mål. (Ja, se att Charlton gjorde två mål i den finalen noterade jag inte ens ovan. Här noteras inblandning i förarbetet. Det är skillnad på spelare och spelare.)
5. Alex Stepney
Målvakt | 1966-1979 | 539 matcher, 2 mål
Involverad i Europacupfinalen 1968 var Alex Stepney också. I allra högsta grad. Målvakten – som alltså gjorde lika många mål för United som Tony Dunne – var den sista värvningen till laget som skulle komma att bli bäst i Europa.
Efter att Dunne hjälpt Charlton att göra 1-0 skulle Benfica kvittera. I matchens slutskede fick Eusébio friläge.
Anfallaren gick på kraft. Alex Stepney stod i vägen. Skottet var så hårt att målvakten forcerades bakåt. Tack och lov hade han tagit några kliv ut från mållinjen.
Eusébio svarade med att applådera.
Stepneys räddning är den viktigaste i Manchester Uniteds historia.
56 years ago🤣 pic.twitter.com/B1RuTwCCxX
— Alex Stepney (@AlexStepney1) September 13, 2022
Efter Europacuptriumfen tog Uniteds storhetsera slut. Hela laget byttes ut. Förutom målvakt Stepney. Han blev United trogen nästan hela 1970-talet. Belöningen blev att han 1977 fick vinna FA-cupen.
6. Denis Irwin
Vänsterback, högerback | 1990-2002 | 529 matcher, 33 mål
Det finns de som påstår att Patrice Evra är Manchester Uniteds bästa vänsterback någonsin. De har fel. Evra var fantastisk, men någon Denis Irwin var han icke.
Vill ni argumentera så får ni Roy Keane på er:
Om Evra och Irwin hade varit samtida skulle Evra emellertid ha varit Uniteds bästa vänsterback någonsin. För då skulle Irwin ha spelat till höger.
Vi låter Alan Hansen förklara:
“I varje decenniets lag är ytterbacksplatserna redan givna. Denis Irwin som högerback och Denis Irwin som vänsterback.”
Ni är fortfarande inte övertygade? Så här svarade Sir Alex Ferguson när han skulle ta ut sitt bästa Unitedlag:
“Ärligt talat, jag skulle säga att Denis Irwin är den enda självklarheten att ta en plats i laget.”
Irwin var inte alltid bra. Han var inte alltid godkänd. Denis Irwin var alltid mycket bra. Själva definitionen av hög lägstanivå.
I United kallades han Eight out of ten Denis, för att han varenda match förtjänade åtta av tio i betyg.
Irwin var, som ytterbackarna var på den tiden, försvarare först och främst. Men han var inte bara defensivt skicklig. Han hade en utmärkt högerfot och många av hans 33 mål för United kom på straff eller frispark. Spela fram kunde han förstås också göra och 39 assists är utmärkta siffror.
7. Ryan Giggs
Vänstermittfältare, central mittfältare | 1990-2014 | 963 matcher, 168 mål
Idag är Ryan Giggs åtalad för kvinnomisshandel. Det ger en mycket bitter smak i munnen, även om Giggs bedyrar sin oskuld.
Innan dess blev Giggs Manchester Uniteds meste spelare någonsin. Passande nog tog Giggs över rekordet i Champions League-finalen 2008. Hans 963 matcher för United kommer sannolikt aldrig överträffas. För att nå upp till den siffran ska du spela 48 matcher per säsong i 20 år. Och då har du fortfarande 3 matcher kvar innan du tangerar rekordet.
Människan Ryan Giggs kan vi ha åsikter om. Fotbollsspelaren Ryan Giggs var ett odiskutabelt unikum.
Till 963 matcher kan vi addera 168 mål (sjua i Uniteds historia) och 268 assists (med stor sannolikhet bäst).
Flest titlar i Uniteds historia (bland spelare) har han förstås också.
8. Gary Neville
Högerback | 1991-2011 | 602 matcher, 7 mål
I kategorin naturbegåvning placerar sig Gary Neville ganska lågt. Åtminstone på en lista med spelare med jämförbar meritlista.
Men Gary Neville var, för att citera Jaap Stam, en “busy cunt”.
Det gjorde honom till trippelvinnare och senare lagkapten för Manchester Uniteds bästa lag någonsin. För även om trippeln 1999 förblir den främsta prestationen i Uniteds historia så kan det laget över lite längre tid inte mäta sig med 2008, som var i semifinal året före och final året efter Champions League-triumfen.
Här måste vi notera att Neville inte spelade i Moskva, eller egentligen alls säsongen 2007/08. Han blev skadad i mars 2003 och kom egentligen aldrig tillbaka till gammal nivå.
För även om han inte var den största naturbegåvningen så tog han sig till en otroligt hög nivå. En så hög nivå att om vi ska utse den bästa högerbacken i Premier League-historien så är Gary Neville faktiskt det givna svaret. Han slog sig in i säsongens lag vid fem tillfällen.
9. Paul Scholes
Central mittfältare | 1991-2011 och 2012-2013 | 718 matcher, 155 mål
Så har vi kommit till den här listans enda centrala mittfältare, nämligen Paul Scholes. Det är nog mest en slump att mittfältare är underpresterade på listan, Roy Keane, Michael Carrick och Bryan Robson var alla nära 500 matcher.
När Scholes började spela fotboll var det ingen som trodde att han skulle nå hela vägen. Han var helt enkelt för liten. Men talangen var större än kroppen var liten och i slutändan var det den som talade.
Paul Scholes, he scores goals, sjunger Manchester Uniteds supportrar fortfarande. Det är inte fel. Han gjorde mål, Paul Scholes. Många och för det mesta snygga.
Men framför allt passade han bollen. Med precision så stor att han förmodligen skulle kunna spela snooker med fötterna och vara bäst i världen.
Paul Scholes var fotbollsspelarnas fotbollsspelare.
“Han är den kompletta mittfältaren,” sa Zinedine Zidane. “Scholes är utan tvekan sin generations bästa mittfältare.”
“Han var en förebild,” sa Xavi. “För mig, och jag menar verkligen det här, är han den bästa centrala mittfältaren jag har sett de senaste 15, 20 åren.”
“Av alla i Manchester United skulle jag ha valt Scholes,” sa Pep Guardiola (långt innan han blev ond). “Han är sin generations bästa mittfältare.”
De som förstår lite mindre debatterar om Steven Gerrard eller Frank Lampard var Englands bästa mittfältare. Men Scholes var “den verkligt fantastiska engelska mittfältaren i den generationen,” sa Andrea Pirlo. “Han spelade inte bara spelet, han tänkte spelet. Du kunde se att varje passning, varje beslut baserades på hans intelligens och spelförståelse.”
“Jag vill passa som honom,” sa Ronaldinho. “Vem lärde honom att göra det?”
“När det är över vill jag bara kunna titta mig i spegeln och säga: ’ja, du var en hyfsad spelare’,” sa Paul Scholes som tonåring.
Du blev långt mer än en hyfsad spelare, Paul Scholes. Du blev ett geni.
10. Wayne Rooney
Anfallare | 2004-2017 | 559 matcher, 253 mål
Wayne Rooney är Manchester Uniteds meste målskytt någonsin. Han är också engelska landslagets meste målskytt någonsin. I båda fallen passerade han Sir Bobby Charlton för att ta över rekorden.
Redan när Rooney debuterade anade vi hur det skulle sluta. Han slog till med hattrick mot Fenerbahce och det kändes så väldigt rätt att han spelade för United.
Rooney var förstås en supertalang. Han var också en grovjobbare. Trots att han stundtals var en av de absolut bästa spelarna i världen ställde han sig aldrig över att göra grovjobbet åt andra.
Tydligast kan det exemplifieras med hur han spelade säsongen 2007/08.
Nu verkar det lite som att världen har glömt hur bra Wayne Rooney faktiskt var. Några månader våren 2010 vill jag påstå att han var allra bäst i världen. Det kändes som en självklarhet att han skulle skjuta ligatiteln och Champions League till United. Sedan blev han skadad och United blev tomhänta (jaja, United vann Ligacupen men på den tiden var det mest en fotnot för United).
Till skillnad från vissa andra – säg Lionel Messi och Cristiano Ronaldo – var Rooney inte på toppen lika länge och inte lika kontinuerligt. Han tog slut tidigt. Det insåg Sir Alex Ferguson och bossen ville göra sig av med anfallaren, som i sin tur inte verkade ovillig att flytta. David Moyes fattade emellertid inte och gav Rooney ett orimligt långt och orimligt dyrt kontrakt.
Slutet var en lång plåga, om än inte utan höjdpunkter. Till exempel var Rooney planens gigant när United vann FA-cupen 2016.
Att Wayne Rooney stannade för länge ska emellertid inte ta ifrån honom att han är en av de allra största och bästa i Manchester Uniteds historia.
Och två managers
Tio spelare blir snart elva. På managersidan har vi emellertid bara två som har uppnått milstolpen 500 matcher. Betyder det att det är svårare för en manager? Nej, relativt sett är det mycket vanligare att managers når 500 matcher.
1. Sir Matt Busby
Manager | 1945-1969 och 1970-1971 | 1140 matcher, 576 vinster
När Matt Busby direkt efter andra världskriget tog över Manchester United var det inte så mycket en sovande gigant han tog hand om. Snarare en klubb som hade varit hygglig i några år för ett par världskrig sedan.
Med Busby vid rodret förvandlades United till den största klubben i England.
Han byggde ett första storlag. Sedan byggde han ett ännu bättre lag, ett lag som hade potential att bli det bästa laget i historien. Det laget dödades i München. Busby byggde ett nytt lag och vann Europacupen.
Sir Matt Busby byggde det moderna Manchester United.
2. Sir Alex Ferguson
Manager | 1986-2013 | 1500 matcher, 895 vinster
Ingen kunde fylla Sir Matt Busbys skor. Flera av de då största vågade inte ens försöka, då de insåg att det var ett uppdrag dömt att misslyckas. Just misslyckas var det många som gjorde.
Sedan kom Alex Ferguson. Till skillnad från Busby tog Ferguson över en sovande gigant. Noll ligatitlar på nitton år är ovärdigt Manchester United.
Det skulle dröja sju år till. Men 1993 stod United slutligen på toppen igen. Sedan stod vi på toppen till 2013, med bara enstaka undantag.
Sir Alex Ferguson är den enda managern som har vunnit tre ligatitlar i rad i England med samma klubb. Han gjorde det två gånger.