Jag vet inte var jag ska börja.
Det är bara så ledsamt.
Manchester United är fortfarande – otroligt nog – ett lag i fritt fall.
En sorglig syn.
Inte världens värsta:
- 0-4 var trots allt siffror som smickrade United. Det kunde lika gärna ha slutat 0-7 utan att man hade protesterat.
- Givetvis bortastödet. Lika magnifikt som alltid.
Illa:
- Att United inte såg ut att ge upp – och ändå vara så långt ifrån att skaka mäktiga Crystal Palace. Herregud.
Bedrövligt:
- Anfallsspelet. United hade två avslut på mål på 90 minuter, varav en nick av Casemiro var den enda riktigt heta chansen. Och då hade vi namnkunniga spelare som Garnacho, Mount, med flera på offensiva positioner.
- Att sätta in stackars Wheatley i slutminuterna för att behöva vara en del av de mer pinsamma insatser United stått för under 2020-talet. Han hade inte behövt vara en del av det. Svagt ledarskap.
Katastrofalt:
- Insatsen som helhet. Skämskudden var konstant närvarande och när målen rasade in blev man inte ens arg. Man skämdes.
- Casemiro. Visst kan det vara taskigt att sparka på en som ligger (och det gjorde brassen en hel del på Selhurst Park…) men samtidigt är det en flerfaldig mästare vi snackar om. Förfallet är häpnadsväckande. Han chansar som en division 5-spelare i tacklingarna?!
- Nu är Evans och Casemiro kanske inte förstavalet som mittbackar i någon klubb som aspirerar på att vara ett topplag i Europa, men kom igen: Vem är det som “ser till” att varenda mittback värd namnet är skadad? Hur går det ens till?
- Beslutet att blåsa frispark för Henderson. Svagt.
Till sist:
- Tre matcher kvar. Jag tror på max en poäng totalt. Sen återstår att se hur många som hinner komma tillbaka till cupfinalen 25 maj. Den lär bli sevärd …
- Än en gång: Erik ten Hag kliver inte ut som Manchester United-manager i augusti. Inte en chans.