Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

#5 – Donny van de Beek

För inte så länge sen kunde jag göra listor om vilka fiaskoköp både city och Liverpool gjorde år ut och år in, medan United hela tiden lyckades fixa rätt spelare till rätt plats.

Det känns som i går.

Nu är rollerna helt ombytta. Manchester United lyckas alltså slänga upp mer än två fucking miljarder på två spelare som nu inte ens får träna med laget.

Vi började den här nedräkningen med plats #11 i elvan med de största misslyckandena United gjort på transfermarknaden sen Den Gamle valde att ta hissen upp på läktaren. Då handlade det om ivorianen Eric Bailly.

Därefter landade vi på en plats #10 för serbiske kladda-på-bollen-experten Nemanja Matic och därefter följde Romelu Lukaku på plats #9. Senare var det dags för allas vår Fred att kamma hem #8 för att därefter följas av den rappande holländaren Memphis på #7.

Vi skyndade vidare till en av den moderna fotbollens största talanger – och gåtor: Paul Labile Pogba.

Och nu är det dags för den nederländska totalfotbollens märkligaste fiaskon:

5) Donny van de Beek, 450 miljoner, Ajax, 2020.

Donny anlände som 23-årig firade Ajaxhjälte. “Ta hand om honom väl” skrev Edwin van der Sar på Twitter och så här, snart fyra år senare, kan vi med lätthet konstatera att – det gjorde United inte.

Under sin första säsong i klubben figurerade han i 36 matcher, varav 19 i ligan – men bara 4 i startelvan, vilket gav en tidig fingervisning om hur lågt hållen han var redan från början. Under de tre efterföljande noteras han för totalt 26, varav 16 i ligan. Man kan så här i efterhand verkligen undra vem det var som fick för sig att han skulle bli en viktig pjäs i ett fortfarande trasigt United.

För i Holland hade han varit magisk. 2018-19 startade han nästan samtliga matcher för Ajax, som vann ligan för första gången på fem år och gick till semifinal i Champions League efter att ha spöat Juventus. Donny gjorde mål mot italienarna liksom i semin mot Spurs. Året efter gjorde han flera mål i CL igen och sen dog hans karriär när Ed Woodward lyfte på luren. Fler karriärer har gått samma öde till mötes, men Donnys är speciellt. Han ratades tämligen omgående av Ole Gunnar och vi fans fick aldrig se honom regelbundet, vilket gjorde att han blev sedd som någon slags “frälsare” som vägrades speltid. Detta trots att han var ytterst medelmåttig när han väl syntes på planerna.

I januari förra året fortsatte eländet med en skada som gjorde att holländaren inte ens kunde spela under resten av säsongen. Och då hade till och med den mest hoppfulle United-Donny-supportern tappat hoppet om att holländaren skulle bli den frälsande mittfältaren att göra Bruno sällskap som alla hoppats på.

En av de mer märkliga aspekterna med van de Beek är att man hade otroligt svårt att se vilka styrkor han hade – eller ens på vilken position han skulle utnyttjas allra bäst på. På det sättet påminner han en del om Anderson, som kom från Porto som en offensiv mittfältare, men efter att Fergie fått för sig att han skulle spela längre ned i banan så hade varken han eller vi någon aning om vad han pysslade med. Ser man det så är det faktiskt nästan lite synd om Donny – men samtidigt ska vi minnas att det faktiskt inte är en social verksamhet att spela boll med Unitedloggan på bröstet.

Utlåningen till Everton gjorde varken honom eller Everton gott och vi kan säkert fastslå samma sak med Eintrachf Frankfurt när årets säsong ska sammanfattas. I sommar blir det, fyra år efter den bejublade ankomsten, ett avsked för den nu 27-årige mittfältaren, antagligen för ett i sammanhanget vrakprisigt pris. Fram till nu har hans val att skriva på för United knappast satt Donny på några topplistor, men här kliver han in på en respektabel topp 5-position.

Alltid något.