För inte så länge sen kunde jag göra listor om vilka fiaskoköp både city och Liverpool gjorde år ut och år in, medan United hela tiden lyckades fixa rätt spelare till rätt plats.
Det känns som i går.
Nu är rollerna helt ombytta. Manchester United lyckas alltså slänga upp mer än två fucking miljarder på två spelare som nu inte ens får träna med laget.
Vi började den här nedräkningen med plats #11 i elvan med de största misslyckandena United gjort på transfermarknaden sen Den Gamle valde att ta hissen upp på läktaren. Då handlade det om ivorianen Eric Bailly.
Därefter landade vi på en plats #10 för serbiske kladda-på-bollen-experten Nemanja Matic och därefter följde Romelu Lukaku på plats #9.
8) Fred – 600 miljoner, Shakhtar Donetsk 2018
Ryssland för sex Ã¥r sen var visserligen inget drömland dÃ¥ heller, men det var inte förbjudet att hämta spelare därifrÃ¥n pÃ¥ den tiden sÃ¥ Uniteds magnifika scoutingstyrka tänkte att 600 miljoner var en fullt rimlig ersättning för Frederico Rodrigues Santos, eller Fred som han gillar att kalla sig själv.Â
För att citera Mikael Wiehe:
“Är det verkligen Fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?”
Det var det verkligen inte.
Brassen lämnade fem år senare klubben och det var sannolikt bara han och hans närmaste som tyckte att det var ett orimligt beslut. Vi andra tyckte inte bara att inköpet var galet utan även det faktum att han och Scott McTominay var Uniteds centrala maskineri under så lång tid. Fred var en spelare som i princip aldrig excellerade åt det positiva hållet (bortsett från en dribbling som var en av de mer oväntade jag sett). Visst, han såg energisk ut och det går inte att ogilla honom som person. Men Manchester Uniteds A-lag är ingen social verksamhet så att den ständigt inkompetenta ledningen valde att punga ut mer än en halv miljard (plus löner och arbetsgivaravgifter och pension) för brassen var inte bara väntat, utan också oförlåtligt.
Back in the days, och nu snackar vi Roy Keane-days, brukade spelarna i United behöva nyförvärv, inte bara för att förstärka laget utan för att ge de ordinarie spelarna lite sparkar i röven varje sommar. Nuförtiden kommer nya spelare in och bara tar plats, utan att egentligen vare sig förstärka eller förbättra de ordinarie i startelvan. Fred hade sina styrkor: Han kunde bjuda någon 7/10-match ibland och kunde dessutom hitta rätt med något fluke-mål, men för den summan, och med så många starter förväntade vi oss åtminstone det dubbla i både prestation och utfall. Nu fick vi någon som sprang lite upp och ned och aldrig verkade hitta sin position riktigt (precis som en viss Anderson).
Samtidigt har inte United någon stark brassetradition, så att Fred också skulle läggas till samlingen mediokra/misslyckade förvärv från Sydamerikas Portugal är inget som förvånar.
Däremot kan man ju gilla att personen Fred lyckats få vinna så mycket i en liga som är mer på hans nivå, som den turkiska.
I United: För alltid en leende megaflopp.