För inte så länge sen kunde jag göra listor om vilka fiaskoköp både city och Liverpool gjorde år ut och år in, medan United hela tiden lyckades fixa rätt spelare till rätt plats.
Det känns som i går.
Nu är rollerna helt ombytta. Manchester United lyckas alltså slänga upp mer än två fucking miljarder på två spelare som nu inte ens får träna med laget.
Vi började den här nedräkningen med plats #11 i elvan med de största misslyckandena United gjort på transfermarknaden sen Den Gamle valde att ta hissen upp på läktaren. Då handlade det om ivorianen Eric Bailly.
Därefter landade vi på en plats #10 för serbiske kladda-på-bollen-experten Nemanja Matic och därefter följde Romelu Lukaku på plats #9. Senare var det dags för allas vår Fred att kamma hem #8 för att därefter följas av den rappande holländaren Memphis på #7.
Vi skyndade vidare till en av den moderna fotbollens största talanger – och gåtor: Paul Labile Pogba. Som femma återfann vi en holländare: Donny van de Beek.
I dag plockar vi fram listans andra sydamerikan: Den pianospelande chilenaren.
4) Alexis Sanchez, 400 miljoner, Arsenal, 2018
Vi pratar ingen Mozart eller Bach och vi var nog inte särskilt lätträknade, vi som nästan ville krypa ur skinnet när Manchester United presenterade “Robin van Persie 2.0” som det senaste tillskottet från norra London. Uniteds sociala medier-team har väl nästan aldrig varit rätt ute, men här var det en all time low. Kanske inte med tanke på presentationen, som var något annorlunda, men med tanke på utfallet. För enligt uppgifter långt senare ville Sanchez lämna United dagen efter. “After my first training session, I got home and told my family and my agent – can I not rip up my contract and go back to Arsenal?”. Härlig inställning av ett proffs – och samtidigt en oerhörd kapning av Manchester United post Ferguson.
Detta uttalande kom alltså trots en rapporterad veckolön på i runda slängar 6 miljoner kronor. Att chilenaren inte hamnar högre upp på listan handlar enkom om det faktum att han försvann ganska fort. För Sanchez gjorde bara en och en halv säsong i United innan han aldrig mer sågs till i rätt tröja på Old Trafford. Så vad fick vi då under den tiden och varför i hela fridens namn slängde klubben ut dessa summor på honom?
5 mål på 45 matcher är ett målsnitt på 0,1 fullträffar per match. Ingen annanstans i Alexis karriär hittar vi ett lägre målsnitt. Och då räknar vi ända från hans enda säsong i River Plate 2007/2008 till hans nuvarande tid – ja, 35-åringen lirar än och blev precis mästare – i Inter. Det är ganska talande för så mycket, med tanke på att hans mest framgångsrika tid var i London och att han föll pladask direkt när han styrde kosan norrut mot Manchester.
I spelet imponerade han föga förvånande inte alls. Dels var det svårt att integreras i ett Mourinho- och senare Solskjaer-lett United, och dels var det svårt att se att han ens ville vara där (vilket han alltså inte ville). Han var motvillig hjälte i någon FA-cupmatch, men det är väl det enda positiva man minns spelmässigt. Kroppspråket (se bilden bara) var rätt ofta talande, och när Solskjaer tog över blev det till slut dags att inse att tiden var räknad och Alexis skeppades iväg på lån till Milano. Saknad av exakt noll supportrar.
Hela historien illustrerar på ett bra sätt vansinnet som präglat ledningen i United post Fergie. Vi snackar ett utlägg på över en halv miljard kronor för en spelare som vare sig ville var i klubben eller kunde prestera i den. Om det hade varit ett enstaka felsteg hade man kunnat ursäkta det, men det här har varit mer regel än undantag under 2010- och 2020-talet. För många tomtar i för många ledande positioner har verkligen gjort sitt allra yttersta för att förstöra så mycket som det bara går för klubben.
En skam för Manchester United.
Precis som Alexis Sanchez tid som #7.