För inte så länge sen kunde jag göra listor om vilka fiaskoköp både city och Liverpool gjorde år ut och år in, medan United hela tiden lyckades fixa rätt spelare till rätt plats.

Det känns som i går. 

Nu är rollerna helt ombytta. Manchester United lyckas alltså slänga upp mer än två fucking miljarder på två spelare som nu inte ens får träna med laget. 

Vi började den här nedräkningen med plats #11 i elvan med de största misslyckandena United gjort på transfermarknaden sen Den Gamle valde att ta hissen upp på läktaren. Då handlade det om ivorinanen Eric Bailly.

Nu har turen kommit till en serb. 

10) Nemanja Matic – 535 miljoner, Chelsea 2017

Även här var Mourinho i farten och serben var inte klappkass under sina fem år i klubben. Däremot var han inte heller i närheten av så viktig som en halv miljard plus gör sken av att han borde ha varit. Matic skulle givetvis inte vara en spelare som fick publiken på Old Trafford att resa sig av upphetsning utan snarare en städgubbe framför backlinjen och bakom offensiven. 

Men gjorde han det?

Tja, ibland.

Men det dominerande minnet av Matic tid i klubben är att han alltid skulle kladda så förbannat på bollen. Han gjorde 189 matcher men jag kan inte minnas något positivt mer än drömmålet mot Palace under hans första säsong. Han var alltid steget efter i defensiven, rev ner motståndarna och så kladdade han på bollen. Trots sina 194 centimeter ovanför havet lyckades han alltför sällan dominera mittfältet fysiskt, vilket antagligen berodde på att han ofta var för långsam i rörelserna.

Och det är extra trÃ¥kigt att det gick sÃ¥ illa för Matic pÃ¥ Old Trafford, med tanke pÃ¥ hur dominerande han kunde vara i Chelsea och Benfica. Men pÃ¥ samma sätt som Mourinho tvÃ¥ gÃ¥nger gick ner sig i Londonklubben hände samma sak med serben. Han spelade nästan samtliga ligamatcher under Mourinhos säsong där han tog United till andra plats (”my greatest achievement”) men imponerade sällan. När sen Solskjaer tog över hamnade han alltför ofta pÃ¥ bänken, innan norrmannen insÃ¥g att vare sig McTominay eller Fred (konkurrensen!) var bättre än Matic. I ärlighetens namn var/är dom bättre än fÃ¥ spelare pÃ¥ motsvarande positioner i toppfotbollen.

Tanken var att Matic skulle ersätta Michael Carrick, men det var aldrig i närheten av att bli något liknande. Kanske handlar det om att hans kurva var på väg ned i kombination med kulturen som genomsyrat Manchester United post-Fergie (och man ska minnas att klubben fortfarande var i chock efter Dödgrävarens fotboll) som gjorde att han drabbades extra hårt, centralt på mittfältet i ett lag som fortfarande förväntades dominera matcher men som alltmer sällan gjore det.

Ett halvt decennium efter sin debut drog han vidare i karriären och spelar fortfarande (i Rennes). Innan dess var han en av få spelare jag minns i klubben som meddelade sitt avsked långt innan säsongen var slut, vilket också säger någonting om någonting.

Klart är i all fall att en halv miljard (plus lön, så klart, men det räknar vi inte med på den här listan, för då skulle den bli ännu mer deprimerande) var pengar i sjön. Något som United blivit experter på de senaste tio åren.

Manchester United kan aldrig vara normalt. 

Ofta på senare år har det varit mest jobbigt – men i matcher som den mot FCK kan det vara alldeles underbart.

Åtminstone efter slutsignalen. 

Strålande:

• Andre Onana och Harry Maguire. Onana har tagit rygg pÃ¥ Maguire i kampen om klubbens största hackkycklingar under hösten, men mot danskarna fick de Ã¥tminstone tillfällig (?) upprättelse och det gÃ¥r inte vara annat än glad för deras skull. Onana var dessutom (bortsett frÃ¥n uppspelen) mer än godkänd; hans räddning i inledningen av andra halvlek var magnifik. 
• Eriksens inhopp. FrÃ¥n att inte ha skapat nÃ¥gonting alls under första halvlek blev det en annan spets i Uniteds anfall. Borde vara given mot lag som United förväntas dominera mot pÃ¥ hemmaplan. 

Unitedklass:

• Rasmus Højlund är en av fÃ¥ positiva överraskningar, spelmässigt, i United denna höst. Mot sin gamla klubb stökade han omkring, slet, drog isär och skapade ytor för medspelare. Hade han lirat i ett lag med större självförtroende och tydligare spelidé skulle han kunna ha varit uppe pÃ¥ tvÃ¥siffrigt redan. 

Same old, same old:

• Spelet United bjuder pÃ¥ större delen av matcherna denna höst är lika intressant som att deklarera. Ingen struktur, lite lÃ¥ngbollar pÃ¥ mÃ¥fÃ¥ eftersom inga alternativa rörelser ges. Fortfarande är det bara i mötet med Palace i cupen som vi sett en övertygande Unitedinsats. PÃ¥ hela hösten. Och kanske egentligen ända sen cuptiteln tidigt i vÃ¥ras.
• Mittfältet var en stor del av problemet mot Köpenhamn (och har sÃ¥ varit stor del av hösten). Gästerna kunde lätt navigera sig mellan McTominay och Amrabat och dominerar man inte centralt där dominerar man inga matcher.  

För dåligt:

• Scott McTominay bör inte släppas i närheten av eget straffomrÃ¥de den närmaste tiden.  
• Rashford och Garnacho hade alltsÃ¥ tvÃ¥ klockrena frilägen utan att ens komma till avslut? Otroligt.  
• ApropÃ¥ Amrabat har han inte fÃ¥tt nÃ¥gon lysande start pÃ¥ sin tid i United. Han är dock förlÃ¥ten ett tag till med tanke pÃ¥ att han fick vikariera som vänsterback i inledningen. Inte optimalt att komma till en ny klubb och spela pÃ¥ en ovan position det första man gör. 
• Antony har gjort ett mÃ¥l sen i mars. Hans assists sen han kom till klubben kan räknas pÃ¥ ena handens fingrar. Brassen bör givetvis inte starta matcher. Kan det handla om stolthet frÃ¥n ten Hags sida? För det börjar bli lite löjligt. 

Märkligt:

• Varför viisar inte CL-produktionerna VAR-granskningarna lika ofta som PL? När en omkullsparkad Rashford blev avvinkad för offside accepterades det bara – och jag antar att det granskades i lönndom – och spelet bara fortgick. 
• Mason Mount köptes alltsÃ¥ för att sitta pÃ¥ bänken? Extra skumt med tanke pÃ¥ att han visade stigande formkurva efter comebacken. 

… and finally:

• Även om Sir Bobby knappast skulle ha varit stolt över spelet skulle han garanterat varit det över hyllningarna innan och under matchen, samt över det drama United lyckades vinna efter. I slutändan en passande hyllning till en av de allra största vi haft i klubben. 

Inte mycket går rätt för Manchester United och Erik ten Hag.

Nej, i princip allt går fel.

Men den här gången hittar vi åtminstone ett ljus i mörkret. 

Briljant:

• I en match där United till slut nÃ¥dde en ny botten var danske Rasmus Højlund det stora glädjeämnet. 20-Ã¥ringen var strÃ¥lande matchen igenom och fick göra sina första mÃ¥l pÃ¥ Old Trafford, varav 2-1 var ett magnifikt prov pÃ¥ snabbhet, styrk och kyla. Det pÃ¥minde en hel del om Ruud van Nistelrooy och bättre betyg kan man knappast fÃ¥.

Unitedklass:

• Mason Mount sÃ¥g pigg ut mot Palace i helgen och växlade upp ytterligare en nivÃ¥ mot Gala. Det ser lovande ut här i alla fall. 
• Christian Eriksens inhopp efter paus (även om jag hellre plockat ut Bruno istället för Hannibal). Dansken fick utrymme att spela ut sitt spelförande register och skapade en handfull riktigt fina lägen. 

HÃ¥ller inte:

• Det gÃ¥r inte att hÃ¥lla pÃ¥ som Rashford i det läget. Visst, man kan skylla pÃ¥ brist pÃ¥ självförtroende, men samtidigt är beslutsfattande en bristvara hos honom – trots all erfarenhet. 
• Andre Onana ska inte ensam beskyllas för att United snittar nästan tvÃ¥ insläppta mÃ¥l per match nuförtiden, men han kan ju inte göra det där misstaget pÃ¥ den här nivÃ¥n. OförlÃ¥tligt. 
• United har förlorat sina tre senaste hemmamatcher. Detta frÃ¥n att inte förlorat pÃ¥ hur länge som helst förra säsongen. Det hade ju kunnat ordnas om fjolÃ¥rets bortafacit hade förbättrats, men icke. Jag vill inte ens tänka pÃ¥ hur det ska gÃ¥ pÃ¥ Anfield och Etihad den här gÃ¥ngen. 
• Rashford, Bruno och numera även Casemiro är Uniteds bärande poängspelare, vilket är ett svaghetstecken. När ingen av dom levererar begränsas Uniteds chanser att vinna eller ens ta poäng. 

Hemskt: 

• Att United alltid faller i smÃ¥bitar minst nÃ¥gra gÃ¥nger per match. Det är som att samtliga spelare fÃ¥r nÃ¥gon slags brain-freeze och slutar fungera, dels som individuella spelare och dels som lag. 
• Defensiven saknar kontinuitet (och nu lär han väl sluta med Amrabat till vänster? Bättre faktiskt, att köra in Harry och använde Vigge och Dalot pÃ¥ ytterbacken), men bestÃ¥r ändÃ¥ av rutinerade landslagsspelare pÃ¥ alla positioner som inte borde bjuda pÃ¥ de ytor man gör. Samtidigt är det inte sÃ¥ att mittfältet följer med i löpningarna hemÃ¥t heller, vilket exponerar försvarsspelarna enormt. 
• I sanningens namn var de tvÃ¥ gula som Casemiro och Dalot drog pÃ¥ sig i första halvlek hemska domslut, och i förlängningen sabbade det ju för brassen. 
• Och det mesta gÃ¥r faktiskt emot ten Hags lag. Även när man ser embryon till fint anfallsspel, och tar ledningen, sÃ¥ sticker motstÃ¥ndarna upp och gör mÃ¥l med sitt första anfall. Och Zaha var inte bara starkare än Dalot, utan hade ocksÃ¥ extremt flyt med studsar Ã¥t alla hÃ¥ll. 
• Ligan är redan körd (även om det säkert var väldigt fÃ¥ som trodde att United skulle utmana) och nu ska det även mycket till för att det blir nÃ¥got CL-slutspel i vÃ¥r. Vi är i början av oktober och kan konstatera detta. 

… and finally: 

• Han var igÃ¥ng igen, Sofyan, med att ligga ner pÃ¥ marken och försöka ta bollen med händerna. Sluta! 
• Brentford pÃ¥ lördag. Jag räknar kallt med 0 poäng och hoppas lÃ¥ngt inne att bli positivt överraskad. Där är vi i dag. 

Visst exploderade dansk dynamit på Old Trafford. Tyvärr var det gästerna som stod för smällen.

Manchester United av i dag är oftast ingen vacker syn. 

Fyra förluster på sju första ligamatcherna är ingenting annat än skandalöst dåligt. 

Plustecken:

• Nope. 

Inte hemskt:

• Unitedspelarna hade i alla fall mycket boll och slapp jaga den matchen igenom. 
• Mason Mount gjorde ändÃ¥ sin piggaste insats i en Unitedtröja, framförallt i första halvlek. 

Illa:

• Marcus Rashford är lika kall som han var het förra säsongen. Ett mÃ¥l sÃ¥ här lÃ¥ngt under säsongen och dÃ¥ har vi redan knatat in i oktober. Mot Palace kom han inte ens till avslut pÃ¥ mÃ¥l. Bänken nästa? Nej, juste, vi har ju inga andra. 
• Casemiro mÃ¥l toppa den interna skytteligan, men nÃ¥gon urkraft defensivt pÃ¥ mitten är han definitivt inte den här hösten. Efter varningen spelade han lite för sig själv mot Palace och är sÃ¥ här lÃ¥ngt knappt en skugga av fjolÃ¥rsformen, innan avstängningarna. 

Bedrövligt:

• Spelet i stort. Vad spelar det för roll att man har bollen 85 procent av tiden om man ändÃ¥ inte lyckas fÃ¥ in den i nät? FrÃ¥n säsongens bästa insats till lika beskedligt som vanligt pÃ¥ bara fyra dagar, och dessutom med samma motstÃ¥nd pÃ¥ andra sidan. SÃ¥ mycket som pÃ¥minner om Dödgrävaren van Gaals fotboll. Den där fotbollen som gjorde att man hellre sov än slog pÃ¥ tv:n när United spelade. 
• Passningsspelet sista tredje- fjärdedelen lämnade en hel del i övrigt att önska, som sÃ¥ ofta. I första halvlek slutade det med att Amrabat stod och slog crossbollar i stället. Och sÃ¥ börjades det om. 

Frågetecken:

• Hur kan avslutningarna vara sÃ¥ bedrövliga? United hade flera fina lägen att göra mÃ¥l, men vare sig Højlund, Bruno eller Mount lyckades med det svÃ¥raste som finns i fotboll, frÃ¥n lägen de borde klara av. 
• Den ständiga frÃ¥gan: Vad gör United egentligen pÃ¥ träningarna varje vecka? 

Anmärkningsvärt:

• Amrabats förkärlek för att jaga bollen liggande, med händerna, vad var det? Läge att sluta med direkt. 
• Om man tycker att det är sjukt att vi fortfarande har Anthony Martial att sätta in när det ska jagas mÃ¥l, vad ska man dÃ¥ säga om att ten Hag slänger in Harry Maguire och Donny van de Beek i 87:e, vid ställningen 0-1 hemma mot Crystal Palace? AlltsÃ¥, man kan inte göra annat än att skaka pÃ¥ huvudet. Eller grÃ¥ta. Eller bli förbannad. 

Allra sist:

• Visst, United är och har varit skadedrabbat i inledningen: Men det är dels inget nytt fenomen, och dels ska klubben som kallar sig världens största kunna vara förberedd pÃ¥ allt (kanske inte att alla tre vänsterbackar är borta). Det är sÃ¥ledes ingen ursäkt för den usla säsongsinledningen. 
• När vi i vÃ¥r kliver in pÃ¥ 11 Ã¥r utan en ligatitel är frÃ¥gan om vi kommer att toppa den förra vändan med 26 titellösa Ã¥r? SÃ¥ kan det väl ändÃ¥ inte bli? Eller? 
• Erik ten Hag sitter knappast löst i och med detta. Däremot lär hans position bli omöjlig om kaoset runt klubben fortsätter alltför länge.

Vi som räknade med förlust i Bayern kan knappast kallas pessimister, utan snarare realister. 

Men 4-3 var det nog väldigt få som hade räknat med. 

Det var en ytterst märklig match.

Mums!

• Tre mÃ¥l i München är ju pÃ¥ papperet fantastiskt. Det är typ tre lag som gjort det under de tio senaste Ã¥ren i CL-sammanhang. 
• Rasmus mÃ¥lskytte är i gÃ¥ng. MÃ¥let pÃ¥minde till stor del om det bortdömda mot Brighton. När han hittat orken och formen hoppas jag att det är en framtida mÃ¥lspottare vi har fÃ¥tt. Men the jury is still out i nÃ¥gra mÃ¥nader till. 

Matchen:

• Det var en märklig tillställning. United inledde i vanlig ordning piggt, med hög press och intensivt tempo, för att därefter lägga ned detta. Mitt i halvleken tog Bayern över och United satte sig lÃ¥gt, varefter det blev 1-0 direkt. Sen var känslan frÃ¥n det att hemmalaget visste att dom skulle vinna, medan gästerna visste att dom skulle förlora. SÃ¥ fort United trodde att dom kunde störa tyskarna, gick tyskarna upp och gjorde mÃ¥l igen. Det var som att Bayern hade en växel till när det behövdes. 
• Försvarsspelet var än en gÃ¥ng i fokus hos United. Onana kastade in första mÃ¥let och vid andra mÃ¥let orkade vare sig Eriksen eller Casemiro jobba hem. 

Mediokert:

• Spelet. Det är lite som Scholes säger: Truppen är starkare, men frÃ¥gan är om den är bättre? Nu saknas visserligen sex-sju potentiella startspelare, men de har Ã¥ andra sidan varit med tidigare under säsongen. 
• Casemiro gjorde som bekant tvÃ¥ mÃ¥l, vilket ska lyftas (framförallt det första som var bÃ¥de otroligt och märkligt) men i övrigt sÃ¥g han lika seg ut som han gjort under säsongsupptakten. 
• Hans mittfältskollega Christian Eriksen hade kanske en ännu mer beskedlig insats. Minns bara hans minuter efter att landsmannen hade reducerat: Eriksen tror att han har oceaner av tid, tappar bollen, Bayern ställer om och fixar en hörna och i samband med hörnan tar Eriksen bollen med handen och matchen är stängd igen. Gissningsvis är dansken inte tänkt som en startspelare när (om) hela mittfältet är skadefritt. 

Annars:

• FrÃ¥n (nästan) ingenstans fick Facundo Pellistri chansen frÃ¥n start, vilket varit efterlängtat av mÃ¥nga. Uruguayanen fick ett drömläge tidigt i matchen men vägde alldeles för lätt när mÃ¥let var öppet. Utöver det hade han väl ingen drömdebut direkt. 
• Garnacho fick inte mÃ¥nga minuter den här gÃ¥ngen heller. Undrar vad som ligger bakom det. Bara det inte är nÃ¥got strul med ytterligare en ytter i United.

Noterat är också:

• Det var sÃ¥ kul att se Højlund i samband med att CL-hymnen spelades. Han bubblade av glädje! Kanske inte sÃ¥ konstigt när man älskat ett lag hela sin uppväxt och sÃ¥ plötsligt stÃ¥r man där och ska spela i den finaste av de europeiska turneringarna för just den klubben. 
• Dräkterna är märkliga. Ser ut som pyjamasar. 
• Tre mÃ¥lvakter pÃ¥ bänken är ju bara löjligt. 
• Burnley pÃ¥ lördag härnäst. Turf Moor är den perfekta platsen för att visa att United inte är ett lag som förlorar FYRA matcher i rad.  

För inte så länge sen kunde jag göra listor om vilka fiaskoköp både city och Liverpool gjorde år ut och år in, medan United hela tiden lyckades fixa rätt spelare till rätt plats.

Det känns som i går. 

Nu är rollerna helt ombytta. Manchester United lyckas alltså slänga upp mer än två fucking miljarder på två spelare som nu inte ens får träna med laget. 

Vi börjar den här nedräkningen med plats #11 i elvan med de största misslyckandena United gjort på transfermarknaden sen Den Gamle valde att ta hissen upp på läktaren. Villkoren: Transfersumma, status och förväntningar smälter samman till en position på listan. Bastian Schweinsteiger uppfyller liksom bara två av kriterierna, till exempel, och kommer därför inte med. 

Först ut: 

11) Eric Bailly – 450 miljoner kronor, Villarreal 2016

Ivorianen var ett överraskande nyförvärv när nye managern från Portugal valde att punga ut den enorma summan för 22-åringen. Sju år och ett mål senare kan vi konstatera att han spelat 70 matcher för klubben och varit med i 30 procent av ligamatcherna sen han skrev på och det är inte bara för att han varit utlånad – utan för att han varit skadad så otroligt ofta. När man såg Bailly i startelvan var man inte bara förvånad, utan man visste också att det inte skulle bli 90 minuter. 

Däremot går det liksom inte att vara arg, besviken eller irriterad på Bailly så det är lite motvilligt jag lägger honom här. Han hade en spelstil som var så märklig att det startades twitterkonton enbart dedikerade åt hans märkliga tilltag på planen. Det kunde komma dribblingar i eget straffområde, rabonas, tacklingar i midjehöjd och även utanför planen var han en stor personlighet. Fråga bara Zlatan. 

En halv miljard är kaffepengar nuförtiden men för sju år sen var det fortfarande en ansenlig summa att lägga ut, framförallt på en mittback. Med facit i hand är det inget annat än ett gigantiskt misslyckande att få ut så lite av så mycket. Han var alltså 22 år när han kom och 28 när han lämnade och borde alltså peaka typ nu. I stället hänger han i Besiktas och undrar säkert inte alls vad det var som hände eftersom han känns som en personlighet som bara accepterar och går vidare. 

Det gör vi också, efter den här listplaceringen.

Sjukt nog finns det tio värre transfers att tala om.