Champions League-äventyret fortsatte verkligen som ett äventyr i Istanbul. 

Vi kan inte påstå att det är tråkigt och händelsefattigt när United reser ut i Europa. 

Men snart är trippen sannolikt över.

Och United har bara sin egen defensiv att skylla.

Briljant:

• Alltså, Uniteds alla mål var ju högklassiga. Inte bara att Garnacho och Bruno träffade typ samma maska bakom Muslera, utan även McTominays avslut var frukten av ett finfint anfall. 
• Tre mål borta, igen, i Champions League. Oavsett motstånd är det riktigt bra gjort.

Unitedklass:

• Kobbie Mainoo startade visserligen inte, men visade prov på mognad när han gjorde sitt bästa för att skydda den alltför generösa backlinjen. Borde vara första namnet centralt på mittfältet för en överskådlig framtid. 
• Antony stod för säsongens bästa insats, från ingenstans. Gick förbi (!) sina motståndare flera gånger. Jag trodde knappt mina ögon. 

Helt okej:

• Sista kvarten, efter hemmalagets sista kvittering, öste United på och skapade mängder med chanser att avgöra. Pellistri ensam kunde ha gjort tre-fyra mål bara på den tiden han var på planen. 

Illa:

• Försvars- och mittfältsspelet. Det sistnämnda var i princip obefintligt när McTominay och Amrabat skulle försöka agera mittfältsdynamos. På kanterna var AWB och Luke Shaw ur position om varannat. Överlag saknas en grundläggande trygghet och struktur i elvan på planen, vilket är oroväckande med tanke på hur länge ten Hag nu skött rattandet av laget. 

Ohållbart:

• Målvaktsspelet. För att vara så stabil i ligaspelet till att vara rent av en katastrof i Europa. Andre Onana går inte att bli klok på. Turkarnas andra mål var – ärligt talat – ett av de värsta misstag jag sett en Unitedmålvakt göra. Hade keepern i 14-årige sonens lag gjort något liknande hade det varit mer begripligt, men ändå hade man tänkt “den borde han nog ha tagit”. Altay borde rimligen få chansen i sista matchen mot Bayern. 

Framtiden:

• Inför sista omgången krävs kryss på Parken, vilket inte är helt uteslutet, och att United besegrar Bayern på Old Trafford. Det senare ser mer osannolikt ut, med tanke på att tyskarna helt har slutat att förlora i Champions Leagues gruppspel. 
• Om det inte skulle gå hela vägen – och vad ska i United i ett slutspel att göra? – ser jag helst att vi kommer sist i gruppen och slipper EL-spelet. För många resor, för många matcher, för mycket skaderisker för så lite.

Camp Nou 1999, Moskva 2008, Rooney i derbyt 2012, Fergies avsked … 

Vissa matcher, mål eller ögonblick minns man alltid var man upplevde dem och med vilka.

Nu kan vi lägga till Garnacho 2023. 

Den fullträffen kommer att rullas i rutan långt efter att argentinaren gått i fotbollspension. Ett oförglömligt fotbollsögonblick. 

Special, beyond special:

• För att citera Sky Sports rutinerade kommentator Peter Drury: “Special, beyond special!”. Barnen och jag reste oss upp ur soffan och tog oss för våra huvuden och bara skrek rakt ut. Under många år det senaste decenniet har det mest handlat om att skaka på huvudet åt United, men det här ögonblicket kommer vi att dela för all framtid. Fotboll, alltså. Wow. 

Lysande:

• Även om Garnachos mål egentligen gör att man per automatik förtjänar Man of the Match så var han spelmässigt inte den bäste liraren på planen. Det var i stället en 18-åring från Stockport som debuterade från start i Premier League. Kobbie Mainoo var i princip felfri under den första halvleken och såg lika imponerande ut som han gjorde innan skadan under försäsongen. Självklar, med pondus och självförtroende räddade han bollar på mållinjen, distribuerade passningar, slog tunnlar … ja, han ser ut att ha hela registret.
• United har nu bara fyra lag framför sig i kolumnen minst insläppta mål i ligan. Detta trots en bedrövlig säsongsinledning och med en skakig Onana längst bak. Kameruanen har dock visat sig från sin allra bästa sida på sistone och mot Everton stod han för flera högklassiga räddningar. 

Unitedklass:

• Luke Shaw gjorde comeback efter några månader i mittbacksrum… rehabrummet och precis som Mainoo såg det ut som att han var i topptrim, helt utan rost. Uniteds vänsterback börjar likna Denis Irwin allt mer på så sätt att han sällan gör en insats under 7 av 10. 
• 3-0 på bortaplan var största bortavinsten i ligan sen Solskjaers vinst på Tottenham Stadium för två år sen. 
• Anthony Martial har inte blixtrat till många gånger de senaste åren, men på Goodison visade fransosen vilken teknik han har och vilken avslutare han kan vara. 

Inte i toppslag:

• Vi ska, 3-0-segern till trots, inte glömma att Everton hade gott nog med lägen att slå hål på United så det var spel- och chansmässigt inte den kross som siffrorna visar. 
• Marcus Rashford fick med hjälp av kapten Brunos välgörenhet göra sitt andra ligamål för säsongen, men spelmässigt var han på gränsen till en katastrof. 
• Maguire-Lindelöf lyckades visserligen hålla nollan, men det var mer likt Smalling-Jones än Rio-Vidic när de samspelade. 
• Domare John Brooks stod för ett häpnadsväckande misstag när han gav Martial gult för filmning. Okej om han inte tyckte att kontakten var straffmässig, men att vara så fel ute är otroligt. 

Annars:

• Exakt noll av ten Hags köp eller lån fanns ute på planen (Onana stod förstås i målet), vilket säger något om något. 
• Istanbul på torsdag blir speciellt. Det kan i alla fall inte finnas någon brist på självförtroende hos spelarna efter Goodison. 

Tre poäng.

Det är inte mycket mer än så vi tar med oss från 1-0 mot Luton. 

Och så att en svensk mittback blev matchhjälte, förstås! 

Jippi:

• Victor Lindelöf har inte gjort mål sen ten Hag kom till byn, men när anfallarna helt slutat gör mål i ligan var någon annan tvungen att kliva fram. Distinkt avslut från den ovane målskytten från Västerås, som dessutom var ovanligt bra defensivt. 

Unitedklass:

• Att hålla nollan. Det gör vi inte varje gång, men borde definitivt göra oftare. Onana behöver nollor, precis som United.
• Antony kom in sista halvtimmen och svarade för ett suveränt förarbete till Rashford (som givietvis borde ha gjort 2-0), vilket var kanske hans bästa prestation under hela hösten. Det är den typen av aktioner vi hoppas på/kräver minst ett par gånger per match av brassen. 

Nej:

• Underhållningsvärdet på matchen var kanske 2 på en 10-gradig skala. Segt och trist och en sån där match man egentligen bara skulle kunna ha haft på i bakgrunden utan att rycka till och rusa tillbaka till soffan var femte minut. 
• Mason Mount-köpet framstår mer och mer som ett riktigt udda sådant. Samtidigt ska vi minnas hur länge ten Hag väntade med att låta Casemiro spela från start förra säsongen. Han har sina idéer, nederländaren. 
• Alejandro Garnacho och Marcus Rashford är lika heta framför mål som United i stort.
• 13 mål på 12 matcher, varav 1 från anfallare är ju inte klassiskt United. Vi har snart avverkat en tredjedel av säsongen och det är typ 15 lag som gjort fler mål än United. Det är ett enormt bekymmer och Højlunds miss från 30 centimeter i inledningen av matchen visade verkligen ett symptom på problemen. 

… till sist:

• Uniteds alla skador och sjukdomar har nu chansen att slicka såren under årets sista landslagsuppehåll. Och när vi kickar igång efteråt är det med tre raka bortamatcher: Everton, Gala och Newcastle. Det ska bli intressant att se hur ten Hag formerar sina styrkor. 

Var du på plats på Parken i Köpenhamn fick du verkligen valuta för pengarna.

FCK mot United hade det mesta i form av drama.

Var du där och höll på United fick du först se säsongens bästa halvtimme, följt av en timmes kaos.

Det går aldrig på en rak linje framåt för ten Hags manskap. 

Briljant:

• Uniteds första 30 minuter var säsongens överlägset bästa. Vi hade en femminutersperiod som var bland det bästa jag sett det här årtiondet. Rörligt på alla håll, one-touch, teknisk skicklighet, passningarna satt och var vägvinnande. Jag tappade nästan hakan – men cynisk som man var så fanns känslan av att “det här kan ju liksom inte fortsätta”. Och mycket riktigt …
• Rasmus Højlund var tillbaka på gamla jaktmarker och var enastående första 30. Kunde (borde?) varit hattrickskytt redan innan utvisningen. I topp i CL:s skytteliga, men hans mål har gett United exakt noll poäng. 
• Anfallet som gav 1-0. Danskarna fick inte låna bollen på flera minuter. 

Hög Unitedklass:

• Brunos straff. Wow. Även om jag lite självskadetänkande saknar hans småhopp innan han skjuter numera. 

Märkligt: 

• Ja, Højlund var helt utmattad när ten Hag plockade ut honom, men han har ju verkligen gjort klart att han inte litar på Mount så det bytet var ju ytterst märkligt.
• Dalot kommer att vara ur position defensivt flera gånger per match hela vägen till sin fotbollspension. Det är bara att inse och räkna med. 

VAR

• Jag avskyr verkligen VAR intensivare och intensivare för varje match jag ser. Efter dessa år vi nu upplevt är det bara att konstatera att den ställt till med mer elände än den gjort nytta. Hellre missade straffsituationer en masse än en lyckad VAR-koll. Man kan behålla goal line technology, men skrota resten. Det går ju inte ens att jubla när ens lag gör mål längre.
• Straffarna i matchen är givetvis inte straffar, någon av dom så det är svårt att ens bli glad när United får en sådan med sig. Men här är vi i dag och fotbollen gör sitt bästa för att självdö (och då har jag liksom inte läge att ta upp FIFA och allt de gör för att döda intresset med sina fullkomligt hjärndöda beslut). 
• Vid FCK:s 1-2-mål fanns en hemmaspelare offside mitt framför Onana. Kunde mycket väl ha blivit bortdömt, men blev det icke. Konsekvensen av detta VAR blir ju att man inte förstår någonting längre av reglerna. 

Utvisningen:

• Kör du den i slowmotion ser den vansinnig ut. Kör du “du har ansvar för din egen och motståndarens kropp” är det rött. Har du spelat fotboll är det inte rött. Domaren stod med fri sikt fem meter bredvid och blåste inte ens frispark. Majoriteten av de före detta fotbollsspelare jag läste/lyssnade på hävdade bestämt att det inte var i närheten av rött. ”The game has gone” var deras samstämmiga inställning och det är bara att hålla med. 

Otroligt:

• Vi är bara i början av november men har redan fått SEX straffar emot oss. Jag sticker ut hakan och påstår att det inte hänt någon gång tidigare under de senaste 30 åren.
• Jag tror inte att jag sett United spela bättre för att sen drabbas av en utvisning och bara falla ihop på det här sättet. Sen återkom man i fin form efter paus, fick 3-2 och sen imploderade man. Igen. Oavsett hur bra man spelar finns det i bakhuvudet på den här gruppen att man alltid släpper in mål. Gärna ett par stycken på fem-tio minuter också. 

Uselt:

• United har vunnit 8 matcher den här säsongen – och förlorat 9. Sanslöst. 
• United har släppt in 30 mål på 17 matcher. Nu har Lisandro varit borta nästan hela hösten och Varane är tydligen sämre än Jonny Evans, men kom igen. 

… och till sist:

• Vi kan säga så här: Vanligtvis under hösten har det mest blivit en axelryckning och ett “jaha” när United förlorat. Den här gången kände jag mig ändå investerad och blev förbannad. Så trots förlusten: Ett steg framåt känslomässigt.
• Luton på lördag. Ska vi gissa både straff och VAR emot oss igen? Kanske redan innan avspark? 

Man vet vad man får.

Det är väl det enda “positiva” man kan säga om United dessa dagar. 

Och efter 0-3 mot Newcastle är vi än en gång så långt ner i dyn som vi kan vara.

Det är så tråkigt att vara Unitedsupporter. Igen. 

Positivt: 

• Som sagt, det går knappt att sjunka mycket lägre än United har gjort den här hösten. Och det är ju alltid något, när den enda vägen är i sidled eller uppåt. 
• AWB syntes på planen igen.

Fruktansvärt:

• I princip allt annat. Erik ten Hag gjorde sju förändringar efter slakten i helgen, men om vi trodde att de sju nya som kom in ville visa att de var värda att starta mot City så, nej. Ett mittlås med Emil Krafth, som alltså inte spelat en A-lagsmatch på 14 månader efter sin korsbandsskada, som spjutspets hade i princip noll problem att hålla nollan mot United. På Old Trafford.
• Nu är vi vid den punkten igen där man blir mer likgiltig när United spelar och det känns mer som ett måste att se matcherna, i stället för veckans höjdpunkter. Spelarna har inte roligt, publiken på plats har inte heller det så vi som oftast tittar på håll kan ju knappast ha det heller. 
• Spelet. Ingenting stämde. Som vanligt. Och man blir liksom inte ens förvånad längre när Unitedspelarna spelar fantasi- och strukturlös fotboll. Det är vad man förväntar sig när domaren blåser igång matchen. 
• Hemmafacit. Förra säsongen gick alltså nederländaren 30 raka matcher utan förlust. Nu har han förlorat 5 av 8 på Old Trafford. Hur har det här raset gått till? Vad har hänt bakom kulisserna? Allting kan ju inte förklaras med skador. 

Framtiden:

• Tja, vad ska man säga? Vart ska man ta vägen? Förlorar United mot Fulham på lördag och FCK nästa vecka (som jag förväntar mig) är det bara FA-cupen kvar att spela för (Europa League räknas liksom inte). 

Sist:

• Fulham på lördag. Då saknar United sin bäste målgörare den här säsongen och när ni tänker efter vem det är så säger det så mycket om så mycket. 

Som väntat var United tämligen chanslöst i derbyt. 

Fortfarande är skillnaden milsvid mellan klubbarna och det är svårt att se oss komma ikapp de närmaste åren. 

3-0 var i underkant och det var i stora stunder kattens lek med råttan.

Bäst!

• Att matchen är slut och att vi bara har ett ligaderby kvar. Det var länge sen det var spännande att se fram emot att möta Manchester City. Vissa spelbolag hade 6 gånger pengarna för en Unitedvinst. På Old Trafford! Helt galet. 

Unitedklass:

• Några av Onanas räddningar höll gammal, fin och hög De Gea-nivå. Att han sen gjorde en del basic misstag och inte var imponerande med fötterna är en annan sak. 
• Ett par omställningar var fina och gav lägen. Lägen som man förvaltade så här: Mitt på Ederson eller utanför Edersons mål. 

Överraskande:

• Att det ändå dröjde till andra halvleken innan city gjorde sitt andra mål. 
• Att ten Hag trots allt bänkade Antony. Nu återstår att se om Rashford kan hamna vid sidan av planen utan att vara skadad. 

Försvarsspelet:

• Amrabat och Eriksen som sittande defensiva centralt. Amrabat ut i paus igen eftersom han är för dålig. Eriksen står som en kon och kollar på när City gör 3-0 och vid 2-0 tittar han boll vilket gav Haaland öppet mål. 
• En backlinje med Dalot-Maguire-Evans-Vigge skulle inte platsa i något annat mittenlag i Premier League. Ingen superöverraskning då att dom fick slita hund mot världens kanske bästa klubblag. Samtidigt är det upp till världens kanske största klubb att ha backup-spelare som håller yppersta världsklass. Det har inte United. 

För dåligt:

• Antonys beteende. Han platsar alltså inte längre eftersom han är för dålig, men får chansen att visa upp sig slutet av matchen, men väljer då att bete sig bedrövligt och han borde ha fått rött. I ärlighetens namn inte heller första gången han gör så och klarar sig undan utvisning. Ska han fortsätta så här kan han lika gärna göra Sancho sällskap i ett eget lag. 
• Det är ingen skam att förlora mot Peps City, men det är skamligt att se laget falla rakt utför en klippa den här säsongen istället för att fortsätta utvecklas. Visst, skador och blablabla, men det är professionella fotbollsspelare som spelar för Manchester United vi pratar om. 
• 11 mål på 10 matcher. 5 förluster på 10 matcher. Man brukar säga att United faller djupare och djupare post-Fergie, men nu är vi sämre än vi vad vi var pre-Fergie. 
• Casemiro – som knappt spelat de senaste veckorna och är i klappkass form sen i våras – leder den interna skytteligan på fyra mål. Vi är i november. 

Framtiden:

• Det är som så ofta (med några få undantag de senaste säsongerna) som att se kattens lek med råttan. Oljeklubben har i princip allt United saknar på planen och det är otroligt svårt att föreställa sig United gå förbi – eller ens jämsides – den kommande tiden om ingenting radikalt förändras hela vägen från toppen. Inget hopp är en hemsk känsla. 
• Vad sysslar egentligen ten Hag med i uttagningarna och värvningarna? Han köper in Mount för typ 700 miljoner – och sätter honom på bänken i match efter match. Han tar in en 35-årig Jonny Evans som rimligen borde spela i typ Hull och startar honom före Raphael Varane i ett derby?! Han plockar in Reguilon och kör ändå Vigge som vänsterback. Jag förstår ingenting. 

… and finally:

• Så då är det dags att “studsa tillbaka” i veckan.Inget annat lag jag känner till har haft så många veckor på sig att “bounce back” som Manchester United det senaste decenniet.  
• Oavsett hur mycket han sliter och fajtas så kommer vi inte ifrån att Rasmus Højlund är mållös i ligan in i november.