Magikern från Madeira, Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro, inledde matchen på bänken men byttes in efter första halvlek. Fyra minuter senare hade 0-0 förvandlats till 2-0. Vem som gjorde målen? Ronaldo, såklart. Matchen slutade till sist 3-1!
Sir Alex valde att göra en hel del förändringar i startelvan och vila majoriteten av de sÃ¥ kallade ordinarie spelarna. I princip hälften av laget saknades men det skulle trots allt inte pÃ¥verka matchbilden. Van der Sar stod i mÃ¥l. Försvaret bestod av Brown, Vidic, Silvestre och Evra. PÃ¥ mittfältet spelade Fletcher, O’Shea, Scholes och Park. I anfallet spelade Solskjaer frÃ¥n start tillsammans med Rooney.
Första halvlek:
Det hade gått en minut, Ji-Sung Park hade utmanat längs vänsterkanten och gått på ett genombrottsförsök. Skottet hamnade precis utanför målet. Just den minuten, just den chansen symboliserade hela den första halvleken. United dominerade fullständigt och gjorde allt rätt, bortsett från målen. Wigan Athletic kom till Old Trafford med säsongens största skadelista och försökte, så länge som möjligt, hålla tätt i defensiven. Offensivt sett kom inte Wigan någonstans, inte ens Emile Heskey (tvåmålsskytt mot Chelsea!) lyckades med någonting. En spelare som Heskey är väl heller ingen spelare att hålla på när det vacklas kontringar.
Uniteds första riktiga målchans hade alltså Ji-Sung Park. Det var bara starten på missarnas halvlek, en halvlek med Wayne Rooney i huvudrollen. Det tråkiga med huvudrollsinnehavaren var att han inte lyckades leva upp till filmens (läs matchens) kvalitet. Det hela började med en målchans från nära håll redan i den sjätte minuten. Browns inlägg var perfekt men Rooney, från någon meters håll, lyckades inte få volleyskottet i mål. Det ska dock tilläggas att bollen var förbi Chris Kirkland men den sistnämnde lyckades på ett otroligt sätt komma tillbaka och rädda när bollen låg millimetrar från mållinjen. Därefter missade Rooney en nedtagning (vilket vid en lyckad sådan bäddat för friläge) i straffområdet efter en delikat passning från en av första halvleks bästa spelare, Darren Fletcher. Sedan var det åter Rooneys tur att missa en fin målchans efter passning från Park. Bollen kom in i straffområdet och Rooney lyfte bollen elegant över sin back, vänsterskottet gick desvärre upp bland skyarna.
United dominerar halvleken totalt och att målet inte trillar in är faktiskt osannolikt, fast ändå inte. Vi gör allt rätt förutom det där sista lilla, som man brukar prata om när man pratar om ett lag utan självförtroende. Att United skulle sakna självförtroende kan jag inte tänka mig. Kanske, kanske att Rooney saknar det. En Rooney i form hade förmodligen gjort hat-trick redan efter en halvtimma. Det var just efter 30 minuter som nästa Rooney-chans kom. Fletcher slog åter en delikat passning, denna gång en genomskärare som friställde Rooney men skottet gick tätt utanför.
Efter 45 minuter hade United skapat ytterligare några halvchanser och resultatet 0-0 kändes då ännu mer missvisande. Faktum var, utan överdrifter, att Wigan inte hade haft en enda målchans!
Andra halvlek:
I den andra halvleken avgjordes matchen direkt. Lite överraskande valde Sir Alex att byta ut förträfflige Fletcher men att Ronaldo skulle komma in kändes inte som nÃ¥gon överaskning. En större överaskning var att O’Shea fick spela vidare.
Så var det dags, show á la Ronaldo. Han hade varit på planen i en dryg minut när Scholes slog hörnan från höger, Ronaldo slet sig loss från markeringen och med en stenhård nick gjorde han 1-0 till United. Fyra minuter senare var det dags igen. Park sparkades ned i straffområdet och domaren blåste straff. Lite tveksamt, men ändå korrekt. Ronaldo stegade fram och missade(!) straffen men rullade enkelt in sin egen retur. Ronaldo log, det gjorde jag också. Två mål på fyra minuter, det säger en hel del om magikern från Madeira.
United fortsatte sedan att trumma på, Wigan skapade fortfarande ingenting och det var inga som helst problem för hemmalaget att kontrollera matchen. Matchen dog när Rooney vann en viktig nickduell vilket öppnade för Solskjaer som sprang förbi sin försvarare och blev ren med målvakten. Solskjaer sköt in 3-0 distinkt i målvaktens högra hörn. När speakern ropade upp norrmannens namn hördes ett enormt jubel på Old Trafford. Solskjaer är stor, oerhört stor!
Wigan försökte komma tillbaka i matchen men med 3-0 i baken är det inte lätt. Dessutom var United så pass överlägsna att Wigans första målchans inte kom förrän den 70:onde minuten. Då nickade Jackson en hörna rakt på Van der Sar. Det sa det mesta om matchbilden. Men målchansen var bara början på Wigans intåg i matchen. Man började plötsligt pressa United och var nära att peta bollen i mål, men det stod alltid någon i vägen, i sista stund. Och mitt i all galenskap skapade United en jättekontring. Ronaldo sprang, med rappa ben, ifrån allt som hade med Wigan att göra. Sedan passade han Park som snubblade fram bollen till Rooney. Och nu då? Nej, inte nu heller. Rooney sköt bollen hårt i ribban, närmre än så kom han inte.
Det gjorde däremot Wigan. I ett ofarligt läge i straffområdet kapade Silvestre (i vanlig ordning) sin spelare och domaren blåste korrekt för straff. Baines gjorde inget misstag och reducerade i slutminuten. Men närmre än så kom inte Wigan och årets sista julklapp blev tre sköna poäng. Extra sköna var dem sedan Chelsea, tack vare firma Cole/Essien, endast fick 2-2 hemma mot Reading. Ligaledningen ökade därmed till fyra poängs marginal.
Manchester United:
Van der Sar
Brown, Vidic, Silvestre, Evra (Heinze, 70)
Fletcher (Ronaldo, 46), O’Shea, Scholes (Richardson, 62), Park
Rooney, Solskjaer
Bänken: Kuszczak, Saha.
Wigan Athletic:
Kirkland
Boyce, Jackson, Hall (Skoko, 60), Baines
Teale (Cotterill, 52), Johansson, Wright, Kilbane
Todorov, Heskey
Bänken: Pollitt, Landzaat, Cywka.
Bäst i United var Cristiano Ronaldo, Patrice Evra och Ji-Sung Park.
Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]