Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Mats egen United A-Z

Ända sedan jag var liten och började skriva om sport, vilket jag gjorde väldigt tidigt, har jag varit förtjust i A-Ö. Det är en del i journalistiken som länge varit utdöende, vilket gjorde det extra roligt att se Svenska Dagbladets hockeyreporter dunka in A-Ö om hockey-VM häromveckan.
Det går att få in så mycket intressant, både roliga anekdoter, fakta och egna tankar på ett rätt simpelt sätt. Det är att både gör det enkelt och riktigt svårt för sig i en och samma veva.

Här är mitt A till Z (vi snackar ju om en engelsk klubb) med United som röd tråd, säsongen 2007/2008.

Anderson
, Oliveira i förnamn. Min nya idol. Magnifik säsong. Usel på att skjuta, underbara löpningar. Säker straff. Hjälte.

Brakfesten i Manchester i julas var hett stoff i media i några dagar. Sen lugnade det ner sig. Och som väntat blev det ingen rättegång mot Evans. Det är sorgligt att man tänker så.

Cristiano Ronaldo kan bli den störste vi har haft någonsin i klubben om han stannar fem-sex år till. Då har han skjutit ett par CL-titlar ytterligare åt oss. Men han får sluta att missa straffar. Cantona började inte missa förrän i slutet av karriären.

Dubbeln igen. Och nu vill Rio ha trippeln nästa år. Själv hoppas jag på kvadruppeln. Möjligt? Nej. Men däremot är det egentligen omöjligt att ta en dubbel med PL och CL om man är ett engelskt lag, med det spelschemat.

Edwin. van der Tsar. Lysande Expressen-rubrik.

Fiaskolaget från Merseyside misslyckades igen. Det bästa med det hela är att Liverpool alltid är borta så tidigt, typ i december. Varje år. Helt underbart.

Glasliraren
från Paris måste bort. Louis Saha har blivit det största skämtet på OT sedan Massimo Taibis dagar. Är inte Fergusons tålamod slut måste Saha ha någon slags hållhake på honom.

Himmelsk, var crossbollen Rooney vräkte iväg mot Ronaldo i första halvleken i Moskva. Jag tror inte att jag någonsin sett en bättre cross slås av en bättre spelare till en annan ännu bättre spelare som sedan på ett magnifikt sätt hittar en tredje spelare, dock inte riktigt lika bra, som bara är centimeter från att göra ett magiskt fotbollsmål. Men såna är de, grabbarna i United.

Inget
, nej, ingenting var vackrare Premier League-säsongen 2007/2008 än Ronaldos frispark mot David James.

Jänkarna, Glazer i efternamn, har tack och lov gjort tvärtemot många andra utomstående bluffsupporterägare och hållit en låg profil. Men de blir knappast mer populära för det, snarare så är de ”bara” lika illa omtyckta som tidigare.

Kuszczak, Tomasz, träffade min sambo och jag i Uniteds Megastore. Då blev jag som ett barn igen och tog min första autograf sedan jag fick Tomas Gustafsons i en Inter Sport-butik i Sala på 1980-talet. En vänlig man, polacken, som vräkte ned nyckelringar i sin kundkorg.

Legenden Ryan Giggs avgjorde både Premier League och Champions League. 34 år gammal. Min första riktigt stora United-idol hade en rätt medioker säsong och det syns att benen inte klarar av att göra det huvudet vill att de ska göra. Men de gånger de lyckas är han fortfarande en av de allra största.

Moskva, The City of Dreams. Röda torget. Röda jävlar. Rött.

Norrmannen
på fyllan bredvid oss slocknade i paus. Annars inledde han med att fråga min sambo om hon hade en drink, fick ett nej till svar och dansade lite innan han sakta men säkert vaggades in av John Blund. På läktaren på Old Trafford. Härligt.

Olidligt är det att höra Glenn Hysén kommentera fotboll. Lika fantastisk som han kunde vara på fotbollsplanen, lika usel är han när han ska kommentera vad som händer på den. ”Oavsett vilka man håller på och gillar fotboll så är det här bra”, sagt efter 1-0-målet av Ronaldo i Moskva, är redan en klassiker.

Pojkdrömmen blev fullkomlig när jag 15 mil från Old Trafford bevakade Birmingham-Everton på St Andrew’s i april. Ända sedan mina minsta dagar har jag drömt om två saker: 1) att åka till Old Trafford, 2) att som sportjournalist bevaka engelska ligan.

Queiroz, Carlos, ska inte underskattas. Han får väldigt mycket negativ kritik när United spelar defensivt och förlorar. Lika mycket positiv kredd borde han få när vi spelar offensivt och vinner. Synnerligen lojal dessutom. Och så är han ju född i Mocambique. Det är coolt.

Rekordmånga matcher såg jag den här säsongen – det blev till slut 55 av 58 tävlingsmatcher. Det är bisarrt, egentligen, att det går att se ALLA Uniteds föreställningar direkt nuförtiden. Utom på den kroatiska kusten där det var omöjligt att hitta en bar som visade Premier League, därför såg jag inte Sunderland och Tottenham i början av säsongen. Och så visades inte Coventry-matchen i Carling Cup av någon outgrundlig anledning. Inte ens på nätet, vill jag minnas.

Siktet, van der Sars alltså, har blivit helt felriktat på slutet. Edwin som alltid varit så bra med fötterna är plötsligt i Isaksson-klass.

Taxichaufförer i Manchester litar jag inte på längre. En tjomme släppte av oss mitt på Deansgate när vi skulle på restaurang (Piccolino) och sa ”det ligger en massa restauranger där borta, gå och kolla” samtidigt som han krävde fem pund.

Underlaget, under köksbordet hemma, var nyckeln till seger. När Terry stegade fram till straffpunkten tryckte jag in långfingret i ena örat och det andra örat mot köksgolvet där jag låg och lyssnade under straffläggningen. När JT missade smög jag upp och såg upplösningen, snett mot teven från hallen. Att van der Sar räddade Anelkas straff, det har jag sett i efterhand.

Vinterresan till Saudiarabien verkar ha gjort susen. Det blir alltid ligavinst efter solsmestrar mitt under säsongen. Fortsätt!

Welbeck, Danny i förnamn, ryktas vara den störste anfallstalangen United producerat sedan Mark Hughes och han spelade även i Saudiarabien (bommade en straff). Fjärdeforward nästa säsong? Vore kul att äntligen få fram en anfallare från egna leden.

X-tra roligt var det faktiskt att vinna Champions League bara så att Ashley Cole inte fick göra det. En skam för fotbollsyrket. Precis som Didier Drogba. Kom ihåg när han först sparkade sönder fejset på Vidic, sen tänkte filma till SIG en frispark innan han kom att inte ens han skulle fått det i det läget.

Ypperlig är Daniel Taylors bok ”This is the one …” om Sir Alex. Det är väl inte Guds bästa språk och det är lite väl mycket spekulativa påståenden, men ack så intressant det är för oss fans och journalister. Jag blev faktiskt fysiskt rädd i vissa lägen. Alex äger.

Zlatan gjorde faktiskt mål på Old Trafford när Inter vann med 3-2 i augusti. Då spelade United bedrövligt försvarsspel. Det gjorde laget sällan senare. Zlatan skulle för övrigt passa in alldeles utmärkt i United.

Krönika av Mats Svensson


Av: Claes [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]