Vi nås av den tragikomiska, och hittills obekräftade*, nyheten att Kevin Keegan lämnar Newcastle. Keegan skrev in sig i Manchester Uniteds historia, när han sa: ”I will love it if we beat them. Love it!” Muss säger Cheer up Kevin Keegan och minns hur det gick till när United stal Newcastles och Keegans ligatitel 1996.
Den 19 augusti 1995 förlorar United med 3-1 mot Aston Villa. ”You can’t win anything with kids,” säger expertkommentatorn Alan Hansen.
Den 20 januari 1996 besegrar Newcastle Bolton med 2-1. Skatorna leder ligan tolv poäng före United, med femton matcher kvar att spela. Det är Newcastles titel att förlora. Alan Hansen ser ut att få rätt.
Alex Fergusons United har emellertid inte gett upp. Laget börjar rada upp segrar, samtidigt som Keegans Newcastle börjar darra. Den 4 mars möts lagen i Newcastle. United har åtta raka segrar i bagaget (tre av dessa i och för sig i cupen), medan Newcastle har tappat poäng i sina två senaste matcher. Skatornas ligaledning är nu bara fyra poäng, förvisso med en match mindre spelad, och media menar att matchen kommer att avgöra ligan.
Newcastle börjar bäst och endast Peter Schmeichels storspel i mål håller United kvar i matchen. Att United har 0-0 i paus är närmast ett mirakel men när det som bäst behövs levererar Alex Ferguson. United kommer ut som ett nytt lag efter halvtidsvilan och det dröjer bara sex minuter innan Eric Cantona gör 1-0 med ett volleyskott efter Phil Nevilles inlägg. Cantonas mål blir matchens enda. Trots att Newcastle leder ligan med en poäng och har en match till godo är det United som ser ut som mästare.
Keegans lag klarar inte av att hantera pressen, Fergusons lag däremot presterar när det som bäst behövs. Newcastle har en period under våren där de endast tar sju poäng på åtta matcher. Samtidigt vinner United sju matcher med 1-0, Eric Cantona avgör fem av dessa.
Den 13 april kom Uniteds enda plump under våren. United åkte till Southampton och blev utspelade, hemmalaget ledde med 3-0 i halvtid. När andra halvlek började chockades publiken – United kom ut klädda i blåvita tröjor, istället för de grå man hade börjat matchen med. United vann andra halvlek med 1-0 och de grå tröjorna sågs aldrig mer.
Den 17 april vinner United med 1-0 mot ett vilt kämpande Leeds, efter ett sent mål av Roy Keane. Alex Ferguson uttalar sig efter matchen om Leedsspelarnas inställning. Han hävdar att det för vissa av dem verkar vara viktigare att stoppa United från att vinna ligan än något annat, att de lurar sin manager och att vi kommer att få se ett annat Leeds mot Newcastle.
”I will love it if we beat them. Love it!”
Den 30 april vinner Newcastle med 1-0 i Leeds. Dagen innan har United krossat Nottingham med 5-0, vilket i praktiken betyder att Newcastle inte längre kan vinna titeln på bättre målskillnad. Kevin Keegan tappar fattningen när han intervjuas i teve efter matchen. Han är märkbart upprörd och skakad när han attackerar Alex Ferguson i en okontrollerad, och numera klassisk, rant:
When you do that about footballers, like he said about Leeds. […] I’ve kept really quiet but I’ll tell you something. He went down in my estimation when he said that. We have not resorted to that. But I’ll tell you. You can tell him now if he’s watching this. We’re still fighting for this title. And he’s got to go to Middlesbrough and get something. And I’ll tell you honestly. I will love it if we beat them. Love it!
Keegans lag vann inte. United åkte till Middlesbrough, spelade i blåvita tröjor, och säkrade ligatiteln utan några större problem, via en 3-0-seger. Sex dagar senare sänkte Eric Cantona Liverpool på Wembley, men det är en annan historia.
Keegans rant i direktsänd teve blev en omedelbar klassiker. När Premier League firade tio år delade man ut priser till dem bästa i diverse olika kategorier. Bästa citat vanns av Kevin Keegans: ”I will love it if we beat them. Love it!” Jag gissar att han inte är stolt.
Uniteds supportrar tyckte synd om den gode Keegan och började sjunga ”cheer up Kevin Keegan” på läktarna. Drygt tio år senare tyckte samma supportrar synd om Jose Mourinho och sjöng ”chin up Mourinho”, när portugisen misslyckades med att leda sitt Chelsea till en tredje raka ligatitel, men också det är en annan historia.
Oh what can it mean,
To a sad Geordie bastard,
And a shite football team.
I januari 1997 lämnade Keegan mycket överraskande sin roll som manager för Newcastle. Efter en kort tid i Fulham tog han över Englands landslag, där han, beroende på hur man räknar, är den sämsta managern någonsin. Efter England tog han över Manchester city, där han stannade nästan fyra år innan han meddelade att hans karriär var över. Men skam den som ger sig, i januari i år gjorde han comeback som manager för Newcastle. Åtta månader senare verkar det dock som att det kan bli en kortvarig comeback.
”And I’ll tell you honestly. I will love it if we beat them. Love it!” Cheer up Kevin Keegan.
Keegan’s Rant.
Cheer Up Kevin Keegan.
* Kevin Keegan lämnade Newcastle den 4 september 2008, dagen efter att den här artikeln publicerades.
Res med oss till Manchester!