Bruno Conti drog bollarna. Manchester United mot FC Porto. Det blir således en resa till sydligare breddgrader där de regerande mästarna ska ta revansch.
Jag ska vara ärlig. Gå rakt på sak. Inte fan hade man önskat Barcelona eller Liverpool. Inte heller Bayern München eller Chelsea. Inte heller Arsenal eller Villareal hade varit en enkel drabbning. Det blev Porto. Alla är glada och nöjda. United fick den på förhand enklaste motståndaren.
Vi ska inte lÃ¥ta tankarna rinna iväg allt för mycket… En portugisks arena ett par Ã¥r bakÃ¥t i tiden. Den gÃ¥ngen dÃ¥ United sÃ¥ snöpligt eliminerades ur turneringen efter ett mÃ¥l av Costinha. Porto. Mourinho.. ja, ni vet. Allt kan hända. Underskattning är att förakta!
Det var fem år sedan Porto vann Champions League. Mycket har hänt sedan dess. Självklart vore det ett misslyckande om inte de regerande mästarna besegrade portugiserna. Samtidigt innebär inte lottningen att det blir så mycket enklare att vinna Champions League. Vi slår ju inte ut något lag som inger något större hot. Inte förrän i finalen kommer något av de stora lagen vänta. I en semifinal väntar Villareal eller Arsenal. Gunners är inget typisk cuplag och kommer få en svår nöt att knäcka redan i kvartsfinalen.
Lottningen gör situationen desto bättre i ligaspelet. Till skillnad från två tuffa, täta möten med Liverpool eller Barcelona kan United nu göra en match på Old Trafford som banar väg ända fram till semin. Det krävs ingen bra match på Old Trafford, det behöver inte vara någon attraktiv fotboll. Bara vi vinner och håller nollan. Ska vi säga 2-0?
Då räcker det med att spela defensivt och snålt på Estadio do Dragao. Då kan vi aktivt fortsätta prioritera en ny Premier League-titel. Det vore det bästa. Trots det bittra nederlaget mot Liverpool känner jag en krypande optimism. Vi kan vinna det här. Och resan till Porto är bara en av många resor.
Det är inte början på resan, och förhoppningsvis långt ifrån slutet.
Fotnot: United inleder hemma den 7 april. Returen spelas 15 april.Res med oss till Manchester!