Matchrapport: Man Utd – Aston Villa 3-2

ASTON VILLA: Friedel – L.Young, Davies, Cuellar, Shorey – Milner (Reo-Coker 76), Petrov, Barry, A.Young – Agbonlahor, Carew
Avbytare: Guzan, Knight, Gardner, Albrighton, Salifou, Delfouneso
Varningar: Milner, A.Young

Eufori räcker inte. Att det här var ”bättre än sex” gör att man kan ta på glädjen men det duger ändå inte för att få fram känslan undertecknad och alla världens sanna Unitedfans känner just nu.

Efter att ha legat under med 1-2 tio minuter från slutet i en match som mycket väl hade kunnat bli vändpunkten för Liverpool i det här titelracet, kommer man på något vis tillbaka, först för att kvittera (81a minuten) och sedan för att avgöra (93e) efter ett drömmål av en blott 17-årig italiensk debutant. Att det som i grund och botten är en lek kan skänka människor i alla åldrar en sådan genuin lycka som den jag känner just nu – det är fantastiskt.

– – –

Tre poäng var det enda som räknades inför den här matchen. Efter två raka förluster i ligan var United piskat att vinna idag efter att Liverpool tillfälligt tagit över serieledningen via en 1-0 seger borta mot Fulham igår kväll (Benayoun 93e minuten). Aston Villa var även de i behov av en trepoängare för att inte tappa för mycket mark gentemot Arsenal som innehar den fjärde och sista CL-platsen.

Något överraskande kom inte Rio Ferdinand till spel. Rio blev utbytt med fem minuter kvar att spela i Englands 2-1 seger mot Ukraina i onsdags men det fanns inga rapporter om någon skada på backklippan som tvingades vittna matchen från läktaren. Van der Sar återfanns som väntat i målet bakom en backlinje som saknade Ferdinand, Vidic och Brown oerhört i den här matchen. Neville startade matchen föga överraskande, men få trodde att det skulle bli som mittback ihop med Jonny Evans. O´Shea började således som högerback och till vänster startade ordinarie vänsterbacken Patrice Evra. Carrick och Fletcher startade som väntat centralt på mitten där Nani fick förtroendet till vänster och på andra sidan startade hans landsman – Cristiano Ronaldo. Giggs spelade i en släpande roll bakom Carlos Tevez.

– – –

Aston Villa kom till Old Trafford för att vända sin dystra trend med åtta raka matcher utan seger och ta upp kampen med Arsenal om fjärdeplatsen. Martin O´Neill valde att ställa upp sitt lag i en 4-4-2 formation där United-spöket Brad Friedel – som helt korrekt fick sin avstängning upphävd inför matchen – startade i mål. I backlinjen saknades skadade Martin Laursen, Zat Knight (petad) och Wilfred Bouma (ännu inte helt 100 efter skadeuppehållet), vilket gjorde att Davies och Cuellar bildade mittbackspar flankerade av Luke Young och Nicky Shorey. Mittfältet var det ordinarie med Barry och Petrov centralt, flankerade av Milner och Ashley Young. På topp startade norrmannen Carew tillsammans med den vindsnabbe Agbonlahor.

Första halvlek
När United-spelarna tågade in på planen presenterade speakern dem som ”champions of England, champions of Europe and champions of the World!” till publikens stora jubel. Några mästartakter gick dock inte att skåda när matchen väl blåstes igång på ett Old Trafford som fullkomligen badade i vårsol.

Aston Villa tog tag i spelet omgående och United uppträdde nervöst och försvarsspelet var allt annat än förtroendeingivande i matchinledningen. Redan i den fjärde minuten är bortalaget när att ta ledningen då Carew når högst på en hörna men Darren Fletcher agerar räddande ängel på målinjen och får undan bollen. Det var en oerhört ängslig stämning på Old Trafford de första minuterna i matchen, både planen och läktaren. De två tidigare förlusterna låg färskt i minnet på både spelare och fans och den dåliga inledningen hjälpte föga.

Efter 12 minuters spel sker ett missförstånd mellan Luke Young och en utrusande Brad Friedel som slutar med att Young passar tillbaka bollen rätt i händerna på Friedel. Solklart tillbakaspel och Riley blåser indirekt frispark för United till vänster i straffområdet i höjd med straffpunkten. Giggs petar och Ronaldo drar till med ett underbart skott som borrar sig in i bortre hörnet, 1-0! Inte helt rättvist, men i det här läget av säsongen tar man vad man får…

Nästa heta chans går till Aston Villa. Darren Fletcher ramlar när han ska jobba tillbaka bollen och drar ner Petrov strax utanför straffområdet med en solklar frispark som följd. Ashley Young drar till med ett fint skott i målvaktens hörn men Van der Sar är med på noterna och kan boxa ut till en hörna. United har nu tagit över kommandot i matchen och med 1-0 i ryggen ser det betydligt stabilare ut. Kvitteringen kommer därav som en riktig kalldusch tio minuter senare efter att Barry relativt ostört fått ta ner bollen på bröstet och måtta ett fint inlägg mot Carew som säkert nickar in 1-1. Neville tappar Carew totalt på målet och placeras omgående ut på högerkanten vilket gör att O´Shea tar steget in centralt. Man kan bara spekulera i varför Sir Alex valde att börja med Neville centralt…

Ronaldo har sedan en nick på mål som Friedel enkelt räddar, i övrigt skapar United inte några fler heta chanser den första halvleken. Villa samlar sig bra defensivt och Uniteds anfallsspel är alldeles för orörligt för att ställa till med några större bekymmer. Spelare som Nani, Ronaldo och Giggs måste ta betydligt fler offensiva löpningar om United ska kunna få utdelning. Fletcher är den enda i United som kan springa ut till omklädningsrummet med huvudet högt efter den första halvleken.

Andra halvlek
Den andra halvleken inleds i samma anda som den första med ett underpresterande United och ett Aston Villa som är giftigt offensivt. En något långsam United-backlinje har stora problem med Villas kvicka omställningar. Helt rättvis tar bortalaget ledningen i den 58e minuten. Carew får driva bollen meter efter meter helt ostört mot en Gary Neville som bara tittar på innan norrmannen skickar in ett inlägg som når fram till Agbonlahors panna – Van der Sar hinner inte ut, Patrice Evra har tappat markeringen – och 1-2 är ett faktum. Stämningen är nu riktigt deppig bland spelare, fans och undertecknad. Just i denna stund kände jag mig helt säker på att det skulle bli en tredje raka förlust. Mönstret kändes igen från de två tidigare förlusterna med ett dåligt försvarsspel, ineffektivt anfallsspel och inget riktigt go i laget.

Ferguson agerar omgående och byter ut en helt misslyckad Nani mot en 17-årig italienare vid namn Federico Macheda som några dagar tidigare gjort ett hattrick mot Newcastle i reservlagsserien. I den 67e minuten uppstår en straffsituation då Fletchers fina inlägg söker Macheda som i hård kamp med Curtis Davies går omkull i straffområdet men Mike Riley väljer att fria. Några minuter senare är Evans framme med skallen på en Giggs-hörna men nicken seglar en bit över ribban. United trycker nu på mer mot ett Villa som givetvis backar tillbaka i banan men som istället hotar med vassa omställningar mot allt mer ensamma United-försvarare.

”Move you lazy bastards!!” skriker en minst sagt frustrerad United-supporter som sitter nära ljudmikrofonen och därmed sätter ord på allas tankar.

När man som mest sitter och förbannar sig över den j-vla divan Cristiano Ronaldo som återigen ligger ner och ojar sig över en liten smäll han fått reser han sig plötsligt, får bollen serverad och drar till strax utanför straffområdet med ett vänsterskott som letar sig ändå in i det bortre hörnet och matchen är kvitterad efter 79 spelade minuter, 2-2. Trots att han ofta är direkt dålig i spelet den här säsongen är han så oerhört viktigt för United med sitt målskytte och matchvinnaregenskaper. 20 mål är han uppe i nu Ronaldo, ett mycket bra facit för en ytter.

Old Trafford får förnyad kraft och publiken vädrar tre poäng. Ute på planen trummar spelarna på och i den 84e minuten är Fletcher nära att bli matchhjälte men Friedel gör en kanonräddning på skottens skott (jag är från Göteborg). Strax därpå jobbar en för dagen strålande Fletcher fram bollen till Ronaldo som i ett bra läge dundrar på med ett skott som smiter strax ovanför krysset. Nära där! I den 88e matchminuten gör SAF sitt andra byte då han tar ut en helt slutkörd Carlos Tevez och sätter in nästa anfallsyngling – Danny Welbeck. Bara minuten senare blir Welbeck helt fri framför mål men hans avslut räddas i sista momangen av en utrusande Friedel. Ett jätteläge för 18-årige Welbeck att avgöra matchen!

Fjärdedomaren förkunnar strax därpå att det blir fem tilläggsminuter och just då kändes det verkligen inte som att det skulle komma ett 3-2 mål. Något man har lärt sig efter flera års idrottande är att man ska försöka visualisera positiva scenarion och medan jag stod krampaktigt framför teven försökte jag projicera en bild av ett segermål i mitt inre och den glädje som skulle följa. När Federico ”Kiko” Macheda, 17-åringen från reservlaget, i den 93e minuten tar emot, vänder bort sin försvarare och skruvar in bollen i det bortre krysset infinner sig en glädje som jag inte ens hade kunnat drömma om. Maken till glädjefnatt jag upplever i den stunden har jag aldrig varit med om och efter en minuts hoppande, skrikande och allmänt ”bananas”-beteende är det med glädjetårar i ögonen jag ser de sista två minuterna av matchen innan Riley blåser av och därmed förkunnar att United återigen leder Premier League, att laget äntligen tagit en seger samt att ”Kiko” Macheda är mann… pojken på allas läppar.

Sammanfattning

Jag är helt färdig.