Vansinnig match på Old Trafford

 
Det går knappt att summera ett så galet derby som det i går. Uniteds försvarsspel hade mycket att önska och lite kritiskt kan det sägas att hemmalaget gjorde sex mål och bortalaget ett. Michael Owen blev hjälte då han i den sjätte övertidsminuten iskallt sköt in 4-3 bakom Citys målvakt Given. Passet kom från matchens gigant, eminensen Giggs.

United startade med en relativt väntad uppställning, men både Anderson och Giggs startade istället för Carrick och Valencia. Nämnas skall också att Ferdinand var friskförklarad och spelade istället för Evans. För bortalaget var startelvan väntad, vilket innebar att Tevéz startade matchen. I spelartunneln innan matchen var stämningen till synes god. Tevéz blev omfamnad av ett par United-spelare, kanske främst Evra.

Knappt hade matchen hunnit börja förrän det blev 1-0 till United. Den fantastiske Evra dribblade sig fram längs vänsterkanten (efter inkast av Giggs) och spelade in bollen till Rooney, vilken stod centralt i straffområdet. Engelsmannen höll undan två City-spelare och rullade kyligt in bollen i mål.

Glädjen blev emellertid kort, då City kvitterade i den 16 minuten. Foster och Ferdinand lyckades inte kommunicera vad gäller bollen och den förra fick inte tag på bollen. Istället jobbade Tevéz fram bollen till Barry, vilken rullade in den i tomt mål. Det var ett, minst sagt, pinsamt försvarsspel av Foster och Ferdinand. Förvisso kan kanske argumenteras för att Foster hade tio fingrar på bollen när Tevéz tog den, men målvakten skulle sedan länge ha skjutit bollen upp på läktaren. Samtidigt måste Ferdinand klargöra sin intention för Foster och inte skapa osäkerhet i situationen.

Efter det snöpliga kvitteringsmålet var det mer eller mindre City som hade mest bollinnehav och i slutet av första halvlek var Tevéz ett stolpskott ifrån att göra 1-2. Barry spelade fram Ireland, vilken snyggt klackade fram bollen till argentinaren. I ett trängt läge sköt Tevéz mot Fosters vänstra sida, men bollen tog i stolpens yttersida. United hade klara problem att hantera både de Jong och Barry, vilka jobbade kopiöst för City. Kantspelet var inte av någon större kvalité med en lite rostig Park och Giggs som inte fick de rätta bollarna att arbeta med.

I andra halvlek exploderade matchen. Efter fyra minuter nickade Fletcher, gigantisk i andra halvlek, in 2-1. Inlägget kom från Giggs och Fletcher stod för en enastående prestation, då han trängde sig emellan Lescott och den överskattade Touré. Det kändes som att United nu skulle öka tempot väsentligt, men kvitteringsmålet kom redan tre minuter senare. Bellamy fick bollen till vänster utanför straffområde och sköt bollen i Fosters vänstra kryss, ett mycket vackert mål. United gav Bellamy alldeles för stora ytor och tid att skjuta.

Efter målet spelade United en fantastisk fotboll och City var fullständigt utspelade. Demontränaren Mark Hughes satt maktlös och apatisk i sitt säte på drömmarnas teater och kunde bara beundra hur den 36-årige trollkarlen från Wales dominerade gräsmattan. Högerbacken Richards måste ha upplevt sina värsta minuter på en fotbollsplan. Giggs sprang runt Richards, under honom och fan vet om han inte också flög över den maktlöse engelsmannen. Samtidigt tog den superbe Fletcher över innermittfältet totalt och Berbatov visade prov på sin briljans. Efter 60 minuter byttes Park ut till förmån för Valencia.

United skulle ha utökat ledningen, då Rooney snyggt spelade fram Giggs till vänster i straffområdet. Eminensens snygga avslut med vänster yttersida räddades emellertid av Given. Berbatov hade sedan två chanser att även han utdryga ledningen. Först nickade han rakt på Given vid en hörna och sedan missade han en jättechans efter Giggs briljanta förspel. Walesaren dribblade sig förbi två City-spelare (en av dem var givetvis Richards) och slog ett magnifikt inlägg till bulgaren som tyvärr nickade för centrerat, varför Given kunde rädda. Valencia gjorde ett fint inhopp och spelade från sin högerkant in bollen mot straffområdet, varpå Giggs mötte på volley. Given gjorde ånyo en fin räddning och som Ni förstår skulle United ha utklassat City denna söndag.

Sir Alex såg sig med tretton minuter kvar tvingad att byta ut den duktige Berbatov till förmån för Owen, gratisnyförvärvet från Newcastle United. Tre minuter senare skulle det rättvisa ledningsmålet komma. En frispark från vänster, av Giggs givetvis, nickades fint in av kolossen Fletcher. Under de sista tio minuterna, av den ordinarie matchtiden, avvärjde Foster snyggt ett skott av den anonyme Wright-Phillips och Richards (tro det eller inte) var nära att skjuta in 3-3 vid hörna.

Istället kom kallduschen med cirka tio sekunder kvar av ordinarie speltid. Den för dagen svage Ferdinand försökte lobba bollen över den inbytte Petrov och Bellamy. Försöket misslyckades kapitalt och den förra friställde den senare som sprang ifrån den förtvivlade kaptenen. Foster gör återigen en svag insats och lade sig alldeles för tidigt i duellen, varefter Bellamy kunde rulla in kvitteringen vid hans första stolpe. Hoppet om seger såg vid detta tillfälle hopplöst ut för United. Bortalaget, helt utan spelidé och finess, hade oförtjänt kvitterat. Domaren hade lagt till fyra minuter och blev mot bakgrund av Citys målfirande tvingad att lägga till ytterligare cirka en minut.

Övertiden såg inte ut att bjuda på några större överraskningar, då bortalaget var fullt nöjda med 3-3. Fergie bytte efter 93 minuter ut Anderson till förmån för Carrick. Domaren fick därmed lägga till ytterligare tid. När klockan tickat över 95 minuter fick Giggs bollen en bra bit in på Citys planhalva. Med ett magnifikt pass med vänsterfoten hittade han Owen, vilken smugit sig in bakom… Ni gissade rätt, den miserable Richards. Owen tog distinkt emot bollen och lade in den med en höger yttersida (två kontakter) i Givens vänstra hörna. Glädjescenerna som följde var oerhörda. Inte undra på det, ett rättvist resultat hade varit 6-1. Fast å andra sidan är det roligare att ge den osympatiske demontränaren Hughes en knäpp på näsan.

Sammantaget en av de roligaste matcher som spelats. Dramaturgi är bara förnamnet på det spektakel matchen innebar. De ynkliga, infama Cityfans som argumenterar för att tilläggstiden var för mycket vet att de försöker maskera sanningen. City saknar ett grundspel och har i managern Hughes en otillräcklig kapacitet. Det var ren utklassning spelmässigt. Vänder en på resonemanget är det frapperande att ett lag med så många inköpta stjärnor kan prestera så lite spelmässigt. Emellertid skall den evigt pålitlige Barry och duktige Bellamy ha beröm för gedigna insatser. Sir Alex stod för ett fint drag då han ville bredda spelet i andra halvlek, något som Fletcher till stor del låg bakom. Vidare var Valencias inhopp mycket fint, samtidigt som Giggs gör en stormatch.

Avslutningsvis hoppas undertecknad att Foster och Ferdinand kan ta sig samman. Deras ingripanden vid 1-1 och 3-3 håller inte ens allsvensk nivå, det var sämre än så. Ferdinand är matchotränad och Foster har varit skadeförföljd, så hoppet är väl inte helt ute för förbättrade prestationer. Det är det aldrig förresten. Inte förrän domaren blåst av matchen.