(Nu när det är landslagsuppehåll tänkte vi passa på att publicerade lite gamla artiklar som av en eller annan anledning inte har publicerats tidigare. Framför allt gäller detta den här säsongens US-artiklar. Aktuell artikel publicerades i US 3 och skrevs i början av oktober. /Redaktionen)

Oktoberväder

United har inlett säsongen bra, nitton poäng på åtta ligamatcher är bättre än förväntat. Jag hade räknat med att United skulle få problem i början på den här säsongen. Förlusten av Ronaldo har redan ältats alldeles för mycket men det var självklart att United utan portugisen skulle tvingas bygga om sitt anfallsspel och det har fungerat oväntat bra oväntat tidigt. Dagens United är fortfarande i sin uppbyggnadsfas och när pusselbitarna hittat rätt kan det här laget bli riktigt bra.

Sir Ryan Giggs
Gammal är äldst heter det. Och Sir Ryan Giggs är gammal, faktiskt tillräckligt gammal för att ha sett city vinna en titel. Det är svårt att vara originell i en text om Giggs, alla superlativ är redan använda. Han har antagligen varit uträknad fler gånger än någon annan fotbollsspelare men Giggs har alltid hittat en väg tillbaka till toppen. Hans form under säsongsinledningen har varit enastående. Han spelar inte samma fotboll som i sin ungdoms glansdagar men han är lika bra nu som då. Hans insats mot city kan mycket väl ha varit hans bästa match någonsin.

En intressant aspekt med Giggs utveckling ser man i en jämförelse med Paul Scholes – en annan veteran i dagens United. Där Giggs hade snabbheten som sin största styrka var Scholes alltid relativt långsam. Med åldern faller det naturligt att man tappar i snabbhet och Giggs har faktiskt hanterat detta bättre än Scholes. Giggs har anpassat sitt spel, han har förbättrat sin repertoar och väljer idag andra lösningar där han förr litade till sin snabbhet.

Scholes däremot har aldrig litat till sin snabbhet och det faller därför inte naturligt för honom att anpassa sitt spel när han idag är långsammare. Scholes kliver fortfarande in i varje duell med full kraft. Det betyder att han inte kan ändra sig när han kommer för sent in i dueller, vilket resulterar i frisparkar för motståndaren och kort för Scholes. Han är fortfarande en av världens mest passningsskickliga spelare men antalet situationer där han är aningen sen har ökat och det har Scholes inte hittat någon lösning på.

Slutsatsen av detta är att Giggs har åldrats bättre än Scholes och det var det nog inte många som trodde för tio år sedan. Giggs är ett unikum i fotbollsvärlden och förtjänar alla superlativ som finns i ordboken. Arise Sir Ryan.

Darren Fletcher
Darren Fletcher har nu etablerat sig som en av världens bästa mittfältare. Han är inte längre bara bra i de stora matcherna och han har utvecklats till en av Uniteds stora ledare på planen. När Fletcher spelar vinner United. Ja, faktum är att United bara har förlorat en enda match som Fletcher har deltagit i sedan årsskiftet – och då, mot Fulham borta, spelade United med en man mindre nästan hela matchen.

När läget såg som mörkast ut i matchen mot city, dvs. efter kvitteringen i slutminuten, var det Fletcher som manade på sina lagkamrater och uppträdde som den stora ledaren på planen. Jag har länge sett Wayne Rooney som bästa alternativ att ta över kaptensbindeln när Gary Neville placerar skorna på hyllan men nu börjar jag tvivla. Darren Fletcher kan mycket väl vara en framtida kapten i United. Och han är idag Uniteds bästa mittfältare.

Michael Carrick
Om Fletchers form är fantastisk kan man tyvärr inte säga samma sak om Michael Carrick. Carrick har inlett den här säsongen lika dåligt som han avslutade den förra. Hans formsvacka är nu så lång att det är tveksamt om det fortfarande går att kalla det för formsvacka. Enligt en initierad källa var det Carrick som Sir Alex Ferguson utsåg till syndabock efter Uniteds fiasko i Rom. Och om Carrick inte hittar tillbaka till normal form är det inte bara hans plats i startelvan som står på spel utan också hans framtid i United.

United behöver Carrick i form. Han har kanske inte den högsta toppen men sedan han kom till United har han konsekvent varit klubbens bästa mittfältare, även om det nu verkar som att Fletcher har tagit över den positionen. På pappret är Carrick och Fletcher en perfekt mittfältskombination och utan tvekan den bästa United kan ta fram idag. Så låt oss hoppas att Carrick hittar tillbaka till normal form. Och det snarast.

Patrice Evra
Jag var extremt kritisk mot Patrice Evra under hans inledning i United och räknade med att han skulle tvingas bort från klubben relativt snart. Fransmannen hade emellertid andra planer och har sedan dess utvecklats till världens bästa vänsterback. Efter en, relativt sett, medioker fjolårssäsong (ironiskt nog den säsong där han fått mest positiv kritik i media) har han inlett den här säsongen på ett fantastiskt vis och han spelar kanske sitt livs bästa fotboll just nu.

Idag är hans positionsspel utmärkt och han ger United en extra dimension i anfallsspelet. Men Evra förtjänar inte bara beröm för sitt sätt att spela fotboll, han bjuder också på mycket glädje utanför planen – som när han intervjuade sin kompis Park Ji-Sung i MUTV. Så här vill jag passa på att be Patrice Evra om ursäkt för att jag en gång tvivlade. Humble pie är gott.

Målvaktsfrågan
När Edwin van der Sar skadade sig fick Ben Foster chansen. Han har bitvis imponerat med makalösa räddningar men totalt är Fosters prestation inte tillräckligt bra. För många insläppta mål kan placeras på Fosters konto och överlag ger han ett darrigt intryck. Foster verkar inte lita på sig själv, försvararna litar inte på honom och supportrarna reagerar med instinktiv oro varje gång han kommer nära bollen.

Vi väntar på van der Sars återkomst och när den stora holländaren är spelklar kommer han att lämna Foster på bänken. Van der Sar är allt som Foster inte är – han är lugn och stabil, han utstrålar säkerhet och ger våra försvarare ett utmärkt passningsalternativ i trängda situationer. Han är en ledare på planen och jag tror att saknaden av van der Sars i säsongsinledningen är förklaringen till det stundom dåliga försvarsspelet som United har visat upp.

Michael Owen
Om det gjorde ont i hjärtat när Michael Owen skrev på för United så var alla såna tankar bortblåsta när Owen sänkte city. Owen kunde inte ha valt ett bättre tillfälle att göra sitt första mål på Old Trafford. Jag kommer nog aldrig att helt och hållet förlika mig med tanken på Owen i United men hans inledning i United har imponerat på mig. Han har på kort tid vuxit in i Unitedkostymen.

Owen är en mycket intelligent fotbollsspelare och hans rörelsemönster är som hämtat ur en instruktionsbok. Han är en klassisk måltjuv och det är något vi har saknat i United de senaste åren. Nu har det naturligtvis gått bra ändå men alternativ är bra och alternativ är precis vad Owen ger United. De gånger vi kör fast finns Owen på bänken som ett ypperligt alternativ men någon startspelare blir han aldrig.

Det underliga fallet Tosic
Zoran Tosic värvades till United som serbisk landslagsman för stora pengar. Normalt får en sådan spelare chansen relativt snart. Tosic har dock snart varit i United i ett år utan att egentligen ha fått en enda riktig chans. Han fick förvisso lite speltid under försäsongen men när ligaspelet drog igång var Tosic långt ifrån truppen. Ja, faktiskt så långt från truppen att han inte ens fick sitta på bänken när vi mötte Wolves i ligacupen. Och när vi annonserade vår Champions League-trupp fanns Tosic inte med. Det gjorde däremot Gabriel Obertan.

Har vi värvat en serbisk landslagsman för att han ska spela reservlagsfotboll? Svaret på den frågan är förstås nej. Men varför har vi då värvat Tosic? Sir Alex Ferguson verkar inte vara så värst intresserad av att utnyttja serbens tjänster.

Det har tisslats och tasslats om att vi värvade Tosic för att samtidigt få värva Adem Ljajic (som ansluter till truppen efter nyår). Men det förklarar faktiskt ingenting. Om vi bara ville ha Ljajic hade vi väl bara köpt honom? Och att Röda Stjärnan skulle vilja bli av med en av sina bästa spelare (som Tosic faktiskt var) verkar inte heller vara troligt.

Om det är meningen att Tosic ska användas för att hjälpa Ljajic till rätta i United så känns det som att det borde ha funnits bättre och billigare alternativ. Är Tosic helt enkelt ett exempel på en rejäl tabbe av Uniteds scouter? Jag vet inte, men märkligt är det.

Wayne Rooney
Nåväl, den här säsongen är Wayne Rooneys. Att Rooney fick inleda säsongen med att göra mål efter mål var det bästa som kunde hända United. Rooney är nu Uniteds offensiva nyckelspelare och ska vi vinna något den här säsongen måste Rooney göra en bra säsong. Tittar man på Rooneys spel så anar man att han trivs med att numer vara nummer ett i Uniteds offensiv. Även om han inte jobbar lika hårt i defensiven som tidigare så tar han ett större ansvar på planen.

Kraftpaketet Rooney utvecklas fortfarande som spelare. Från ingenstans har han den här säsongen börjat göra nickmål. Han har alla ingredienser som krävs för att bli världens bästa. Till världens bästa har han dock en bit att vandra. Först och främst ska han hålla sig skadefri och sedan ska han hitta en hög och sedan hålla den höga nivån match efter match. Det har han hittills i karriären inte lyckats med. Gör han det nu så kommer målen att trilla in av sig själv och resultatet i så fall är poäng och i förlängningen titlar till United. Rooney är idag nyckeln till ett framgångsrikt United. Come on Rooney!

Till sist kan jag inte låta bli att nämna den otroliga matchen mot city. Vi besegrade en liten klubb med en liten mentalitet i tidernas bästa derby. Oc de kommande åren kommer derbyt antagligen att utvecklas till att bli en av säsongens stora matcher, inte bara i Uniteds värld utan i fotbollsvärlden i stort. Manchesterderbyt lever!