Slaget om Storbritannien sas det. Det blev väl mest kanske bara en mindre skärmytsling. Rangers spelade smart genom att backa hem och kontra när chansen gavs men United drog sig igenom luskammen och kunde Ã¥ka söderöver med en Ã¥ttondel fickan efter en ninjaspark pÃ¥ Fabio som resulterade i en straff. Det stora snacket var huruvida unge herr Wayne Rooney skulle fÃ¥ spela eller inte. Det fick han. United ställde upp med en högst intressant 4-4-2 med Berbatov och Rooney pÃ¥ topp. Jag kan inte erinra mig när de senast fungerade bra tillsammans. Det sÃ¥g lite oävet ut till en början ska erkännas, bollar studsade fel, avsluten korpade till sig och det var lite allmänt skavigt men det ordnade upp sig till slut och där nÃ¥gonstans finner man det som imponerar mest. Vi vinner fast vi spelar dÃ¥ligt. Nani är inte i form, berbatov är inte i form, backlinjen var lÃ¥ngt ifrÃ¥n ordinare och allmän turbulens verkar rÃ¥da. ÄndÃ¥, tre poäng, ha det bra, lycka till, vi hörs! Det är svÃ¥rt att spela kreativ fotboll mot lag som försvarar sig med allt de äger och har men jag tillhör den utdöende grupp som inte nödvändigtvis kallar det för anti-fotboll. De spelar efter sina egna förutsättningar, pÃ¥ det sätt som de tror att de kan tjäna mest pÃ¥ och sedan är det upp till motstÃ¥ndarna att hitta rätt motdrag. Detta gjordes rätt sÃ¥ bra. En annan dag hade kanske de där 3-4 mÃ¥lchanserna suttit och vi hade sluppit invänta straffen i slutskedet men sÃ¥ är det ibland, man vänjer sig med Ã¥ren. Rooney behövde det där mÃ¥let, jösses vad han behövde det. Inte bara för sin egen för tillfället tilltuffsade gloria men även för oss andra som i affekt brände upp sina Wayne Rooneyartiklar för ett tag sedan. Det ska bli ytterst intressant att se vart det det där mÃ¥let för honom. Själv stÃ¥r jag här redo med kniv och gaffel och min humble pie utifall det skulle visa sig att han inte alls är slut som fotbollsspelare, vilket jag tydligen har pÃ¥stÃ¥tt i nÃ¥gra ytterst pressade situationer. Bäst: Michael Carrick/Paul Scholes Intressantast: Fabio/Smalling Roligast: Att Markus Birro hade fel. Det är alltid roligt när Birro har fel, vilket han fruktansvärt ofta har. Jag gillar att poängtera när självgoda människor har fel. Startelvan Van der sar; O’Shea, Evans, Smalling, Fabio; Nani, Carrick, Scholes, Giggs; Rooney, Berbatov Bänken: Amos, Evra, Brown, Anderson, Hernandez, Obertan, Macheda MÃ¥l: Rooney(87) (Försenad och nÃ¥got fattig rapport tyvärr, ibland drar man riktiga nitlotter ur fru fortunas tombolla)