Matchrapport: Rangers – Man Utd 0-1 (0-0)

Slaget om Storbritannien sas det. Det blev väl mest kanske bara en mindre skärmytsling. Rangers spelade smart genom att backa hem och kontra när chansen gavs men United drog sig igenom luskammen och kunde åka söderöver med en åttondel fickan efter en ninjaspark på Fabio som resulterade i en straff.

Det stora snacket var huruvida unge herr Wayne Rooney skulle få spela eller inte. Det fick han. United ställde upp med en högst intressant 4-4-2 med Berbatov och Rooney på topp. Jag kan inte erinra mig när de senast fungerade bra tillsammans.
Det såg lite oävet ut till en början ska erkännas, bollar studsade fel, avsluten korpade till sig och det var lite allmänt skavigt men det ordnade upp sig till slut och där någonstans finner man det som imponerar mest. Vi vinner fast vi spelar dåligt. Nani är inte i form, berbatov är inte i form, backlinjen var långt ifrån ordinare och allmän turbulens verkar råda. Ändå, tre poäng, ha det bra, lycka till, vi hörs!

Det är svårt att spela kreativ fotboll mot lag som försvarar sig med allt de äger och har men jag tillhör den utdöende grupp som inte nödvändigtvis kallar det för anti-fotboll. De spelar efter sina egna förutsättningar, på det sätt som de tror att de kan tjäna mest på och sedan är det upp till motståndarna att hitta rätt motdrag. Detta gjordes rätt så bra. En annan dag hade kanske de där 3-4 målchanserna suttit och vi hade sluppit invänta straffen i slutskedet men så är det ibland, man vänjer sig med åren.

Rooney behövde det där målet, jösses vad han behövde det. Inte bara för sin egen för tillfället tilltuffsade gloria men även för oss andra som i affekt brände upp sina Wayne Rooneyartiklar för ett tag sedan. Det ska bli ytterst intressant att se vart det det där målet för honom. Själv står jag här redo med kniv och gaffel och min humble pie utifall det skulle visa sig att han inte alls är slut som fotbollsspelare, vilket jag tydligen har påstått i några ytterst pressade situationer.

Bäst: Michael Carrick/Paul Scholes
Intressantast: Fabio/Smalling
Roligast: Att Markus Birro hade fel. Det är alltid roligt när Birro har fel, vilket han fruktansvärt ofta har. Jag gillar att poängtera när självgoda människor har fel.

Startelvan
Van der sar; O’Shea, Evans, Smalling, Fabio; Nani, Carrick, Scholes, Giggs; Rooney, Berbatov

Bänken: Amos, Evra, Brown, Anderson, Hernandez, Obertan, Macheda

MÃ¥l: Rooney(87)

(Försenad och något fattig rapport tyvärr, ibland drar man riktiga nitlotter ur fru fortunas tombolla)